Jag ändrar mig rätt ofta


Mitt nästa projekt blev inte alls en fuskolle, det blev en mössa. Jag hade ju planerat att jag skulle kombinera det mörkgrå Smart-garnet med lila Kid-Silk, men det blev inte alls som jag tänkt, det var stabbigt, fult, inget stämde. Men jag kan ju ändra mig och jag kom på att jag länge velat sticka mig en Oslomössa (mohairversionen). Jag har startat en tidigare, men det garnet jag då använde var för tunt och den blev för liten och därmed aldrig färdig.

Men garnlagret är djupt och innehåller en hel del smått och gott, så jag letade fram ett något tjockare garn (SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock) och det blir väldigt bra.

Lila och lite lagom fluffigt, vad mer kan man begära av en mössa (om man är jag 😉 )?

Sjalen växer…

…och det gör kjolen också (om än inte med någon större hastighet, 480 maskor på stickor 2,5 tar en stund).

Det finns gott om andra funderingar och idéer, kanske blir det fler nya projekt snart.

Det sista, det första och det som komma skall


Det kändes som om det var dags för lite nya projekt, och om jag längtar efter nåt nytt, då kör jag!

Det sista startade projektet för 2021 hamnade på stickorna på nyårsafton och gammalt år fick gammalt garn 🙂
Det här garnet har legat länge i gömmorna, jag färgade över den grå originalfärgen i april 2008 (och det gjorde jag inte med en gång när jag köpt garnet). Med andra ord har det legat i lagret i 14 år.

Nu får garnet (Grignasco Champagne) bli en patentstickad sjal, ielle.

Patentstickning tar tid, men det är roligt att sticka, det blir så härligt material och det kan dessutom vara trevligt med en sjal som inte är varken grå eller rosa/lila. 😉

På nyårsdagen startade jag årets första projekt, ett långtidsprojekt, kjolen Ribba, i Jamieson & Smith 2-ply Jumper Weight (färgen är fantastisk!). Resårstickning i evigheter på stickor 2,5 mm, det kommer ju ta sin tid innan det blir klart, men efter att ökningarna är gjorda kommer det bli perfekt stickning för tv-tittande och läsning.

Färgen på konen stämmer bäst överens med verkligheten.

Mitt nästa projekt tänker jag ska bli en fuskolle till, de är ju så sköna att ha på sig. Till det är planen att använda fluffet längst upp i denna post ihop med Sandnes Smart:

Det är än så länge bara på planeringsstadiet, men kanske hamnar det på stickorna innan veckan och semestern är slut. Kanske till och med idag, det snöar ute och det känns helt perfekt att sitta inne och sticka.

2021- samma lika


2021 blev ju – som alla väl är fullt medvetna om – i stort en repris på 2020. Inte blev det som vi hoppades, att coronan skulle försvinna, nä, det bara fortsatte.

Nåja, det har gått bra även detta år, vi har tagit det lugnt och gjort små utflykter, och för mig finns ju alltid hantverket! Jag lider ingen nöd, med andra ord, även om jag fortfarande längtar efter att kunna gå på stickcafé. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar ge mig på det, men den som väntar på något gott…

Så vad har hänt i år?

Jo, jag har bland annat gjort den längsta stickpausen jag haft på minst 15 år, när jag – efter att jag opererats och fått en infektion på det – inte stickade en enda maska på 7 veckor! Som tur är kom orken och sticklusten tillbaka och jag är i full gång igen!

Och jag har stickat 14 olika projekt, varav endast 2 inte är rosa eller lila 🙂 Japp, jag har verkligen gått hårt in på favoritfärgerna i år.

Det blev 4 tröjor/koftor.

2 sjalar och en fuskolle.

Ett gäng mössor.

Och 2 par vantar och en nyckelring

Sömnaden har verkligen legat lågt i år, och det som blivit har knappt hamnat på kort. Det enda jag hittar är lite myskläder.

Jag har saknat inspiration och har dessutom ett bra lager med kläder så jag har inte behövt sy något nytt, men jag har en del fina tyger liggande, så jag hoppas att jag ska hitta min inspiration igen 😉

Och så har jag fortsatt att brodera korsstygn.

Från vänster: Etude, Watermelon Tourmaline och Antique sampler (som jag startade för sådär 20 år sedan och som nu fått lite uppmärksamhet under året). Korsstygn och poddar är en bra kombination 😉

Och även i år gjorde jag en stick-adventskalender till mig själv, dvs jag startade ett nytt projekt i garner från lagret varje adventssöndag. Fuskollen och 2 av mössorna ovan var med, och sen har jag börjat på ett par vantar också. Min plan var egentligen att börja en tröja på 4:e advent, men det blev en mössa istället, jag kunde inte riktigt bestämma mig om tröjan. Jag tror det garnet ska bli en Ribba kjol istället och att jag börjar på den imorgon, ett nyårsdagsprojekt är väl inte fel 😉

Jag har repat upp några gamla surdegar, så just nu har jag bara 2 helt aktuella projekt på stickorna (hur gick det till, jag kan komma ihåg då jag hade över 30 projekt på gång!) koftan Paneldebat och ett par vantar från adventskalendern(den vänstra är ut och in).

Jag tror jag ska börja på ett nytt projekt idag också, så har jag lite att variera mig med 😉

Vad återstår? Jo just det, jag var ju med på fotoutmaning igen! Jag trodde nog inte att det skulle gå i år, men med en bra upphämtning på slutet så gick ju det med! Och jag fortsätter ett år till, det är roligt att ha ett mål med fotograferandet.

Så där, då återstår bara att önska er alla ett Gott Nytt År! Vi ses 2022!

Saker man hinner på ett halvår


Sedan jag senast skrev så har jag hunnit med några olika stickprojekt. Inte så många som man skulle kunna tro, jag har dels varit sjuk och dels så tillbringar jag numera rätt mycket tid med att brodera korsstygn istället för att sticka.

Men några saker har jag alltså hunnit med, så här kommer en sammanställning.

Halsduken jag stickade på i förra inlägget blev klar under maj.

Den har jag stickat i en gradient från Rät & Avig, och mönstret heter Between East and West av Neisha Abdulla. Jag följde inte mönstret riktigt, jag uteslöt hålen som finns på originalet.

Nästa grej som blev klar var en mössa, i juli (jag stickade absolut ingenting på flera veckor där ett tag och en mössa blev ett trevligt och lagom stort projekt att komma igång med igen).

Den har jag stickat i Malabrigo Rios ( färgen heter Sabiduria) och mönstret är Clupea Hat av verybusymonkey. Den blev verkligen superskön, Rios är mjukt och gosigt, och man stickar en dubbel kant i början, som nog kommer värma gott om öronen.

Sedan blev det en randig sjal i rätstickning. Jag kan inte ha för många sjalar och sneddstickade randiga sjalar i rätstickning är nog den optimala varianten, såna använder jag mycket.

Rosa och grått, vad mer kan man begära? Här har jag använt Softsock från Moods of Colors i färgen Charcoal, och Handdyed Design Merino sock i färgen Make me feel (tyvärr färgar hon numera bara på hobbynivå) och det finns inget mönster (bara stickad på snedden, med färgbyte efter 2 varv).

Sen blev det ett par halvvantar till mannen som inte fastnat på nån presentabel bild och sen blev ytterligare en mössa klar.

Jag såg Yarnesty sticka Artichoke hat av Matilda Kruse och fick upp ögonen för den. Funderade ett tag på att köpa ett kit hos Organic knitters, men ingen av färgerna tilltalade mig speciellt mycket, så istället gjorde jag en djupdykning i lagret och plockade fram Visjö från Östergötlands ullspinneri och ett udda mohairgarn som jag köpte redan 2008. Det blev bra och jag är nöjd.

Och så det senaste projektet, en kofta som blev klar igår.

En varm och lång gladkofta 🙂

Mönstret är Ivar av Anne Hanson och jag har stickat den i Permin Emma (färg 883723, inga fina namn här inte). Garnet är 50% merino och 50% shetland och är kanske liiite stickigt. Får se hur det känns, men det finns en viss risk att jag kommer att tycka att den kliar i nacken. Men då får jag väl ha en sjal under 😉

Jag är rätt nöjd, den är kanske i största laget över axlarna, men så går det när jag inte använder CustomFit.
Och när jag gjort klart en kofta, ja då måste jag väl börja på en ny?

Det blir Paneldebat (ja, det stavas så, det är på danska) av Bente Geil i ett garn från lagret (tänk så mycket fint det finns där!): Karen Noe Design Shetland Wool. Nu behövde jag en paus från flätor, men nåt litet intressant vill jag ju ha, den här koftan stickas i paneler.

Kanske har jag en kofta till innan jul.

Vinröd är den inte


Lagom tills att våren kommit på riktigt så har jag stickat färdigt Claret, fast särskilt vinröd är den ju inte (jag tänker på namnet, såklart).

Den är inte alls diskret, snarare är det nog så att det inte finns nån chans att jag kan gömma mig med den här tröjan på. Men vad gör det? Jag älskar färgen, och står för det!

Mönster: Claret av Thea Colman.
Garn: Kampes 3-trådiga ullgarn i färg 219.
Jag stickade den på stickor 4,5 mm och (som jag sa i förra posten) jag gjorde ingen provlapp. Det funkade ju bra ändå (den här gången, det lär inte bli nån vana), och tröjan blev precis så stor som jag hade tänkt mig. Jag tycker att ringningen är lite vid, men den är ju sån i mönstret.

Nu när den är klar har jag istället börjat sticka på det här garnet:

Och jag lägger till lite av det här:

Det blir en halsduk. Så här långt är jag nöjd, det återstår att se om jag fortsätter vara det.

Hiskligt(?) cerise


Det jag stickar på nu är cerise. Väldigt cerise, faktiskt. Lägg till en massa flätor på det, och det blir en tröja som aldrig någonsin kommer att klassas som försiktig eller tråkig, det kan jag nästan lova.

Jag gjorde faktiskt som det står i mönstret och började med ärmarna. Det var nog extra klokt, med tanke på att jag inte stickat någon provlapp, nåt som inte har skett på väldigt många år! Men ibland ska man väl leva farligt?

Nu har jag stickat ärmarna och framstycket och har precis börjat på bakstycket. Mina händer kommer att bli glada, för på bakstycket är endast de stora flätorna med (man kan välja att sticka även de små, men nej, så roligt ska vi inte ha det 😉 )

Men vad blir det för tröja då? Jo, Claret av Thea Colman, en lite lätt oversized, rak tröja, som jag tror kommer bli jättefin till klänningar. Jag stickar den i Kampes 3-trådiga ullgarn i färg 219.

Och eftersom jag ju mest stickar på ett projekt i taget sedan en del år tillbaka så har jag inte mycket annat att komma med nu. Det är inte ens nån idé att visa det senaste garninköpet, för ni kommer inte se nån skillnad på det och på bilden ovan även om det är ett annat garn, det är nämligen samma färg (ja, jag ÄR väldigt förtjust i cerise). Vi får se om jag kan hitta nåt annat att sticka på och visa nästa gång 😉

Ovanligt lila


Så speciellt ovanligt med lila är det väl inte i mitt liv, men den här tröjan är ovanlig ändå. Jag tror inte jag har haft någon polotröja på många år, men nu fick jag lust att sticka en och vem är väl jag att gå emot det?

Den här tröjan är jag betydligt nöjdare med än med den förra. En gosig vardagströja, perfekt att ha under jackan de här dagarna, när det envisas med att fortsätta att vara kallt. Varm, men inte supervarm.

Jag har inte riktigt lyckats med fotona, det är rynkor och veck lite varstans på tröjan, men det är ju ingen skönhetstävling, så det får vara.

Mönstret är Catboat av Amy Herzog, gjort i CustomFit. Till min stora glädje visade det sig att någon kommer att ta över CustomFit, så jag kommer kunna fortsätta att sticka efter sådana mönster. 🙂
Jag har stickat den här tröjan i BC Garn Semilla Melange i färg 14 och använt stickor 4. Jag gillar garnet, det är mjukt utan att vara mesigt och tappa formen, och det fyller bra, så det går fort att sticka med.

Nu är min tanke att jag ska sticka en tröja till (vart har koftorna tagit vägen?), och det ska bli i det här garnet som kom på posten idag (självklart fanns inget lämpligt garn i lagret, är det inte alltid så?):

Och tanken är att det ska bli flätor Mer än så säger jag inte, jag ska ju ha något att skriva om i nästa post också. 😉

Bara nästan rätt


Ibland kan saker som verkar lovande bli… inte riktigt bra, inte riktigt rätt, men kanske ändå rätt OK (?). Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka i det här fallet.

Jag började ju sticka en rosa tweedtröja i höstas när jag blev klar med en sjal, och jag såg fram emot att tröjan (som såg riktigt bra ut i mitt huvud) skulle bli klar. Och så blev den klar. Och jag insåg att jag inte riktigt tänkt rätt.

Jag tänkte mig nämligen en helt rak tröja som skulle hänga lite snyggt från axlarna, och det hade ju funkat OM det inte hade varit så att jag är bredare över höfterna än vad jag är upptill (jag har dessutom ganska smala axlar). Just detta faktum ignorerade jag tydligen rätt rejält när jag skapade ett mönster i CustomFit, och tröjan är därför helt rak. Vilket gör att den är stor upptill och kanske lite tajt nertill.

Jag hade nog kunnat slå till med lite kortvarv över bysten också, för att få framstycket rakt, det hade inte gjort något 😉

Till råga på allt har jag bara ångat den, och ärmarna är därför lite långa, precis som ärmhålen.

På bilderna är den ju helt OK, men den KÄNNS inte riktigt OK. Den är för stor i axelpartiet, så den liksom halkar runt lite…
Vad jag borde ha gjort var en svag a-linjetröja, det skulle nog nämligen sett ut som om den var rak. Men det gjorde jag ju inte, så nu måste jag bestämma mig för vad jag vill göra. Ska jag använda den som ut-och-gå-tröja under jackan (det spelar ju ingen roll hur den ser ut då)? Ska jag tvätta den och dra lite i den och se om det förändrar något (hur stor sannolikhet är det att DET funkar)? Ska jag repa upp och sticka nåt annat (troligen inte, garnet är entrådigt och inte särskilt stabilt)?

Jag har inte tagit nåt beslut, istället har jag stoppat ner tröjan i byrålådan och så får den ligga där tills jag orkar göra nåt åt det.

Här ser man hur stor den är i axelpartiet:

Lite fakta får det blir ändå:

Mönstret är som sagt CustomFit (nu länkar jag inte längre, det läggs ner om en dryg vecka). Tröjan Mainstay gav mig idén till ränderna i sidan. Garnet är Geilsk Tweed i färg 22 och jag stickade med stickor 3,5 mm.

Nu har jag börjat på en annan tröja som nog blir bättre…hoppas jag.

Brodera mera


Som jag skrev till nyår så blev jag klar med mitt korsstygnsbroderi i slutet av december och jag väntade på material för att kunna rama in den. Det kom efter några dagar, och eftersom jag gillar att bli helt färdig med saker så satte jag igång ganska omgående.

Tyvärr tänkte jag inte riktigt hela vägen när jag började på broderiet, så jag lämnade lite för smala kanter runtom (onödigt, jag hade inte direkt ont om plats på tyget!). Därmed blev jag tvungen att ta en ram som inte lämnade mycket luft runt om broderiet, men nu är det så, det är inget att gräma sig över.

Nu sitter tavlan ovanför datorskärmen, så att jag ser den varje dag, det kändes som om den förtjänade att tittas på ordentligt, det sitter trots allt en hel del jobb i den där tavlan. 😉

En liten faktasammanställning är alltid bra.

Mönster:  Cirque des Coeurs av Ink Circles
Väv: Murano Lugana Evenweave, 12,6tr/cm (32 count) i ecru
Garn: DMC Mouliné färg 552
2 trådar garn över 2 rutor i väven (ja, det innebär 6 stygn per centimeter)
Ramen är 30×40 cm.
Det tog 2 månader från start till färdigt broderi och krävde en förstoringslampa :D.

Jag funderade på om jag skulle fortsätta brodera och kom fram till att det skulle jag, fast kanske inte lika intensivt. Nästa fråga var ju vad jag skulle brodera på…
Då kunde jag ju ha tagit nåt av det jag redan har, tex Stockholm, men jag kom fram till en sak under tiden jag broderade alla hjärtan: jag gillar att brodera i en färg i stora sjok 😀 Allt jag har liggande har massor av färger och de kändes inte alls lockande.

Så. Jag har börjat på Etude. Flera färger, men bara en i taget, utan att blanda. Eftersom jag hade rätt mycket garn i lagret (hur hade jag det? Innan hjärtanen så har jag inte broderat med någon regelbundenhet på de senaste 15 åren!), så valde jag egna färger istället för att köpa till de som är i mönstret. Det är nästan lika många stygn i det här mönstret som i det förra, men planen är ta en ruta eller två i taget, så blir det klart så småningom.

Jag har återgått till att sticka på min tweedtröja, mer om dem senare.

Hejdå 2020!


Vi kommer inte att sakna dig…

2020 har verkligen varit tråkigt, det upprepas överallt, men det är ju bara att konstatera att det inte varit något höjdar-år. Nu måste jag säga att jag har inte haft så stora problem, mitt liv är även vanligtvis ganska lugnt, och det hjälper definitivt att vara nån som håller på med diverse hantverk. Men jag ser fram emot att få gå på stickcafé igen, det gör jag!

Så, vad hittade jag på under 2020? Jag stickade förstås, som vanligt, jag började sy mer i vävda tyger och jag broderade. Och jag gick utanför mina vanliga gränser och provade lite nya stilar!

Jag, som stickat en massa koftor genom åren, stickade inte mindre än 4 tröjor, och allihop är ganska annorlunda mot vad jag brukar åstadkomma. Det finns saker som jag ser och gillar, men som jag tidigare avstått från att sticka för att jag fått för mig att “jag passar inte” i dem. I år beslutade jag mig faktiskt för att prova! Hur ska jag kunna veta vad jag passar i och trivs med om jag inte har något sådant att ta på mig? Och jag stickar ju inte bara för att producera, så om något inte blir använt så är det faktiskt inte hela världen.

Summan av kardemumman: nu har jag lite annorlunda saker att ta på mig, och jag trivs i dem! Den vinröda tröjan är den enda som inte blir använd, jag tror att det är för att den är ganska tjock, och dessutom ganska kort (en kombination som inte känns helt rätt).

Det blev två avvikande koftor också, av bara farten.

Jag provade att sy lite annorlunda saker också, och jag är precis lika nöjd med de kläderna!

I början på november hade jag börjat på en tröja till, och siktade på att ha den klart till jul. Men då blev jag biten av en broderifluga och istället för att sticka har jag lagt den mesta tiden på att brodera korsstygn! Var kom det ifrån? Jag har broderat korsstygn genom åren, men aldrig tidigare har jag blivit så uppslukad!

2 månader och 17981 stygn senare så är jag klar med projektet: Cirque des Coeurs av Ink Circles, broderad på evenweave med DMC-garn. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag började, det är små stygn på tät väv (12,6 trådar per cm) och det krävdes en förstoringslampa för att fixa det, men det gick! Nu väntar jag på material för att rama in den, sen får vi se om det blir mer broderat.

Med andra ord, 2020 har varit annorlunda, på mer än en front… det är bara att se fram emot 2021. Jag ser fram emot att sticka, sy och kanske brodera fler annorlunda saker och jag hoppas att vi snart får återgå till att träffas och ha roligt tillsammans.

Arkiv


Kategorier


Scroll to top