För varmt


Jag stickade klart min Nästan Trädgårdskofta… och så blev det sommar. Det känns inte direkt lockande att klä på sig en yllekofta, men koftan behöver ju dokumenteras, eller hur?

Jag fuskade.

Provdockan fick lov att göra tjänst, jag får försöka att komma ihåg att ta lite kort när jag har den på mig vid nåt senare tillfälle. Så här kommer några bilder på En Mycket Randig Kofta.

Ingen lär väl missa mig när jag kommer i den här?

Jag använde ett gäng färger av Jamieson & Smith 2 ply Jumper Weight (ett mycket trevligt garn, precis lagom tjockt), ungefär 15 nystan, och jag stickade hela rasket på stickor 3.25.

Och nu då?

Lite mer rätt otippade saker kanske? Garnet på första bilden (Drops Belle) blir en tröja som stickas uppifrån och ner. Inte ull, inte i delar och i en mindre vanlig färg… jag hoppas att den ska bli klar innan sommaren är över.

En bit av axlarna

Otippat?


Var det någon som kollade in länken på Trädgårdskoftan i förrförra inlägget? Tänkte ni då att det var lite otippat val av det här symmetri-freaket? Av hon som alltid gör matchande grejer?

Jag måste medge att min första idé med Trädgårdskoftan var att sticka den i olika lila och rosa nyanser, så att det skulle bli en kofta som – trots alla omaka ränder – ändå skulle bli lite genomtänkt, lite matchig, lite nästan-symmetrisk. Och sen fick jag en annan idé, jag kollade vad jag hade för garn i lagret som kunde bli en randig kofta.

Garnet ovan (och ytterligare nån färg som saknas på bilden) är vad jag hittade, ett helt gäng Jamieson & Smith 2ply Jumper weight. Rester från kjolen, från en mössa, och lite blandade färger jag köpt för att eventuellt sticka mönster med. Och nu stickar jag en kofta med breda ränder i allsköns färger. Den är en motsats till ungefär allt som jag normalt gör 😉

Trädgårdskoftan är inspiration, jag använder Customfit som mönster (YlloTyll säljer mönstret med garn, och hela idén blev ju att sticka från lagret) och randar hej vilt.

Jag tror inte att jag hade kommit på den här idén för bara ett år sedan, men på senaste tiden har jag börjat använda mindre av mina mönstrade tunikor och mer enfärgade toppar (fortfarande i en massa färg, dock). Tunikorna passar definitivt inte ihop med en sån här kofta, men topparna? Det blir jättebra 🙂

Och att sticka en kofta med garn från lagret är ju helt rätt 🙂 Fast idén med en likadan kofta i bara rosa och lila är inte död, kanske blir det ytterligare en randig kofta så småningom.

Trendig


Det vore synd att säga att jag hänger med i modet -det är mycket viktigare att kläderna passar och är bekväma än att de är “rätt” stil – men just nu är jag tydligen väldigt trendig. Det är uppenbarligen inne med stickade kjolar och eftersom jag precis har stickat klart en sådan så är jag med i svängen. Den här gången.

Den är ju inte vit, svart eller beige, så kanske är jag inte så trendig ändå, lila är sällan speciellt inne. Men det bryr jag mig väldigt lite om, jag ville ha en lila kjol och nu har jag det 🙂

Det lättstickade, trevliga mönstret är Ribba skirt av Katarina Linnhagen och jag har stickat min på stickor 2,5 mm i underbara Jamieson&Smith 2ply Jumper Weight (färg FC56), inköpt på 60 Garner Nord. Färgen är magisk! Lila, med toner av grönt, jag tror det är det vackraste lila garnet jag sett hittills.

Jag får medge att detta inte är det roligaste jag har stickat, närmare 500 maskor i 2+2 resår på stickor 2,5, nej, det får knappast pris för spännande och rolig stickning. Men så snyggt det är! Jag är så nöjd med att jag höll ut och gjorde klart den, synd bara att det snart är för varmt för att använda den. Men det blir ju kallare igen så småningom.

Överdos?


Nu finns det en viss risk att ni tycker att det börjar bli lite mycket lila här…. men jag har inte tröttnat på lila!

Det senaste tillskottet är en Thymus sjal, stickad i Rosy Green Wool Cheeky Merino Joy (färgen är Amethyst). Den är stor, mjuk och mysig!

Normalt sett är jag en förespråkare av obehandlat ullgarn med en hel del karaktär, de garnerna funkar så bra till mössor och tröjor. När det gäller sjalar blir det ofta behandlat merinogarn. Cheeky Merino Joy är supermjukt, men det blir fina maskor och det håller bra när man använder det (jag har en sjal till i det garnet). Jag är inget större fan av superwashbehandlat garn, men ibland fyller det trots allt sin funktion. Och när det gäller garner som jag ska ha runt halsen, då finns det bara ett krav, det ska vara löjligt mjukt!

Den här sjalen var rolig att sticka, med ett enkelt, men ändå effektfullt, mönster.

Färgen på sista bilden stämmer inte särskilt bra, de andra bilderna är närmare verkligheten.

Ett litet projekt som inte är fullt lika lila (även om han fick en lila tröja 😉 ) är denna lilla nalle:

Detta är en liten Tsutsu Bear, stickad i diverse garner från lagret. Pilligt, men det var det värt, han blev riktigt söt. Inte är han stor, från toppen av mössan till tårna mäter han ca 17 cm. Mönstret är väldigt detaljerat och det finns tips om det mesta, så även en ovan stickare kan ge sig på den!

Min kjol växer så sakteliga, det finns en viss risk att det hinner bli för varmt innan den är klar, men då får den väl ligga till sig.

Jag tror att jag har ungefär 10 cm kvar att sticka, men det går ju inte direkt fort på stickor 2,5. Den fick tyvärr inte så mycket uppmärksamhet under tiden jag stickade på sjalen, men det är bara att sticka på. Nån gång blir den klar, så är det ju.

Eftersom tiden går fort och det snart blir sommar (hoppas jag!) så har jag, för ovanlighetens skull innan det har blivit varmt, påbörjat en sommartopp.

Det här ska bli en kort Ridgeview Tee, i Lana Grossa Linea Pura Wakame (långt namn!), en blandning av bomull och viskos. Den går lite fortare än kjolen, så förhoppningsvis kommer den att ta plats i årets sommargarderob.

Sen måste man ju planera för höstens stickningar, eller hur?

Det här ligger definitivt bara på planeringsstadiet ännu 🙂 Jag har (som så många andra) fallit lite för att sticka mohair ihop med annat garn, och de här 2 garnerna (Drops Kid Silk och Sjöalyckans Drömmar)skulle nog passa till en lite längre lös kofta med fickor. Jag har sett en kofta som nog får bli inspiration, Straight up av Susie Haumann, men den finns bara i en dansk bok och att köpa en bok för bara ett mönster känns lite onödigt. Jag får nog lösa det själv, den ser ju ändå inte så svår ut.

Men jag har så mycket jag vill sticka! På önskelistan ligger även Striber på Langs av PetiteKnit och YlloTylls Trädgårdskoftan, så nu får jag nog sätta fart och sticka klart lite grejer, så att jag kan börja beta av önskelistan!

Mera lila


Det har slumpat sig så att jag har en del projekt som är lila (nä, låt mig vara ärlig, det är knappast nån slump att jag gör lila saker 😉 ).

Kjolen Ribba växer så sakteliga. Det går inte fort, men jag har i alla fall tagit mig förbi 50%-strecket.

Den gröna sjalen växer också, men inte heller den går särskilt fort eftersom den är patentstickad. Den blir väldigt trevlig, det ska bli skönt att få ha den runt halsen sen.

Jag började på en lila halsduk i garn som har funnits i lagret sedan 2007, Duo Silkemerino. Det ska bli ett lövmönster, men här syns bara resår… det syns knappt ens att garnet är lila.

Mössan (Oslo luen) från förra inlägget blev klar dagen efter inlägget och den är superskön! Med 3 lager stickat över öronen behöver man definitivt inte frysa.

Sen har jag faktiskt virkat lite också, händerna protesterade våldsamt, men till slut var en lite groda klar. Varför virkade jag en groda? Jo, den blir motiv i 365-foton, till temat “groda”. Det är lite kul att tillverka saker som kan vara med i utmaningen.

Jag har också sålt en massa garn i #slaktastashen som podcasten Mamma stickar anordnade. Över 25000 meter garn flyttade till andra hem och jag köpte inte ett enda nystan då. Det blev ett litet inköp efteråt istället, garnet på första bilden landade här hemma idag och ska bli till en sjal (japp, en till!) och därmed bli ytterligare ett lila projekt. 😉

Jag ändrar mig rätt ofta


Mitt nästa projekt blev inte alls en fuskolle, det blev en mössa. Jag hade ju planerat att jag skulle kombinera det mörkgrå Smart-garnet med lila Kid-Silk, men det blev inte alls som jag tänkt, det var stabbigt, fult, inget stämde. Men jag kan ju ändra mig och jag kom på att jag länge velat sticka mig en Oslomössa (mohairversionen). Jag har startat en tidigare, men det garnet jag då använde var för tunt och den blev för liten och därmed aldrig färdig.

Men garnlagret är djupt och innehåller en hel del smått och gott, så jag letade fram ett något tjockare garn (SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock) och det blir väldigt bra.

Lila och lite lagom fluffigt, vad mer kan man begära av en mössa (om man är jag 😉 )?

Sjalen växer…

…och det gör kjolen också (om än inte med någon större hastighet, 480 maskor på stickor 2,5 tar en stund).

Det finns gott om andra funderingar och idéer, kanske blir det fler nya projekt snart.

Det sista, det första och det som komma skall


Det kändes som om det var dags för lite nya projekt, och om jag längtar efter nåt nytt, då kör jag!

Det sista startade projektet för 2021 hamnade på stickorna på nyårsafton och gammalt år fick gammalt garn 🙂
Det här garnet har legat länge i gömmorna, jag färgade över den grå originalfärgen i april 2008 (och det gjorde jag inte med en gång när jag köpt garnet). Med andra ord har det legat i lagret i 14 år.

Nu får garnet (Grignasco Champagne) bli en patentstickad sjal, ielle.

Patentstickning tar tid, men det är roligt att sticka, det blir så härligt material och det kan dessutom vara trevligt med en sjal som inte är varken grå eller rosa/lila. 😉

På nyårsdagen startade jag årets första projekt, ett långtidsprojekt, kjolen Ribba, i Jamieson & Smith 2-ply Jumper Weight (färgen är fantastisk!). Resårstickning i evigheter på stickor 2,5 mm, det kommer ju ta sin tid innan det blir klart, men efter att ökningarna är gjorda kommer det bli perfekt stickning för tv-tittande och läsning.

Färgen på konen stämmer bäst överens med verkligheten.

Mitt nästa projekt tänker jag ska bli en fuskolle till, de är ju så sköna att ha på sig. Till det är planen att använda fluffet längst upp i denna post ihop med Sandnes Smart:

Det är än så länge bara på planeringsstadiet, men kanske hamnar det på stickorna innan veckan och semestern är slut. Kanske till och med idag, det snöar ute och det känns helt perfekt att sitta inne och sticka.

2021- samma lika


2021 blev ju – som alla väl är fullt medvetna om – i stort en repris på 2020. Inte blev det som vi hoppades, att coronan skulle försvinna, nä, det bara fortsatte.

Nåja, det har gått bra även detta år, vi har tagit det lugnt och gjort små utflykter, och för mig finns ju alltid hantverket! Jag lider ingen nöd, med andra ord, även om jag fortfarande längtar efter att kunna gå på stickcafé. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar ge mig på det, men den som väntar på något gott…

Så vad har hänt i år?

Jo, jag har bland annat gjort den längsta stickpausen jag haft på minst 15 år, när jag – efter att jag opererats och fått en infektion på det – inte stickade en enda maska på 7 veckor! Som tur är kom orken och sticklusten tillbaka och jag är i full gång igen!

Och jag har stickat 14 olika projekt, varav endast 2 inte är rosa eller lila 🙂 Japp, jag har verkligen gått hårt in på favoritfärgerna i år.

Det blev 4 tröjor/koftor.

2 sjalar och en fuskolle.

Ett gäng mössor.

Och 2 par vantar och en nyckelring

Sömnaden har verkligen legat lågt i år, och det som blivit har knappt hamnat på kort. Det enda jag hittar är lite myskläder.

Jag har saknat inspiration och har dessutom ett bra lager med kläder så jag har inte behövt sy något nytt, men jag har en del fina tyger liggande, så jag hoppas att jag ska hitta min inspiration igen 😉

Och så har jag fortsatt att brodera korsstygn.

Från vänster: Etude, Watermelon Tourmaline och Antique sampler (som jag startade för sådär 20 år sedan och som nu fått lite uppmärksamhet under året). Korsstygn och poddar är en bra kombination 😉

Och även i år gjorde jag en stick-adventskalender till mig själv, dvs jag startade ett nytt projekt i garner från lagret varje adventssöndag. Fuskollen och 2 av mössorna ovan var med, och sen har jag börjat på ett par vantar också. Min plan var egentligen att börja en tröja på 4:e advent, men det blev en mössa istället, jag kunde inte riktigt bestämma mig om tröjan. Jag tror det garnet ska bli en Ribba kjol istället och att jag börjar på den imorgon, ett nyårsdagsprojekt är väl inte fel 😉

Jag har repat upp några gamla surdegar, så just nu har jag bara 2 helt aktuella projekt på stickorna (hur gick det till, jag kan komma ihåg då jag hade över 30 projekt på gång!) koftan Paneldebat och ett par vantar från adventskalendern(den vänstra är ut och in).

Jag tror jag ska börja på ett nytt projekt idag också, så har jag lite att variera mig med 😉

Vad återstår? Jo just det, jag var ju med på fotoutmaning igen! Jag trodde nog inte att det skulle gå i år, men med en bra upphämtning på slutet så gick ju det med! Och jag fortsätter ett år till, det är roligt att ha ett mål med fotograferandet.

Så där, då återstår bara att önska er alla ett Gott Nytt År! Vi ses 2022!

Saker man hinner på ett halvår


Sedan jag senast skrev så har jag hunnit med några olika stickprojekt. Inte så många som man skulle kunna tro, jag har dels varit sjuk och dels så tillbringar jag numera rätt mycket tid med att brodera korsstygn istället för att sticka.

Men några saker har jag alltså hunnit med, så här kommer en sammanställning.

Halsduken jag stickade på i förra inlägget blev klar under maj.

Den har jag stickat i en gradient från Rät & Avig, och mönstret heter Between East and West av Neisha Abdulla. Jag följde inte mönstret riktigt, jag uteslöt hålen som finns på originalet.

Nästa grej som blev klar var en mössa, i juli (jag stickade absolut ingenting på flera veckor där ett tag och en mössa blev ett trevligt och lagom stort projekt att komma igång med igen).

Den har jag stickat i Malabrigo Rios ( färgen heter Sabiduria) och mönstret är Clupea Hat av verybusymonkey. Den blev verkligen superskön, Rios är mjukt och gosigt, och man stickar en dubbel kant i början, som nog kommer värma gott om öronen.

Sedan blev det en randig sjal i rätstickning. Jag kan inte ha för många sjalar och sneddstickade randiga sjalar i rätstickning är nog den optimala varianten, såna använder jag mycket.

Rosa och grått, vad mer kan man begära? Här har jag använt Softsock från Moods of Colors i färgen Charcoal, och Handdyed Design Merino sock i färgen Make me feel (tyvärr färgar hon numera bara på hobbynivå) och det finns inget mönster (bara stickad på snedden, med färgbyte efter 2 varv).

Sen blev det ett par halvvantar till mannen som inte fastnat på nån presentabel bild och sen blev ytterligare en mössa klar.

Jag såg Yarnesty sticka Artichoke hat av Matilda Kruse och fick upp ögonen för den. Funderade ett tag på att köpa ett kit hos Organic knitters, men ingen av färgerna tilltalade mig speciellt mycket, så istället gjorde jag en djupdykning i lagret och plockade fram Visjö från Östergötlands ullspinneri och ett udda mohairgarn som jag köpte redan 2008. Det blev bra och jag är nöjd.

Och så det senaste projektet, en kofta som blev klar igår.

En varm och lång gladkofta 🙂

Mönstret är Ivar av Anne Hanson och jag har stickat den i Permin Emma (färg 883723, inga fina namn här inte). Garnet är 50% merino och 50% shetland och är kanske liiite stickigt. Får se hur det känns, men det finns en viss risk att jag kommer att tycka att den kliar i nacken. Men då får jag väl ha en sjal under 😉

Jag är rätt nöjd, den är kanske i största laget över axlarna, men så går det när jag inte använder CustomFit.
Och när jag gjort klart en kofta, ja då måste jag väl börja på en ny?

Det blir Paneldebat (ja, det stavas så, det är på danska) av Bente Geil i ett garn från lagret (tänk så mycket fint det finns där!): Karen Noe Design Shetland Wool. Nu behövde jag en paus från flätor, men nåt litet intressant vill jag ju ha, den här koftan stickas i paneler.

Kanske har jag en kofta till innan jul.

Vinröd är den inte


Lagom tills att våren kommit på riktigt så har jag stickat färdigt Claret, fast särskilt vinröd är den ju inte (jag tänker på namnet, såklart).

Den är inte alls diskret, snarare är det nog så att det inte finns nån chans att jag kan gömma mig med den här tröjan på. Men vad gör det? Jag älskar färgen, och står för det!

Mönster: Claret av Thea Colman.
Garn: Kampes 3-trådiga ullgarn i färg 219.
Jag stickade den på stickor 4,5 mm och (som jag sa i förra posten) jag gjorde ingen provlapp. Det funkade ju bra ändå (den här gången, det lär inte bli nån vana), och tröjan blev precis så stor som jag hade tänkt mig. Jag tycker att ringningen är lite vid, men den är ju sån i mönstret.

Nu när den är klar har jag istället börjat sticka på det här garnet:

Och jag lägger till lite av det här:

Det blir en halsduk. Så här långt är jag nöjd, det återstår att se om jag fortsätter vara det.

Arkiv


Kategorier


Scroll to top