Mönstrat ok

Här är ytterligare ett mönstrat ok, och ytterligare ett projekt jag känner mig mycket nöjd med.

När september började närma sig slutet så bestämde jag mig för att denna tröja skulle bli klar innan månaden tog slut, och jag lyckades.

Knappen i nacken är en fin detalj.

Mönstret är Candlelight pullover av Meiju Kallio, och jag har stickat den i Drops Daisy, färg 18, med stickor 3,75mm till kanterna och oket och 4 mm till resten.

Jag ser verkligen fram emot att använda denna tröja, jag tycker den blev så fin. 🙂 Fast efter att jag stickat 4 gröna tröjor under det senaste året så ska det nog bli lite annan färg ett tag.

Finaste koftan?

Som jag skrev i förra inlägget så var jag redan klar med Field Cardigan, det tog bara lite tid innan den hamnade på kort.

Denna kofta kan vara den finaste koftan jag någonsin stickat!

Jag har också lag ner mycket mer arbete på denna kofta än vad jag gjort på många andra saker jag stickat, framför allt eftersom jag stickat oket 2 gånger. Trots provlapp och noggranna funderingar kring storlek så valde jag nämligen en alltför stor storlek till första försöket. Efter upprepningen gick jag ner 2 storlekar, och det blev mycket bättre!

Ärmarna är kanske lite i längsta laget, men om jag inte gillar dem när jag väl börjar använda koftan, så är ju det lätt åtgärdat, de är stickade uppifrån och ner.

Mönstret är alltså Field Cardigan av Camilla Vad, och jag använde en tråd Karen Noe Design Shetland Wool i färg 158 och en tråd Sandnes Garn Alpakka Følgetråd i färg 6581. Resultatet är en rustik, rätt stickig kofta (men det finns ju polokragar!), som jag tror kommer bli en favorit i vinter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mönstret, å ena sidan är det rätt tydligt, å andra sidan så skulle jag uppskattat att alla flätvridningar hade förkortningar (det är skrivet med en hel mening för varje flätvridning, vilket gör det ganska svårt att få nån rytm i det hela, när man måste läsa en massa ord för samma sak om och om igen).

Jag har inte gett upp tröjor/koftor med ok, mitt pågående projekt är en pullover i Drops Daisy (trevligt garn!).

Det blir mer om den när den blir klar 🙂

Lufthul

Tänk att det är nästan lika svårt att ta kort på sommaren som på vintern, bara av olika anledningar 🙂

Jag blev klar med min sommartröja redan den 5 juli, men det har antingen varit för varmt eller för soligt för att ta några bra kort, men idag är det varken (jätte-)varmt eller soligt, så nu blev det äntligen av!

Är det inte det ena så är det det andra, jag glömde pressa bort vecket som blivit av att tröjan legat i lådan i en månad, och håret flyger som om det har vingar, men kort blev det i all fall!

Japp, den har legat i lådan i över en månad, det har inte precis varit tröjväder, men det kommer ju att bli det så småningom.

Mönstret är alltså Lufthul av Elsebeth Judith och jag stickade den i Sandnes Line i färg 8561. Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag ändrat i mönstret och lagt till maskor för att få mönsterrapporten bättre placerad. Eftersom jag lade till de maskorna på axlarna så fick jag också ändra lite på antalet maskor som lades upp under ärmen, men det var lätt åtgärdat.

Den är kanske lite i största laget, men det verkar ju vara en följetong just nu. Nåja, den funkar och är skön och är ett bra tillskott i sommargarderoben.

Jag har också stickat klart Field cardigan, men den ligger på tork just nu, så mer om den i ett annat inlägg.

Nu är frågan om jag ska fortsätta på någon av de tröjor som ligger eller om det ska bli en ny. Jag känner lite för nåt nytt, så det är nog det det blir. Riktigt vad det blir är dock inte klart ännu, jag väljer mellan lite olika garner.

Sommarstatus

Det blev knappt vår utan gick direkt till sommar och nånstans återfann jag faktiskt sticklusten. Den här gången hjälpte det att ta ett projekt som var rätt nära att bli klart och sedan bara sticka på. Inga beslut (mer än att välja om jag skulle göra en rapport till – vilket jag inte skulle pga garnbrist), bara att göra som det stod i mönstret. Resultatet är denna gröna Sandness-sjal, stickad i Isager Highland.

Om jag inte missminner mig så är det den stora storleken, fast med en rapport mindre av spetsmönstret.

Den kommer att bli fin ihop med min Eva Cardigan i samma färg. Eller blir det lite väääl matchat? Jag vet faktiskt inte, men jag tänker inte ta på mig ylletröja och yllesjal för att prova (även om det är betydligt svalare idag), det får vänta tills det blir kallt igen.

Vad håller jag mer på med?

Jag stickar på nån slags halsgrej efter eget huvud. Garnet är från Moods of Colors och färgat så att man ska kunna sticka med ”assigned pooling”, dvs att det blir pölar av färg med vilje. Nu är ju detta inte nåt jag i normala fall ens skulle komma på att göra, men jag såg en instagrampost om det och tyckte det kändes som en kul idé att testa. Jag räknade hur många maskor jag kunde sticka innan färgningen började om igen, och sedan lade jag upp tillräckligt många maskor för att kunna få pölar på 3 ställen. När jag kommer till det rosa/gröna på föregående varv så stickar jag aviga maskor (för att få ännu mer effekt av det). Nu ska jag bara fortsätta tills den känns lagom lång.

Jag har också påbörjat ytterligare en sticka-utan-att-tänka-stickning, en rektangulär sjal i garn från gömmorna.

Jag stickar med ett grått garn (från ullspinneriet i Brink) som är liiite för brunt, ihop med en tunn tråd Karen Noe Design Merino 30/2 och tillsammans blir de en riktigt trevlig grå. Mönstret är Simple Lines.

Innan det blev för varmt så stickade jag om nästan hela oket på Field, och nu kan det möjligen bli bättre. Det finns en liten risk att den fortfarande blir för stor, men nu vet jag att jag kan stå ut med att göra om det ytterligare en gång om det skulle behövas, för den här koftan vill jag ha!

Sen hade jag egentligen tänkt att inte sticka nån sommartröja i år (jag blir ju inte ens sugen på sommargrejer innan det verkligen blir sommar), men när sticklusten återkom så startade jag en i alla fall.

Det här blir Lufthul i Sandnes Line. Som vanligt gör jag bara nästan som det står, mönstret var inte symmetriskt, och det måste jag bara ändra på. Varför gör man mönster som inte är likadant på respektive axel, jag förstår det bara inte! Att det är lite ställen utan hål på axlarna på ryggen måste jag stå ut med, det är kortvarv i nacken på den storleken jag stickar, och det blev inte bra att försöka få in hålen där…

Jag undrar vad mitt nästa nya projekt blir, jag har en del garn som jag är sugen på att sticka i, men än så länge har inget ropat tillräckligt mycket på mig för att det ska bli nån nystart. Det kommer det att bli, jag tror inget annat, men än har jag inga speciella idéer i alla fall.

Sånt som är gulligt och sånt som inte är det

Mitt stickliv har gått i stå… jag är just nu i ett läge där mycket blir fel, en del är tråkigt, en del annat är för hjärnkrävande och förmågan att starta nåt nytt, roligare, är i stort sett icke existerande.

Så jag skriver om det, så kommer förhoppningsvis allt att lösa sig.

De små figurerna jag stickat är i alla fall gulliga. Fullkomligt onödiga, men gulliga och de var riktigt roliga att sticka (jag stickade dem tidigare, innan det blev lite blah).

Det lilla huset är en nåldyna, stickad i diverse rester av Jamieson & Smith 2-ply Jumper weight. Mönstret heter Woodland house. Det var roligt att dekorera, om än lite pilligt, men jag tycker mycket om resultatet.

Den lilla ankungen är Lucky Duckling. Man stickar den fram och tillbaka och syr ihop, vilket jag tycker blev lite halvdant. Det känns som om det borde gå att sticka den runt och slippa sömmarna, som lätt blir ganska tydliga på en sån liten grej, men kanske är det svårt att få till. Jag använde Drops alpacka och kidsilk till kroppen och Drops Flora och kidsilk till näbb och fötter.

En ”Emotional support chicken”. Även denna syr man ihop, men jag tycker det blev klart bättre på denna. Den var rolig att sticka, den är formad med kortvarv, och det enda som är löst är de röda detaljerna. Jag stickade i Drops Nepal, Malabrigo Worsted och handspunnet från gömmorna.

En sak till som är OK är en Sophie sjal, nummer 3 i ordningen, den här gången stickad i Austermann Cashmere Cloud (ull, bomull och cashmere). Den väger bara 50 gram, och kommer bli en trevlig liten vårsjal. För det har ju till sist blivit vår…lagom tills jag blev klar med en ylletröja.

Och den här är… inte som den borde vara. Jo, den ser ju rätt bra ut. Framifrån. Lite stor, men OK.

Och den ser rätt OK ut även på den här bilden. Lite stor i ryggen.

Fel. Den är mycket stor i ryggen. Allt är lite stort, faktiskt. Den var ännu större innan jag blötte ner den, centrifugerade och sedan, helt våldsamt, körde den i torktumlaren i 20 minuter. Nej, det är inte superwash-garn.

Suck. Jag har uppenbarligen inte lärt mig att välja rätt storlek på tröjor med runda ok. Nu gjorde det väl inte saken bättre att jag gjorde en rejäl tankevurpa när jag startade denna. Jag hade en provlapp, stickad på 3,5 mm, med drygt 22 maskor på 10 cm, så jag valde en större storlek för att få en storlek som passade bättre. SEN STICKADE JAG HELA TRÖJAN PÅ 3,75 MM ISTÄLLET!!! Med en masktäthet på ca 20 maskor på 10 cm istället för de 21 som mönstret anger. Om man gör så kan man knappast förvänta sig ett bra resultat, eller hur? Hur tänkte jag? Tänkte jag över huvud taget?

Nåja, mönstret är i alla fall Kryptonite och jag har stickat den i Järbo 2-tr ull. Och den kommer funka bra som lager-på-lager-tröja när det blir riktigt kallt, så helt bortkastat jobb var det väl inte.

Men jag vill sticka fler tröjor med runda ok, så nu ska jag läsa på lite, komma ihåg att jag har smala axlar, välja rätt storlek, sticka med rätt stickor och i allmänhet bara göra rätt. Kan man hoppas i alla fall.

Nä, det gick inte

Field-koftan är i stort sett helt upprepad. Det fanns ju ett visst hopp om att jag skulle kunnat behålla oket, men nej, det var för stort. Så kan det gå. Jag har kvar resårkanten, vi får se om jag orkar börja om.

Jag tog tag i lite andra tröjor/koftor istället, bla den gråsvarta på bilden högst upp. Runt ok och helt slätt, bara att tuffa på, med andra ord.

Jag stickar också på en kofta i lila Karisma:

Det är Selaginella, som jag startade för snart ett år sedan, det är hiskligt vad tiden går! Men plockar man inte upp för ärmarna och stickar uppifrån och ner, undrar vän av ordning? Jo, det gör man. Men om man är jag så börjar man så, tycker att det blir störtfult och stickar dem istället nerifrån och syr fast dem. Petig? Jo då. Men jag tycker verkligen att det blir extremt fult att plocka upp maskor i ärmhålet och sen sticka kortvarv för att forma ärmkullen. Latheten (det är ju trots allt bekvämt att slippa sy) vinner inte över petigheten i det här fallet.

Ljuset har börjat komma tillbaka och jag har börjat bli sugen på att sticka diverse små söta figurer, och har skaffat lite nytt garn för just detta ändamål.

Färgerna är definitivt våriga och precis lika definitivt inte i min vanliga färgskala. Men jag tror att det kan bli bra. Nu ska jag bara välja vad jag ska börja på.

Problem i paradiset

Oket på en kofta som stickas uppifrån och ner

Allt gick ju så bra.
Oket på Field var klar och nu var det bara att köra på med slätstickningen. Det gick i en farlig fart jämfört med oket, så det var dags att dela av för ärmarna. Och helt plötsligt så gick det inte så bra längre…

Fram såg bra ut, ärmarna var kanske något stora, men det skulle nog funkat, oket kanske är liiite stort, men skulle också funkat. Men ryggen. Ryggen!

OK, det där ser väl inte så illa ut, kanske du tänker…

Jo, det gör det.

Den ligger nu och skäms tills jag orkar ta tag i den igen (jag tror att jag -med hjälp av fina stickkompisar – har löst hur det ska fixas till UTAN att jag stickar om oket, bara att hoppas att det fungerar!).

Jag behövde lite tröst och vad är perfekt då? En ny sjal, såklart 🙂

Spräckligt, grått och illgrönt. Det känns genast lite bättre (sjalen heter Fernweh).

Årets första färdiga stickningar

En grå stickad mössa med flätor som ligger platt

Märkligt nog har årets 2 första färdiga stickningar samma mönsterdesigner – Ysolda Teague. Det finns ingen som helst tanke bakom detta, det bara råkade bli så.

Mössan Crown-shy blev färdig igår. Dålig tajming kan man tycka, nu när man knappt behöver mössa, men vintern är inte slut, och det kan hända att jag får användning för den redan denna säsong.

Jag har använt ett garn som hamnar bland favoriterna direkt, Drops Daisy, nåt så ovanligt som ett runt och mjukt merinogarn, som inte är superwash. Efter vad jag förstår så noppar det rejält, men det får man leva med när man vill ha mjukt garn. Mjuka garner har sin funktion, men jag kommer såklart inte att gå ifrån mina lite rivigare varianter.

Det andra projektet som är klart är en tröja, Anyday sweatshirt.

Sämsta bilden på länge, men bra väder och intresse för att gå ut och ta en bild (eller 50) har inte inträffat samtidigt. Jag har redan börjat längta efter våren!

Nåja, för att återgå till ämnet, den här tröjan är stickad i Sandnes Duo i färg 6862, Dyp Aqua. Jag har gjort den betydligt längre än vad den är i mönstret, jag trivs bättre i lite längre tröjor.

Och jag verkar inte ha fått nog av uppifrån-och-ner-tröjor, för jag har påbörjat en till.

Som så många andra har jag fallit för Field av Camilla Vad, men jag har valt koftan. Det går inte fort, för det här är verkligen långsam och krånglig stickning och mina händer klarar inte mer än några varv i taget. Men snart är jag framme vid slätstickningen, och då går det ju snabbare.

Extra allt – och kanske lite till

Listan med saker jag kan göra, istället för att planlöst scrolla på instagram, växer och det har visat sig – så här långt – att det var en rätt bra idé. Jag känner mig redan lite mer tillfreds med tillvaron och längtar efter att komma hem efter jobbet och hitta på nåt nytt. Har jag slutat scrolla på instagram? Nej, och det var inte heller målsättningen, men jag lägger betydligt mindre tid på det och det känns bra.

Här är en sida med idéer, jag har påbörjat en sida till… notera att det mesta som står här är sånt jag inte behöver köpa något nytt material till (men kanske komplettera lite). Hur mycket saker har jag egentligen? Notera också att det inte bara är textila idéer, lite papper och annat har också letat sig in på listan.

Frågan är om jag egentligen hade behövt en lista? Jag tror faktiskt att den har gjort det lite roligare, lite mer spännande och lite lättare att faktiskt ta tag i saker och bara starta.

Som jag skrev i förra inlägget så började jag med frivoliteter och jag har gjort klart min lilla stjärna. Det var riktigt roligt, och jag ska göra lite mer, även om jag fortfarande inte vet vad jag ska göra med det. Fast stjärnan kan ju förstås bli en juldekoration.

Nu gör jag ju inte en sak i taget från listan… Jag har också börjat knyta lite paracord (roligt, men lite jobbigt för händerna) och fläta kumihimo (samma sak där).

Paracord – Nyckelhållare

Paracord – Också en nyckehållare – men att ha runt halsen
Kumihomo – Kattleksak
Kumihimo – Kan kanske bli armband

Och jag har sytt på den gamla trampsymaskinen 🙂

Projektpåse

Projektpåsar kan jag inte ha för många, och på den här har jag sytt det mesta på trampsymaskinen och lite för hand och dessutom satt dit ett band som jag vävde på bandgrind förra året.

Men stickning då? Ja, men så klart stickar jag också!

Nyårsdagsprojektet (Anyday sweater) har fått nästan all sticktid och nu är det bara en ärm kvar (och kanske lite på längden, det får jag se när ärmarna är klara och jag kan prova ut längden ordentligt). Sen bilden togs så har jag stickat halskanten och påbörjat ärm nummer 2, så det är verkligen inte mycket kvar nu.

Och jag har hiskligt mycket stickidéer också… kan någon ge mig 8 armar, ett par hjärnor och extra sticktid? Inte det? Nej, då får jag väl nöja mig med det jag har och göra så mycket jag hinner.

Nytt år, nytt projekt, nytt plagg, nya idéer

Mycket nytt i den rubriken, eller hur? En vecka in på 2024 och dags för årets första bloggpost.

Nytt projekt

På nyårsdagen startade jag en ny tröja, Anyday sweatshirt av Ysolda Teague, det är den som visas på bilden här ovanför. Ja, det är en grönblå tröja till! Jag valde faktiskt samma garn som i mönstret, Sandnes Garn Duo, och färgen är 6862. Just nu är det lite nervöst, för jag har gjort en provlapp som visar att stickfastheten kommer att bli bra (även om den inte riktigt överensstämmer med vad som står i mönstret), men den känns lite liten för tillfället. Jag får helt enkelt bara lita på provlappen, antar jag.

Nytt plagg

Jag har sytt ett par manchesterbyxor. Jag älskar manchesterbyxor, det är antagligen ett bevis på att jag var barn på 70-talet, men det är nåt med manchester som får mig att må bra.

Det är rätt många år sedan jag sydde ett par byxor som inte har resårlinning, så det blev en rätt lång resa innan de blev klara. Att prova in byxor är inte det lättaste, men den här gången använde jag mig av en metod som kallas Top Down Center Out (här finns en bra beskrivning på det), och det funkade riktigt bra. Jag använde mig av ett mönster från Ottobre (de har inte särskilt bra instruktioner, men det gick ändå) och stretchmanchester från Gårda Textil.

Är jag nöjd? Absolut, det finns lite förbättringspotential, men på det hela taget blev de ungefär som jag tänkt mig. Jag tror att jag vill göra ett par smalare byxor nästa gång, så nu får jag gå på jakt efter ett bra mönster.

Nya idéer

Ni har väl antagligen sett det som kallas #makenine på instagram, det brukar vara en stor grej så här i början på januari (bestäm 9 grejer du ska göra under året – tex sticka/sy – och bocka av allt eftersom det blir klart). Jag vet ju med mig att sånt inte funkar så bra för mig, jag brukar tappa inspirationen och känna mig tvungen till att göra vissa saker. Men samtidigt har jag varit lite blah under en period, lagt alldeles för mycket tid på att scrolla på instagram etc och jag fick för mig att jag vill göra nåt för att lägga mindre tid på att scrolla och mer tid på att göra sånt jag tycker är roligt.

Jag har inte riktigt tänkt klart, men jag tror att jag ska göra en lista på sånt som jag redan kan, sånt som jag vill göra mer av och sånt som jag vill lära mig. Sen kan jag välja i den listan när jag känner för nåt kul (utan tidspress eller krav på att åstadkomma ett visst antal, så klart!), sätta på en ljudbok eller podd och göra nåt istället för att scrolla eller slösurfa.

Som sagt, jag har inte tänkt klart, men jag har ändå börjat 🙂

Jag plockade fram min frivolitetsskyttel och startade en liten grej. Det är roligt, pilligt och passar utmärkt att göra medan jag lyssnar på en bok. Det enda negativa är att jag inte vet vad jag ska göra med resultatet, men man kanske inte alltid måste ha en användning för saker, utan bara göra det för att det är kul?

Nu ska jag försöka tänka klart och komma fram till vad jag egentligen vill med det här 🙂

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Scroll to top