Det är som vanligt, året har gått så fort att jag inte riktigt fattar att det redan är nyårsafton.

Vad kännetecknar 2023 då?

• Jag stickade sockar igen! Det blev 5 par, men sen blev det tvärstopp. Jag påbörjade ett par till, men de har jag repat upp. Kanske får jag ett ryck till, konstigare saker har ju hänt.
• Det blev ”bara” 3 tröjor i år, Anker, Late summer wrap och Eva cardigan. Det finns dock 5 påbörjade tröjor/koftor och jag kommer att starta ytterligare en imorgon, så några fler kan det nog bli klart under 2024.
• Jag har vidgat färgvyerna något och börjat sticka mer i (blå)grönt. Troligen blir det lite till, men rosa och lila stannar kvar, det kan jag nog lova.
• För första gången på rätt länge så stickar jag efter diagram igen. Det känns lite ovant, och det blir inte så många varv åt gången, men det är riktigt roligt.
• Jag har stickat upp ca 12 km garn, men det kom in väldigt mycket mer, så jag gick inte minus i lagret i år. Det gör inte så mycket, jag tävlar inte om att göra åt mest garn och ha minst i lager, men det vore rätt skönt att minska ner lagret lite. Jag tänker absolut inte sätta upp några regler, det kommer bara få mig att bli motvalls, så om det minskar 2024 så gör det det, annars går det bra ändå.

Nåt som inte hamnat varken här på bloggen eller speciellt mycket på instagram är mina loppisfynd under året. Det händer att jag besöker loppisar och om de då råkar ha något med textil anknytning, så blir det rätt ofta så att de sakerna får följa med hem. Det känns som om jag räddar dem, tar hand om dem och låter dem få liv igen.

Stoppapparaten har verkligen kommit till nytta. Stoppsvampen har jag inte använt, men den är så fin!

Den lilla vävstolen har jag inte heller använt, men idéer finns det gott om. En halsduk, kanske? Det skulle göra åt en del garn från lagret!

Och det senaste fyndet, som kom hem i veckan. Den fungerar och har flera undertrådsspolar, nu ska jag bara ge den lite omvårdnad, så kommer den också att kunna användas.

Så det kan som vanligt bli lite allt möjligt under 2024. Vad det blir återstår att se 🙂

GOTT NYTT ÅR!

Vartenda år blir jag lika förvånad över att det redan är advent. Hur går tiden så fort? I år har jag (som jag skrev i ett tidigare inlägg) en adventskalender från True Crime Yarns och igår fick jag öppna första luckan. Den innehöll följande:

Garnet är 50% merino och 50% silke, tyvärr vet jag inte mer om det just nu, men det kommer förhoppningsvis lite information senare. Stickmarkörerna är i metall och för att vara dödskallar är de riktigt gulliga.

För sjätte året i rad har jag också en egen adventsprojektkalender, med garner från lagret (se översta bilden). I år valde jag nyare garner än vad jag gjort tidigare, de är allihop inköpta under 2023.

Första projektet är ett par halvvantar i Lang yarns Jawoll, med ett tyskt mönster. Jag kan inte mycket tyska, men stickning är ju universellt, så det ska nog fungera ändå. Färgen är jättesvår att fånga på kort, i verkligheten är det inte lika vinrött utan mer åt fuchsia-hållet.

Jag har valt ut garner till 5 projekt, jag tänker starta ett varje adventssöndag och ett på nyårsdagen. Vilket garn det blir nästa söndag har jag inte bestämt än, och inte ens alla mönster är helt klara ännu. Stay tuned!

Det har uppstått nån slags tröjkaos här, för tydligen kan jag starta hur många som helst, och inte göra klart nån. De senaste åren har jag stickat minst 4 tröjor/koftor per år, men i år har jag hittills gjort klar EN. Så häromdagen funderade jag lite och tänkte att jag borde åtminstone kunna slutföra 2 till i år, om jag jobbar på lite. Nu ska det ju inte bli nåt tvång, så går det så går det, annars får de helt enkelt bli klara senare.

Hur många tröjor kan jag ha igång då? Minst sju, uppenbarligen, för det är vad jag har liggande.

Smookie – Jag har inte stickat en enda maska på den här sen förra inlägget, för jag kan inte bestämma mig för om jag ska fortsätta eller inte. De vridna maskorna blir lite för luddiga, inte alls så distinkta som jag skulle önska. Jag tror jag har valt fel garn till den, det är lite för platt och hårigt, inte det bästa garnet till flätmaskor. Det smartaste är ju att bara repa upp, jag tror inte att jag kommer tycka att flätorna syns mer ju längre jag stickar, men som stickare ger man väl aldrig upp hoppet att ”det ordnar sig bara jag stickar lite längre”. Ska alltså bara samla mod.

En CustomFit-kofta – vanlig, slät, utan krusiduller, i rätt tjockt garn. Inte särskilt kul alls, med andra ord. Men eftersom det kommer bli en praktisk och snygg kofta så fortsätter jag (så småningom).

Selaginella – växer långsamt, det är tjockt garn och tjocka stickor och mina händer tycker inte om det. Några varv här och där, så ska väl den också bli klar nån gång.

Lilje – vilar och har gjort det ett tag. Men det är trevligt garn (Järbo 2-tr) och fin färg, och den får vänta på sin tur, helt enkelt.

Kryptonite – ett alldeles nytt projekt från bara häromdagen. Samma garn som i Lilje. Det var en spontanuppläggning, men kan bli bra. Släta, grå vardagströjor passar utmärkt i min garderob.

Nova – Halvpatent i tunt garn, det går inte jättefort, men det växer, för det är rätt trevligt att sticka halvpatent. Dessvärre kommer den så småningom troligen att hamna i nån sorts timeout, för jag tänker göra om ärmarna så de inte är så vida (40 cm ärm vid handleden är liiite mycket).

Late summer wrap – Jag köpte biljett till Syfestivalen häromdagen. Det är ju alltid lite extra roligt att ha en ny tröja då, så jag kollade igenom de pågående projekten, och insåg att den här har störst sannolikhet att bli klar tills dess (eftersom det är bra stickfasthet och den är kort). Så nu är det denna kofta som får nästan all min uppmärksamhet, jag hoppas att jag gör rätt i att satsa på den här.

Vilken jag ska sticka på som ytterligare en ”färdig innan årets slut”-tröja får vi se. Man vet ju aldrig, med alla fina mönster som finns så kanske det blir nåt helt nytt, ibland är det ju roligare att starta nytt än att göra klart. Och garnet längst upp i inlägget vill ju också bli något fint 😉

Det finns ett danskt uttryck – vild med farve – som betyder galen i färg, och jag tror att det beskriver min status lite extra bra just nu. Hösten är på intåg och jag vill ha färg, färg, mera färg! Starka, klara färger, inga höstfärger för mig inte.

Några typexempel:

Late Summer wrap, en kort omlottkofta. Jag stickar den i Sunday och Drops KidSilk.

Selaginella, en klänningskofta i Karisma

Lotus Love i Retrosaria Mondim och ett okänt shetlandsgarn.

Smookie i Kampes 2-trådiga garn.

Lilje (en kofta) i Järbo 2-tr. Färgen är helt hopplös att fotografera!

Parallel play sjal i diverse restgarner.

Mycket lila, som synes (vem är förvånad?), men vad sägs om den här kombinationen?

Jag tänker mig en mössa, just nu lutar det åt randigt. Den blir en fyrbåk bland allt grått och svart i höst och vinter, det är helt klart.

Det ljusrosa garnet på översta inläggsbilden är på väg att bli en polotröja i halvpatent, mönster från Sandnes.

Nu ska bara nåt bli färdigt också, men det är klart, jag blir lika glad av det när jag stickar med det som när jag bär det, så jag behöver ju inte stressa.

Det har gått så där lång tid igen… och ju längre tiden går desto svårare är det att skriva. Var ska jag börja? Vilket projekt ska jag skriva om först? Ska jag ta allt på en gång? Jag vet fortfarande inte, men att börja är bättre än att bara skjuta upp det, så då börjar jag väl då.

Sjalen på bilden ovan blev klar igår.
Om man tänker efter riktigt ordentligt så kan man komma ihåg att det var väldigt varmt i juni. Det var till och med så varmt att det inte kändes särskilt skönt att sticka i ullgarn (och hur ofta händer det?). Jag hade en sån dag och eftersom jag nyligen repat upp en kvarts tröja i lingarn (den hamnade aldrig på bloggen och kommer inte göra det heller, den är nu ett minne blott) så hade jag inget somrigt att sticka på. Men i lagret fanns ett nystan Cotton Kings Sultan bomullsgarn som jag hittade på loppis i mars förra året och jag letade fram ett mönster och satte igång.

Jag tror inte jag kommer sticka i sånt här garn igen, det är skönt och blir bra, men det delar sig superlätt. Inte så konstigt kanske när det består av fyra trådar (2-trådiga) som inte är tvinnade med varandra.

Sen blev det ju inte så varmt, men sjalen var påbörjad, den var lätt att ta med sig på utflykter, och mönstret är enkelt och passar en semesterhjärna – det blev en färdig sjal, samma sommar.

Lite fakta:
Mönstret är Sunrise scarf och jag stickade på 3,75 mm. Garnet är som sagt Cotton Kings Sultan, i färgen Rhodolite.

Jag fyllde även på garnlagret (ordentligt) när jag besökte Manduzanas pop-up i slutet på juli. Det var en mycket trevlig dag, med stickning och prat med stickvänner och vädret samarbetade och bjöd på sol och lagom med värme.
Inte mindre än 7 härvor Manduzana sock följde med mig hem 🙂

Från vänster är färgerna Petrol (2 st), Blueberry splash, Pompadour, Padparadscha, Ingrid Marie och Big Wig. Planen var att använda de 4 till vänster i en sjal och de 3 till höger i en annan. Någon påpekade att de skulle kunna fungera som en bra fade, det såg jag inte själv förrän då. Kanske blir det som jag tänkte, kanske blir det nåt annat. Det ska få ligga till sig lite så att mina drömmar och planer får landa.

Jag har ju trots allt en hel del annat att jobba på, men det sparar jag på, om jag har lite saker att skriva om så kanske det blir av också.