Racerfart

Här går det verkligen undan!

Bakstycket är redan klart och jag har stickat en halv ärm också, på bara en vecka.

Men det är bra att det går fort, jag hittar så mycket fint jag vill sticka nu!

Tex sjalarna Super Assymetry och Linear Moods, mössan Wawering och koftan Clipper. Och jag har en del garn som bara väntar på att få bli koftor (av min vanliga sort), så det saknas inte idéer!

Jag hinner förmodligen ändra mig ett par gånger innan koftan är klar, och jag vill ju sticka färdigt den svartgråa sjalen också, så det kanske är bäst att inte titta för mycket på Ravelry 😉

 

Mera slätstickning

Efter att jag stickat kilometervis med slätstickning på tunikan, så borde jag väl vara trött på slätstickning? Tydligen inte, för nu håller jag på med 2 slätstickningsprojekt.

Det ena innehåller lite spetsstickning, det gör ju saker och ting lite intressantare.
Grå sjal-stickning på bord

Det här är sjalen jag nämnde häromdagen. Mönstret är Dancing on the edge av Helen Kennedy, och jag stickar den som sagt i Rowan Denim Lace. Garnet är gjort av återvunnen denim, 95% bomull och 5% “andra fibrer”. Det är tunt (400 meter på 50 gram), så jag har lagt till en rapport av spetsmönstret på bredden för att det ska bli bättre balans. Färgen heter svart, men är mycket mer koks-grå.

Motvikt rent färgmässigt

Det andra projektet har inga extra finesser, det är helt enkelt en av mina standardkoftor enligt CustomFit. Den här gången blir det dock en sommarkofta, i Sandnes Line, samma garn som i tunikan, fast i en tjockare variant. I glad-cerise!

Cerise stickning på grus

Det är en markant skillnad på tjocklek, jag började sticka på bakstycket igår, och jag har redan gjort åt ett nystan. Att det kan vara sån skillnad att sticka på 4:or istället för 3:or!

Vi får se vad mina händer tycker om att sticka i stumt garn igen, men det är inte så stumt som rent bomullsgarn, så det ska förhoppningsvis gå bra.

 

 

Sommartunika

Efter några timmars sömnad och en pressning så är tunikan klar för användning!

Jag är verkligen nöjd, även om det (som vanligt) finns lite förbättringspotential.  Jag skulle tex  ha kunnat ta den kunskap jag skaffat mig i klädsömnaden och överfört den till stickningen, då hade inte tunikan varit längre i sidorna än fram och bak. Lite kortvarv hade med andra ord inte gjort nåt alls.

Men eftersom originalet har samma tendens, så väljer jag att se det som en del av designen.

Lite fakta

Mönster: Lulu och CustomFit

Garn: Sandnes Garn Tynn Line i färgen 5052.

Stickor: 3mm

  

Det stickade materialet är SÅ skönt att ha på sig, och det är superfint fall. På det hela taget anser jag nog att mönster och garn är en perfekt kombination.

 

Allt tar slut

Även evighetsstickningar har en ände.

Fram- och bakstyckena på min tunika i Tynn Line tog verkligen evigheter, så den tid jag behövde för att sticka två trekvartsärmar går knappt att jämföra.

Nu ska jag bara sy ihop (och som ni vet är det ju inget jag drar mig för) så kan jag börja använda den. Vädret har blivit mer passande för dylika plagg, så den ska nog snart bli flitigt använd.

Medan jag syr ska jag fundera vad jag ska sticka på härnäst.

Kanske blir det en kofta i det tjocka Line-garnet, eller så fortsätter jag på en sommarsjal i Rowan Denim Lace som jag nyligen påbörjade.

Det är nog rätt stor chans att det blir en kofta, jag tror inte att jag kan motstå att sticka i glad-cerise garn, efter den lite mer dämpade tunikan som jag hållit på med sedan i mitten av april.

Fast först blir det sömnad, som sagt!

Definitivt projektstyrt

Återigen stickar jag något med siktet inställt på resultatet. Det händer ju ibland – som tex när jag stickade en kofta i Cotton Viscose – att jag vill ha något plagg, men att det inte är det mest spännande som hamnat på mina stickor.

Det här är nog det mest ospännande jag stickat på många år…

Mil efter mil efter mil av slätstickning i tunt garn.

Men jag vill verkligen ha det här plagget!

Det ska bli en tunika (Lulu, av Julie Weisenberger, Cocoknits), men jag stickar i mycket tunnare garn än vad mönstret anger, så jag har gjort en CustomFit-version.

Garnet är Sandnes Tynn Line, och jag stickar på stickor 3. Jag började med 218 maskor, men som tur är så minskar jag hela tiden. Jag funderade precis i början av stickningen på hur många maskor jag kommer att sticka, men beslutade rätt fort att jag inte ville veta!

Nu har jag i alla fall bara ett varv kvar till avmaskningen för ärmhål, vilket innebär att det är ca 100 varv kvar på det här stycket. Jag ska nog få mig en sommartunika vad det lider.

Hur många?

Sjalen jag nämnde i förra inlägget är klar.

20180409_130832
20180409_130832

20180409_130832

Jag har stickat utan mönster, men tittat på Enfilade av Lisa Hannes, så jag kallar den för min Enfilade Lookalike.

Garnet är Malabrigo Sock i färgen Sabiduria(det mörka), Black Trillium Fibre Studio Pebble Sock i färgen Daphne och en snutt Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods. Moods-garnet tog jag till för att kunna göra åt nästan allt (det finns några meter kvar) av Malabrigo-garnet, fastän Pebble sock tog slut.

Jag stickade på 4 mm stickor för att få hålen att bli bra, så sjalen är något lösare än vad jag brukar göra (jag stickar normalt sjalar i sockgarn på 3,75).

 

Att göra klart saker är alltid roligt, men det uppstår ofta nån slags tomrum. Ett hål som måste fyllas med nåt annat. Det bästa är ju förstås om det hålet kan fyllas med nåt projekt som redan ligger i UFO-högen, men så blev det inte (den här gången heller).

20180409_135153[1]

Den där lilla strimlan med stickning ska så småningom bli en Miss Winkle av Martina Behm.

Jo, visst är det i stort sett samma färg som på förra stickningen…

För ett par veckor sedan fick jag följande fråga av en stickkompis på vårt stickcafé:

Hur många rosa/lila sjalar behöver du egentligen?

Svaret på den frågan?

Alltid en till.

Halsmojäng, perfektion och återvinning

Jag gjorde klart halsmojängen från förra inlägget.

IMG_5335

För såna som jag, som tycker glipor är vinterns värsta gissel, så är det här en lysande konstruktion!

Mönstret är alltså Hasukai, garnet är Fyberspates Vivacious 4-ply och Lorna’s Laces Shepherd Sock Solid, och jag stickade alltihop på stickor 4,5.

Och det är lagom mycket volang för mig som inte gillar sånt som är för gulligt.

 

Sen stickade jag en sjal i det gröna garnet från samma inlägg (det där perfekta)!

20180402_153206

Det blev Troubadour, garnet är alltså Malabrigo Sock i färgen Persia, och jag stickade den på 3,75 mm stickor.

Den var rolig att sticka och den passar fantastiskt bra till min nya tunika.

 

I förrgår fick jag dessutom ett infall till, den här gången av det lite mer “brutala” slaget.

Den där grå, rätstickade koftan som blev klar till nyår, och som jag knappt visat på bloggen….

6a00d83452bb5569e201b8d2cb634a970c-800wi

Den ser numera ut så här:

IMG_5372

Det var ett impulsivt beslut, men jag tror inte jag kommer att ångra mig. Jag har haft på mig koftan en gång, för det var för mycket på den som inte stämde. Ärmarna växte och blev längre och längre (på bara några timmar!), ringningen var inte proportionerlig och att göra en rak, kort kofta var absolut fel val.

Nu ska den få bli nåt annat, nåt slätstickat den här gången. Jag har inte riktigt funderat klart, så garnet får ligga och mogna till sig lite, medan jag funderar.

Jag stickar på en sjal som blivit liggande sedan i oktober så länge, sjalar är roligt.

Ett perfekt infall

Igår, när jag var på stickcafé i “min” garnbutik, stod jag och tittade på Malabrigo sock-härvorna (jag hamnar ofta framför den hyllan, av någon konstig anledning) och stod och höll i en färg som jag sett många gånger förr.

Och plötsligt slog det mig att just den färgen antagligen skulle gå rätt bra ihop med ett av jerseytygerna jag köpte på Syfestivalen.

Uppenbarligen har jag rätt bra färgminne.

IMG_5324

Det passar ännu bättre i verkligheten.

Nu måste jag hitta en trevlig sjal, gärna med rätstickning. Jag tror det blir min nästa stickning, och funderar på Troubadour (fast i bara en färg). Jag har nån dag eller två på mig innan jag behöver bestämma mig, det är lite kvar på den halsmojäng jag håller på med nu (vad ska man egentligen kalla “cowl” på svenska?).

IMG_5321

Det här är garnet som skulle blivit Lily Pool Terrace , men som inte funkade i det mönstret. Nu blir det en Hasukai istället.

 

Som vanligt

Mina inköp under gårdagens besök på Sy- och hantverksfestivalen har ett visst färgtema – som vanligt.

IMG_5310

Och de 2 saker som sticker ut är rätt förutsägbara de också, eftersom de är gröna. Väljer jag nån färg utöver de vanliga rosa och lila så är det ju limegrönt.

Nåja, följande saker fick följa med hem:

IMG_5309

Ett måttarmband från Sala laser.

IMG_5312

En härva Sweet Georgia Tough Love Sock, som med största sannolikhet hamnar i en sjal ihop med lite andra garner.

IMG_5314

Ett gäng lapptäcksbitar som ska bli påsar/förvaringar.

IMG_5317

Dragkedja med stora kläppar som passar bra till väskor och förvaringar.

IMG_5318

Viskosjersey som nästan känns vävd, med ett otroligt fall, ska bli en sommartopp.

IMG_5316

Bomullsjersey, ska bli tunikor av min vanliga sort.

IMG_5315

Bomullsjaquard (trikå), ska bli nån sorts kofta.

 

Och så 2 trådrullar, men det är ju inte särskilt intressant.

Jerseytygerna ligger redan i tvättmaskinen, nu ska jag planera (och genomföra) sömnaden så att jag gör av med lite tyg inför nästa festivalbesök.

Att lita på magkänslan

Hur många gånger har jag stickat vidare fastän magkänslan sagt mig att det inte blev bra?

Alltför många, troligen. Men inte den här gången. Den här gången lyssnade jag faktiskt.

Bovarna i dramat var ett sjalmönster – Lily Pool Terrace – och ett garn som jag trodde skulle passa utmärkt.

IMG_5285

Jag borde ju naturligvis insett redan innan jag började sticka, att garnet är alldeles för spräckligt för att ett spetsmönster ska bli snyggt. Antagligen var det de stora ytorna med rätstickning i mönstret som förvillade mig (jag älskar rätstickning i lätt melerat garn!).

IMG_5301

Men jag startade. Och det blev ju rätt spräckligt, men jag stickade vidare. Fast när jag stickat första spetsbiten (som tur är så kommer den rätt tidigt) så ropade magkänslan rätt högt, så då fick projektet vila i nåt dygn innan jag bestämde mig för att repa upp det och raskt satte igång. Så raskt att jag såklart inte tog nån bild på spetsdelen innan jag repade.

Nu får garnet bli nåt annat istället, det blir nog bättre.

Arkiv

Kategorier

Scroll to top