Igår var det stickcafé i Uppsala igen. Det är alltid lika roligt att vara på stickcafé,men det är inte direkt uppbyggande för min karaktär…
Ja, alltså, där sitter man, och så tar någon fram något fint garn, nåt trevligt mönster eller en ny bok, och jag vill göra nåt nytt NU. Varpå jag åker hem och påbörjar ännu ett projekt eller beställer en ny bok eller dreglar över nåt garn jag bara måste ha.
Hur övar man upp sin motståndskraft? Jag menar, om det är ens största intresse, som man har mycket glädje av, då vill man ju inte begränsa sig? Det är tur att jag inte gillar allt.
På Iknit-day fanns det en designer som jag definitivt inte gillar…. hon tillät absolut inte att man fotograferade hennes bord. I mitt tycke behöver hon inte vara rädd för att nån ska kopiera hennes alster, för det mesta hon gör är ohyggligt!
Maggi Jackson. Snacka om att vara kvar på 80-talet… och alla dinglande svansar etc, hu!
Mer hiskliga exempel…
Hon var favorit hos You knit what vilket är lätt att förstå.
Det finns en You knit what part two. Jag kanske ska titta in där lite oftare, så att jag får en motvikt till all inspiration?
19 september, 2008
Fanatstiska länkar. Jag blir otroligt anti-inspirerad. Och förundrad. Tänk att vi är så olika, vi människor, och har så olika tycke och smak.
19 september, 2008
Ha, ha, ha vilka enormt fula stickningar du länkat till. Kan inte sluta skratta här ensam framför datorn.
Du har helt rätt i att stickcafébesök kan vara farliga, man får såna lustar att köpa nytt garn och påbörja nya projekt. Men trevligt är det att umgås med andra stickerskor.
Ska komma ihåg dina länkar och klicka på dem när avkylning behövs.
Du har en trevlig blogg som också ger inspiration.