Jag upprepar mig


Förra året gjorde jag mig en liten adventskalender från lagret, och eftersom det var kul så beslöt jag mig för att göra det igen.

Jag hittade lite gammalt, lite jättegammalt och en del ganska nytt, och så hade jag raskt en plan för de 4 söndagarna i advent.

Mitt första projekt blev ett par vantar…som inte längre finns på stickorna. Nej, de är inte klara, det blev bara för tunt och sladdrigt, garnet jag valde var inte riktigt så tjockt som det behöver vara.

Vantarna är ju jättefina, så nån gång kommer jag nog att göra ett nytt försök, med lite tjockare garn.

Vad de andra garnerna ska bli får ni reda på senare, lite överraskninga rär kul.

Sandy Chayat

Jag har stickat vidare på min tröja från förra inlägget och jag känner mig riktigt nöjd med den. Om jag kommer att bli fullt nöjd är svårt att veta i dagsläget, jag måste nog använda den först innan det går att fastställa.

Jag fick för mig att göra en “tubular bind off”, alltså att avmaska resåren med maskstygn/kitchener stitch. Det var ju rätt galet, med 266 maskor på stickorna skulle det ju ta en stund. Mycket riktigt gjorde det ju det, men det berodde kanske mest på att jag gjorde ett fel och fick repa upp 3/4 av det jag redan gjort. Självklart hände det när jag var nästan klar 😉

Men, det var värt det, för det blev riktigt snyggt. Nu stickar jag på ärm nummer 1 och hoppas att garnet ska räcka. Det verkade väldigt tveksamt, men jag tror att det åtminstone finns en liten chans att det ska gå.

Imorgon börjar jag på nästa adventsprojekt och det enda jag tänker säga om det idag, är att det är litet och att det är rosa och lila.

Svar på kommentarer

Jag har använt mig av ett (lastgammalt)tillägg till WordPress som skickat automatiska mail till den som kommenterat, om någon svarat på kommentaren.

Det har visat sig att det tillägget inte längre fungerar som det ska, så jag har stängt av det.

Vill man veta om någon svarar på ens kommentarer får man alltså antingen komma tillbaka och titta efter, eller så får man kryssa i den lilla rutan där det står ” Meddela mig om nya kommentarer via e-post. “

Det är nog lite för mycket att förvänta sig, att ett tillägg som senast uppdaterades för 9 år sedan, fortfarande ska fungera. 😉

Startar, repar upp och gör klart


Sedan senaste inlägget har jag lagt upp flera nya projekt, repat upp några (ett gammalt och ett nytt) och faktiskt blivit klar med två.

Upprepat

Låt oss börja med det som blivit upprepat.

En sjal som jag skrev om för ett tag sedan, men aldrig dokumenterade här på bloggen, var bara för tråkig… det finns en gräns för hur mycket resårstickning med tunt garn jag klarar av.

Oslo Hat. En mössa som inte ens hann bli nämnd här innan den blev upprepad. Jag stickade i en tråd Moods of Colors Soft sock och en tråd av nån lastgammal mohair/silke-blandning. Det blev jättefint. Och mjukt. Och alldeles för litet. Jag stickade en bra bit innan jag tog tag i min förnekelse och insåg att det aldrig skulle fungera, den var bara för liten. “Det växer när jag blöter ner den” fungerar bara ibland och den här gången gjorde det inte det.

Färdigstickat

Det jag stickade klart var Stephen Wests mysteriesjal. Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig när jag började sticka på den, jag brukar inte delta i mysteriestickningar, jag föredrar att veta hur det kommer att se ut.

Men Stephen West gör nästan alltid nåt som är rätt kul (även om det ibland är väldigt utflippat) och har ofta lite finurliga lösningar, så det blir roliga stickningar. Så även den här gången. Jag stickade min Starflake i Malabrigo Sock i färgerna Fuchsia och Abril. På bilden är den inte blockad ännu, den ligger och torkar just nu.

Projekt nummer 2 som blev klart var ett par halvvantar till mannen. I somras när vi var i Norge köpte jag garn till just detta, och till slut så blev det också ett par.

De är stickade i Rauma Finullgarn (som numera kallas Rauma Finull PT2) och jag använde ett mönster som heter Goldfinger. Jag bryr mig inte om att länka till det, för det var rätt konstigt, så jag har egentligen bara använt maskantalet och flerfärgsmönstret. När mannen fick reda på att det skulle bli en höger- och en vänstervante önskade han sig nån sorts kännetecken, därav den lilla extra randen på vänstervanten.

Påbörjat

Dagen efter Syfestivalen kände jag ett stort behov av flerfärgsstickning, och började därför sticka med Jamieson-garnet jag köpte då.

Det är så rolig stickning, av den typen som jag är tvungen att lägga ner lite då och då och bara titta på det, för att det blir så fint.

Det här blir mössan Saudade (av Ysolda Teague), och om jag hade varit en sån som tar på mig gult så hade jag gjort den likadan som originalet, för den är så himla fin! Men nu är jag ju inte en sån, och det är ju ingen större mening med att sticka nåt jag vet att jag inte kommer att använda, så det fick bli rosa och hallonrött ihop med det gråa istället.

Men sen var det ju det där med att jag nästan alltid har en kofta på gång…. Jag har ju några idéer som bara väntar på att bli räknade och färdigtänkta, men där händer det inte så mycket (nån dag när det är ljusare och inte så grått och trist så kanske hjärnan får en liten energikick, och då…!). Istället började jag fundera på att göra nåt med ett grått garn som jag köpte på Syfestivalen för ett år sedan. Det var bara det att jag nog varit lite snål vid inköpet, så mängden garn är inte så stor (det räcker till en vanlig, kroppsnära kofta, men nu var jag inte sugen på det). Så när jag hittade ett mönster som jag gillade köpte jag på mig några rosa garner i passande tjocklek… och gick hem och började sticka med helt andra rosa garner (från lagret) ihop med det gråa. Som det kan bli.

Synd att man stickar allt det roliga först…

Mönstret är Sandy Chayat av Vera Sanon, och det är många ovanligheter i ett projekt här…. uppifrån och ner, ok och dessutom är det en tröja, inte en kofta.

Garnet är BC Garn Semilla Melange (det grå) och blandade rester av “sockgarn”. Jag ser fram emot att den blir klar, det ska bli roligt att se hur jag gillar en tröja med ok.

Nä, nu är det bäst jag slutar, det blev ju en hel följetong det här. 🙂

Fakirlördag


I går åkte jag på Sy- och hantverksfestivalen igen – något jag brukar kalla fakirlördag, eftersom jag utsätter mig för en lång dag med mycket folk och mycket ljud, något min hjärna egentligen inte orkar med. Men en gång om året får det gå, för det är ändå roligt att se allt fint som finns, handla lite och prata med likasinnade. Sen får jag räkna bort söndagen, för då vilar jag mest.

Det här året hade jag tyvärr inte sällskap, men jag fick i alla fall träffa några vänner från en Facebook-grupp som jag är med i och fika lite (eller äta lunch i mitt fall).

Dagen började lite trist med att jag lyckades göra sönder koftan jag tänkt ha på mig (se översta bilden). Som tur är lider jag ju inte direkt brist på koftor, så jag fick helt enkelt välja en annan. Får se hur lång tid det tar innan jag lyckas laga den trasiga.

Årets festival kändes lite rörigare än normalt, jag vet inte riktigt varför, kanske var det för att de möblerat om lite bland utställarna. Sen kändes det också som om det var dåligt med vanliga tyger (trikå fanns det gott om), men när jag tänker efter var det ändå flera olika. De hade kanske inte så mycket som intresserar mig, så att det var därför det kändes så.

Som vanligt fick jag med mig en del hem, och som vanligt var det en viss dragning åt lila och rosa.

Lite trikå (från Paapi, Mereen och Hellin, alla finska) och ett klänningsmönster.
7 nystan koksgrått garn till en kofta. Det finns alltid plats för ytterligare en grå kofta.
3 fina härvor merino/nylon från Rät & Avig.
5 nystan Jamieson & Smith 2-ply Jumper weight
En vantblockare.
Och lite BH-material till övningsprojekt, nu ska det väl ändå kunna bli en BH?

Och som vanligt känns det som om jag vill ha mina grejer framme ett tag för att kunna klappa lite på dem och fundera på vad det ska bli…

Dagens bästa citat kommer från Ann-Britt på Rät & Avig apropå att man har “för mycket” garn och kommentarer om när man ska hinna sticka upp allt:
“Jag brukar säga att jag samlar på garn. Ingen skulle väl fråga en frimärkssamlare om när han ska skicka brev?”

Rustad för gråväder


Nu kan gråvädret verkligen göra entré, jag kommer att kunna pigga upp mig med min nyaste kofta!

Som jag skrev i förra inlägget såg jag ju en kofta jag gillade, Sugared Lilacs, som jag kombinerade med min vanliga CustomFit och hoppades på ett lyckat resultat.

Nu är den klar och den kan klassas som lyckad (klart bättre än mitt förra försök att göra nåt liknande).

Titta, en enfärgad kofta som inte är helt slät!

Den är (som jag också nämnde i förra posten) stickad i Ístex Kambgarn i färgen Sangria (färgnummer 1219). Konstigt namn på färgen, Sangria är ju normalt lite mer blodapelsin-färgat än magenta, men konstiga färgnamn är ju ingen ovanlighet 😉 . Jag stickade hela koftan på stickor 3.75 mm.

På begäran (hej, Heidi!) : bilder på hur den ser ut bakifrån!

Så här bär jag oftast mina koftor.

Jag hade 10 nystan och det här är allt som blev kvar när jag hade stickat klart. Det blev lite nervöst på slutet, men jag hade ju ändå en provlapp att ta till, och jag kollade om det fanns nåt extra nystan i garnaffären och det gjorde det, så jag hade inte behövt oroa mig.

Nu är det nog dags att ta tag i nästa koftprojekt, men det är inte riktigt färdigtänkt ännu. Det blir ingen större skillnad, för det är samma färg som på den här koftan, bara i ett annat garn. Jag behöver fler energipiller!

Konsekvenser


Jag hade 2 olika rosa (eller kanske mer magenta) provlappar och projektidéer att välja mellan och jag funderade och funderade. Sen försökte jag lösa de återstående frågetecknen, och till slut valde jag den provlapp som jag löst mest på och startade ett nytt projekt.

Det där med att jag har stickat Customfit-koftor den senaste tiden har fått en del konsekvenser…nu när jag kan få det precis som jag vill ha det har jag blivit mer kräsen när jag tittar på andras mönster. Det händer rätt ofta att jag ser nåt som jag tycker är snyggt, om bara ringningen var annorlunda eller om den var kortare eller… eller… eller…

Så var det nu också. Men man kan ta ett mönster och gifta ihop det med Custom Fit och sen blir det (förhoppningsvis) som man vill ha det. Efter en del tankeverksamhet då (vilket inte alltid går så bra med min uttröttade hjärna).

Det här är mönstret jag såg, Sugared Lilacs av Ágnes Kutas-Keresztes. Jag såg den framför mig i en stark cerise färg (för att få den mindre gullig), men det var en del saker som jag inte gillade, närmare bestämt

  • den är lite för lång
  • halsringningen är för båtringad
  • ärmarna är stickade uppifrån och ner (och jag tycker inte det blir snyggt i kortvarven).

Att korta av den är ju inget stort problem, men att ändra ringningen på ett befintligt mönster kändes inte alls lockande. Så jag skapade ett Custom Fit-mönster och behövde “bara” passa in mönsterdetaljerna från originalmönstret i det mönstret istället. Klart enklare (även om mönsterstickningen ställer till lite huvudbry när det gäller minskningar etc).

Så nu är jag nästan uppe vid ärmhålen på bakstycket och det blir riktigt bra. Garnet är Ístex Kambgarn i färgen Sangria och jag stickar på 3.75 mm. Jag har nog en del funderingar kvar innan den här koftan blir klar, men än så länge går det bra.

 

 

Ännu en


Ännu en grå sjal är klar och kan läggas till samlingen!

Den är stickad i ett av mina favorit-sjalgarner, Moods of Colors Softsock. De där runda fina “sock”-garnerna passar så bra till sjalar, de blir lite lätt stunsiga och allt mönster syns så snyggt.

De fina färgerna i Moods of Colors garner gör inte saken sämre, precis. Den här färgen heter Charcoal och är en oerhört snygg grå färg. Den kommer att passa fint till alla mina lila och rosa kläder 😉

Mönstret är Ley Lines av Joji Locatelli och jag har stickat på 3,75 mm.

Nu har jag 3 olika koft-idéer  att välja mellan (2 cerise och en lila, ingen grå!), men eftersom samtliga kräver åtminstone lite tankeverksamhet har jag startat ytterligare en resårstickad sjal, så jag har nåt som är stick-café-vänligt att sticka på. Den här gången blir den inte grå, utan mörklila (har jag inte lärt mig nåt från tidigare år, börja sticka på nåt mörkt när hösten närmar sig? Nä, uppenbarligen inte).

Den har inte hamnat på kort ännu, och man ser ändå ingenting, så det får bli senare.

Så, nu ska jag välja vilken kofta jag ska börja på.

 

 

Hur går det till?


Hur kommer det sig att det är så svårt att få ur sig en bloggpost då och då? Tja, alltid är det nåt, semesterresa, värmebölja och allmän glömska skyller jag på den här gången.

Och hur kommer det sig att jag stickar så mycket sjalar? För att det är roligt, lätt att ta med sig, användbart och för att man alltid kan ha en till sjal.

Sen kan man också fråga sig hur det kommer sig att vissa saker blir liggande i stickkorgen både länge och väl innan de blir klara.

I oktober 2018 började jag sticka med mitt fina Hedgehog-garn som jag köpte i Köpenhamn i oktober 2017. Sen blev det uppehåll… i 7 månader… till i slutet på juni när den förra sjalen var klar och jag (fortfarande!) inte hade nån färdig koft-idé.

Precis innan vi åkte på semester (till Norge, bilder därifrån dyker då och då upp här), så blev den här sjalen klar. Och, ja, den är inte grå i alla fall 😉

Några modellbilder har det inte blivit, dels var det v.a.r.m.t och dels så är det hopplöst att bära den på nåt snyggt sätt som gör sig bra på kort.

Som jag skrivit tidigare så kallar jag den för Made-in-the-shade-ish, för jag har inte följt mönstret (eftersom det ju inte hade “riktig” feather and fan).

Men jag utgick alltså ifrån Made in the Shade av Brandy Velten.

Garnet är Hedgehog Fibres sock i färgerna Purple Reign (lila), Cheeky (vit, fläckig) och Sorry not sorry (skrikrosa) och jag stickade alltihop på stickor 3,75 mm.

Och vad gjorde jag sen? Jo, vi skulle iväg på semester så jag behövde ett reseprojekt och började på – håll i er nu – en grå sjal. Japp. En till. I resårstickning, så man ser inte ens hur den blir!

Det ser mest ut som en grå slamsa… Mönstret är Ley Lines och jag stickar den i underbara Moods of colors Softsock.

När den blir klar (eller jag tröttnar lite) kanske det blir en kofta, nu har jag i alla fall idéer, nu ska de bara förverkligas också. En av idéerna inbegriper garnet i översta bilden (Istex Kambgarn) och till den andra idén har jag letat fram ett tiotal lila garner ur lagret. Kanske börjar jag på båda idéerna eftersom den lila kommer bli ett långtidsprojekt… då kan det ju vara bra att ha nåt att alternera med. Vi får se, helt enkelt.

Grått är flott


Jag har inte fått den rätta idén till en ny kofta, så jag stickade vidare på flätsjalen tills den blev klar.

Den såg mest ut som en ihopdragen påse när den var klar, men som vanligt så förvandlades sjalen när jag spände ut den. Det är som trolleri 😉

Jag använde mig av isydda trådar vid utspänningen, det gör det så mycket enklare! Det är lättare att få det rakt och det går åt mindre nålar, det är nog bara positivt. Man behöver bara komma ihåg att sy i trådarna innan man blöter ner det man ska spänna ut (jag tror inte ni behöver fråga hur jag vet det? Den här gången kom jag ihåg det. Men om ni vill veta, att sy i trådar i ett blött projekt är inte roligt).

Jag brukar normalt använda mig av en tråd längs varje kant, den här gången tog jag en längs inre kanten på flätorna också.

Jag behövde bara 19 nålar för att spänna ut hela sjalen.

 

Så här fina blev flätorna när sjalen torkat.

Mönstret är som jag sagt tidigare Floating leaves av Lisa Hannes. Och, nej, den är inte helt symmetrisk. Man behöver utmana sina åsikter ibland, så jag valde att sticka den trots att jag visste att den inte är det.

Jag tror nog den kan fungera ändå 😉

Jag har fortfarande ingen koft-idé, så nu stickar jag på en sjal till från WIP-högen. Den är inte fullt lika neutral…

Gråa flätor


Jag funderar fortfarande på nästa kofta och medan jag gör det så stickar jag på min flätsjal, Floating Leaves. Mönstret är av Lisa Hannes, som gjort många fina sjalar, det ligger flera stycken i min Ravelry-kö och väntar på att kanske en dag hamna på mina stickor.

Det är riktigt roligt att sticka på den, jag gör flätorna utan flätsticka, precis som jag beskrev för snart 10 år sedan (hur fort går tiden egentligen?), och det gör att det är rätt smidigt att sticka flätorna. Visst får jag vara lite försiktig när jag byter plats på maskorna, garnet är lite halkigt, men det går bra.

Garnet, ja, det är Malabrigo sock (ett av mina favorit-sjalgarner) i färgen Plomo. Grå. Mmm, jag vet, det är mycket grått här. Den här gråa är så snygg, lite flammig så att den blir levande, men inte så flammig att det blir väldigt randigt.

Jag har stickat ytterligare en rapport sedan jag tog nedanstående bild, och jag ska sticka en till sen blir det kant, jag tror inte att garnet räcker till mer än så. Sjalen blir ändå stor nog, garnet växer ju lite när man blöter ner det (Malabrigo sock/superwash/stickat lite lösare, japp, det växer).

När sjalen är klar då? Jag vet fortfarande inte… kanske fortsätter jag på nån av de 2 kvarvarande sjalarna i WIP-högen, kanske blir det lite stickat på en barntröja som jag nyligen började på. Barnet har anlänt, men eftersom jag stickar i storlek 1 år är det inte särskilt bråttom.

Eller så blir det en ny kofta… om jag får den rätta idén.

Arkiv


Kategorier


Scroll to top