Hallonfärgad surdeg

Ibland händer det att jag inte har nåt nytt som pockar på uppmärksamhet när jag precis avslutat ett projekt, och då kan det faktiskt hända att nåt som legat ett tag får lite sticktid.

Så blev det efter den gråa Line-koftan, jag hade inget i min mentala kö, och det var dessutom lite dåligt med inspiration. Jag grävde fram (nåja, det låg i korgen bredvid stickplatsen) en gammal kofta som jag inte stickat på sedan juli 2017.

Jag hade bara ett framstycke och kanterna kvar på den koftan, så det är ju helt galet att den har legat i träda ända sedan dess! Det tog 8 dagar att göra klart den, vilket gör det än mer obegripligt att jag inte tagit tag i den tidigare.

Eller kan det vara så att min hjärna hade lite misstankar om att jag inte skulle blir helt nöjd?

Jodå, den är snygg. Den sitter inte fullständigt tokigt (även om jag har ökat en del i storlek sedan den påbörjades). Garnet är skönt. Flätorna är fina. Färgen är fin. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som inte känns bra.

Kanske är det att jag tycker den är lite lång? Jag har tittat på lite bilder och insett att jag tycker att kroppsnära koftor ska vara lite kortare på mig än vad den här är. Det kan också vara för att halsringningen är en liten aning feldimensionerad, så att det liksom blir en bubbla fram (som jag noga såg till att inte få med på kortet). Ytterligare en sak är nog flätorna… jag vet inte riktigt om jag gillar mönster på framstyckena.

Nå, den får ligga ett tag, tills vädret medger att jag har yllekofta på mig, så får jag se om den blir använd eller inte. Det är lite svårt för mig att bilda mig en ordentlig uppfattning när jag har haft på mig den i 10 minuter.

Lite fakta:

Garn: Magasin Duett POP.

Mönster: CustomFit i botten, med Braid Hills av Kate Davies som inspiration (jag gillar hennes kofta, men passar lite dåligt i hennes modeller, så jag slog ihop den med CustomFit).

Stickor: 3,25 mm.

Jag har letat fram en sjal ur gömmorna (den har bara legat i några månader, nästan ingen tid alls 😉 ), kanske fortsätter jag på den, kanske blir det nåt annat smått medan jag funderar på nästa kofta. För det blir ju självklart fler koftor.

Sommarkofta – mera grått

Kan det vara så att jag börjar fylla kvoten av gråa koftor? Äsch, jag planerar redan flera, jag tror inte jag kan få för många gråa koftor!

Som jag skrev i förra posten så blev det mera stickning i sommargarn, den här gången i Sandnes Line.

Jämfört med många andra sommargarner är det rätt trevligt att sticka med, och det är väldigt skönt att ha på sig! Trots att jag har en masktäthet på ca 20 maskor på 10 cm så känns det inte klumpigt och tjockt, det är följsamt och svalt.

Precis som vanligt är det ett CustomFit-mönster, den här gången är det exakt samma som förra sommarens ceriserosa kofta i Line, och jag har stickat på 4 mm.

Jag såg framför mig att denna kofta skulle ha rosa knappar, men jag hittade inga som passade (och jag hade exakt noll lust att springa runt och leta i andra affärer). Det fick bli limegröna knappar istället (även om de ser rätt gula ut på bilderna).

En fördel med en masktäthet på 20 maskor är att det går rätt fort 😉 knappt en månad från uppläggning till klar kofta.

Jag är nöjd med denna, det blir perfekt att ha under sommaren. Under förutsättning att det inte blir samma sorts väder som förra sommaren då, då hade jag definitivt inte kofta på mig särskilt ofta.

Efter denna koftan tog jag tag i en gammal surdeg, det kommer i nästa post.

 

Svängigt

Mitt senaste alster har gjort en del saker klart för mig, saker som jag väl i och för sig redan visste, men det är alltid bra att få en påminnelse då och då.

Påminnelse nummer 1:

Det finns en anledning till att jag nästan aldrig har några sommar-garner hemma när jag behöver dem. Sommar-garner är faktiskt bara ett nödvändigt medel för att nå målet, ett sommarplagg. Bomull, lin och bambu är skönt att ha på sig, men ack så tråkigt att sticka med, det är hårt och oelastiskt eller så delar det på sig bara man tittar på det. Alla synder och felstickningar syns tydligt, så man får verkligen hålla tungan rätt i mun.

Påminnelse nummer 2:

Jag gillar verkligen att sticka i delar, det är lätt och behändigt och man slipper ha hela projektet i knät hela tiden. Fast det har ni ju hört förut 😉

Påminnelse nummer 3:

Man behöver tålamod när man ska sticka sådär en miljard maskor slätstickning i storlek XL.

OK, resultatet är ju rätt bra, så visst var det ändå värt det.

Lite fakta…

Mönster: Ginga Top av Yoko Johnston

Garn: Hjertegarn Bommix Bamboo

Stickor: 3,5 mm

Påminnelse nummer 4:

Jag har dåligt tålamod med designers som tar genvägar, bara för att det blir enklare för dem att göra mönster, men där resultatet inte är likadant i alla storlekar! I detta mönster är det 2 av storlekarna som absolut inte kommer att se ut som designbilden om man stickar som det står. Dessa 2 storlekar ökar nämligen 48 maskor  färre från ärmhål till nederkant än den minsta storleken, vilket gör att de inte blir lika svängiga som på bilden.
OK, jag förstår varför det är gjort så, för då slapp designern göra vissa storlekar med jämnt antal i mönstret och vissa med ojämnt (och hon kanske är samma sorts symmetrifreak som jag), men det är inte rätt att visa en bild som inte överensstämmer med verkligheten i alla storlekar!

Jag räknade såklart om, så min topp har de där extra 48 maskorna. Till plussidan måste dock läggas de absolut föredömliga schematiska teckningarna som finns i mönstret! Man vet precis vad man ska göra och när.

Påminnelse nummer 5:

Jag gillar inte ärmar som är stickade uppifrån och ner med kortvarv. Särskilt inte i ett oelastiskt garn. Jag skulle haft ärmar på den här toppen, men de blev faktiskt skitfula. Här kommer en ful bild.

Det finns förmodligen nåt sätt att sticka ärmar uppifrån och ner som inte blir så här fult, men de här ärmarna blev raskt upprepade i alla fall, och sedan lika raskt bortrationaliserade.

Nu fortsätter jag med sommargarn, jag behöver en sommarkofta till.

Ett mellanting

När man stickar oceaner av (visserligen väldigt snygg) slätstickning så kan det vara rätt skönt att gå emellan med nåt annat, nåt lite mindre, pilligare, kanske rent av gulligare.

Det är då man kan påminna sig själv om att systerdotterns bebis snart är här och att denna bebis säkert behöver nåt mer än byxorna och tröjan i storlek 1 år. Man skulle då kunna sticka nåt plagg i en mindre storlek, men min hjärna tyckte istället att det är klart barnet behöver en gosekanin!

En ullig och ullvarm gosekanin… japp, en sån blev det!

Mönster: Sophie av Ysolda Teague.

Garn: Sandnes Smart med det klatschiga färgnamnet 5002 (svag rosa).

Stickor: 2,75 mm.

Jag har fyllt kaninen med ull, då blir den varm och gosig och är inte brandfarlig.

Det var lite petigt att plocka upp för att sticka öronen, men inte lika hemskt som jag läst andra beskriva det.

Av någon, mycket konstig, anledning fick jag en gammal Lindeman i huvet när jag stickade på den här… kanin, kanin, kan ni inte sluta skjuta 🙂

Hjärnan är konstig.

Nu fortsätter jag med slätstickningen.

Annan färg = rosa

Nåt annat trodde ni väl inte?

Häromveckan hade “min” garnbutik fått in en omgång Malabrigo och jag kunde inte motstå några härvor, bland annat 2 st i Malabrigo Rios.

Sen gällde det ju att hitta nåt att sticka av det. Rios gör sig väldigt bra i patentstickning, så jag letade upp ett mönster på en mössa (som är gratis), Triangles Brioche Hat.

Färgerna är English Rose (rosa) och Sabiduria (lila).

Sen blev det lite vårigt…. och jag fick för mig att börja på en sommartopp (det gäller ju att börja nu, om den ska bli klar innan sommaren). Mössan får vila lite, den behövs ju förhoppningsvis inte på ett tag.

Toppen jag valde är Ginga top, av Yoko Johnston. Sommargarner är det rätt dåligt med i mitt lager (eller faktiskt väldigt dåligt!), så jag skaffade lite nytt garn.

Hjertegarn Bommix Bamboo blev det. Det är väldigt mjukt och skönt, men oj, vad det delar på sig! Här gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Här är nåt ni inte får se ofta. Finn fem fel, liksom 😀

  1. Det är inte ull.
  2. Det är inte Customfit.
  3. Det är uppifrån och ner.
  4. Nähä, OK, det blev visst bara 3.

Jag gillar ju, som bekant, att sticka nerifrån i delar, men ibland kan även jag sticka utan sömmar och uppifrån.

Det man ser på bilden är i alla fall övre delen av ryggen och framstycket. Nu ska jag sticka 6 varv till, tror jag, innan jag går tillbaka till bakstycket och fyller på det en bit innan jag sätter ihop alltihop. Sen blir slätt i en halv evighet,innan jag har en lite svängig sommartopp! Jag ser fram emot det, och hoppas på lite skön värme så att den kommer till användning.

 

Inget aprilskämt

Jag fortsatte inte att sticka på flätsjalen… hjärnan tyckte det var bättre med slätstickning. Men det har gjort att jag nu har en färdig kofta!

Mönster: Spruce Point av Amy Herzog (i customfit-version).

Garn: Schoppel-Wolle Alb Socke.

Stickor: 3,75 mm.

Det blev lite nervöst på slutet, när garnet inte räckte. Alb Socke är en gammal variant som har utgått, och jag hade 5 nystan, det var allt, nåt mer gick inte att hitta. Jag köpte ett nystan av AlbLino, som har ersatt detta garn, men det var inte riktigt rätt (det är lite, lite slätare och färgen var blåare). Som tur är hade min vän G lite kvar, och med hjälp av det och upprepning av provlappen så räckte garnet till slut.

Totala mängden garn jag skulle haft (med de extra 16 grammen jag fick) borde varit 516 gram… det var 489 gram. Nu sägs det ju att det viktiga är att nystanen innehåller rätt meterantal, och ja, det kan jag på sätt och vis hålla med om. Men då borde det bara stå meterantal angivet på nystanet.

Om jag köper nåt som ska väga 100 gram och ha en viss metermängd, då förväntar jag mig faktiskt att det gör det! Nåt gram hit eller dit kan vara OK, men att det saknas mer än 5 gram per nystan? Var det blött i fabriken?

Jaja, det löste sig ju, så jag ska väl inte klaga för mycket.

Resultatet är jag  nöjd med, och det är ju viktigast. Den blev som jag tänkte, en vardagskofta med lite sväng. Och grått är ju, som sagt, aldrig fel.

Nästa stickning jag kommer att visa är inte grå i alla fall!

Ännu mera grått!

Det blev visst ännu mera grått på stickorna 😀 .

Men alltså, grått är så snyggt! Om man sen kombinerar det med flätstickning, vad finns det att inte gilla?

Det blir en sjal (nähä?), i Malabrigo Sock (färg Plomo), i ett mönster av Lisa Hannes som heter Floating Leaves.

Den grå koftan kanske får vila lite (bakstycket är klart och en ärm är påbörjad), medan jag ägnar mig åt flätor och löv, det är ju så roligt att se det växa fram!

 

Grått och smått

Det är mycket grått i stickningen nu, men vad gör det, grått är snyggt!

Jag har gjort klart ett par byxor till systerdotterns kommande bebis. De är stickade i Gepard My Fine Wool och mönstret är från boken Babystrik på pinde 3.  Så det är också stickstorleken jag använde, 3 mm.

Jag har stickat byxorna i stl 12 månader. Eftersom barnet ska födas på våren så kändes det onödigt att sticka nåt riktigt smått i ull, så jag valde 12 månader, då kan de nog börja användas nån gång på hösten, man kan ju vika resåren om det är lite stort.

När jag gjort klart dem kände jag för att börja på en randig sjal igen, så det gjorde jag. Tyvärr blev jag inte nöjd med färgvalet, så jag repade upp det lilla jag hade åstadkommit.

Den upprepningen gjorde att jag tappade lusten lite grann, så jag övergick till att sticka på min adventskofta, den gråsvarta. Mörk slätstickning är ju, som vanligt, inte mycket att visa, men här kommer det en bild i alla fall.

Jag tror jag fortsätter på den ett tag, det är lättsam stickning, och det går bra att läsa samtidigt. Kanske får jag snart ny inspiration till en randig sjal.

Två stycken

Nu har jag bara ett adventsprojekt kvar, för i förra veckan gjorde jag klart 2 stycken (och repade upp sockarna som jag lade upp på julafton, det blev för litet).

Tubularity

Min Tubularity blev ca 80 cm lång och ett riktigt vitaminpiller!

Garn-information hittas i förra posten.

Telephone Poles

Det andra adventsprojektet som blev klart är mina Telephone Poles.

Mönstret är av Sarah Schira och jag har stickat dem i Malabrigo sock i färgen Eggplant och i Sticka Mera merino handfärgat av J i färgen Pelargon. Färgerna är så snygga ihop! Vante nummer 2 blev nog något mindre än ettan, men inte så mycket att det stör eller känns. Det märks egentligen mest på mönsterstickningen.

Jag stickade dessa på mina nya HiyaHiya Flyers, det var första gången jag stickade med såna. Lite krampaktigt kändes det, men det blir det ju lätt ändå när man stickar på 2½ mm. Stickorna sitter kvar bättre än vanliga strumpstickor, och känns nästan som en blandning av att sticka med strumpstickor och att sticka magic loop. Jag får prova flera gånger för att se hur mycket jag gillar det, ett enda projekt är lite för dåligt underlag för att bestämma hur det funkar.

365 foton

Som ni nog märkt så är jag med i utmaningen 365 foton,  de kommer väl upp om man följer bloggen via nån RSS-läsare.

Om det är så att bilderna är fullkomligt ointressanta och du bara vill se det som handlar om stickning, välj då den här RSS-feeden: https://stickeralla.se/category/stickeralla/feed/

Vill man istället bara se bilderna så kan man välja den här feeden: https://stickeralla.se/category/365-foton/feed/

Men jag kan garantera att det under året kommer att komma bilder som berör stickning och garn även på den delen av bloggen, det är ju ändå en rätt stor del av mitt liv 😉

En halv Tubularity

Eftersom det är så grått och nästan enfärgat ute, känns det extra roligt att sticka nåt färgglatt. Nu är ju det inte direkt ovanligt här i Stickeralla-huset, men det här pågående projektet är nästan färggladare än vanligt!

Gladstickning!

Det här är alltså halsmojängen Tubularity. Mönstret är gjort av Martina Behm och tanken är att denna tub ska bli lite över en meter lång (man ska kunna ha den dragen över huvudet, men också lägga den runt halsen som en sjal).

Jag vet inte om jag kommer att göra den riktigt så lång, min är något smalare än vad mönstret anger, och kanske blir det bättre om jag gör den kortare. Troligen kommer jag ändå inte använda den som en sjal, jag tror jag föredrar att dra den över huvudet.

Jag har lite kvar av det spräckliga garnet men har tänkt att ha en färg till (den rosa som syns i förra posten), så jag kommer nog att byta färg nu och sticka en bit tills det känns bra 😉

Det lila garnet är Blued faced Leicester från Sannsticks, det spräckliga är Softsock från Moods of Colors i färgen My spring crush moods, och det rosa jag ska lägga till är Easyknits Deeply wicked i färgen Pink for a wink. Garnet från Moods of Colors är relativt nytt (från i november), men det andra har marinerats ett tag i stashen (sedan 2013, hoppsan!), så det känns extra bra att använda det.

Trots att jag startade så många projekt i december är jag fortfarande inne i en monogam-stickningsperiod. Det blir nog lika mycket klart på det sättet som om jag skulle variera mig, så jag fortsätter väl med det tills det känns som om jag vill variera mig 😉

Arkiv

Kategorier

Scroll to top