Ännu mera grått!

Det blev visst ännu mera grått på stickorna 😀 .

Men alltså, grått är så snyggt! Om man sen kombinerar det med flätstickning, vad finns det att inte gilla?

Det blir en sjal (nähä?), i Malabrigo Sock (färg Plomo), i ett mönster av Lisa Hannes som heter Floating Leaves.

Den grå koftan kanske får vila lite (bakstycket är klart och en ärm är påbörjad), medan jag ägnar mig åt flätor och löv, det är ju så roligt att se det växa fram!

 

Grått och smått

Det är mycket grått i stickningen nu, men vad gör det, grått är snyggt!

Jag har gjort klart ett par byxor till systerdotterns kommande bebis. De är stickade i Gepard My Fine Wool och mönstret är från boken Babystrik på pinde 3.  Så det är också stickstorleken jag använde, 3 mm.

Jag har stickat byxorna i stl 12 månader. Eftersom barnet ska födas på våren så kändes det onödigt att sticka nåt riktigt smått i ull, så jag valde 12 månader, då kan de nog börja användas nån gång på hösten, man kan ju vika resåren om det är lite stort.

När jag gjort klart dem kände jag för att börja på en randig sjal igen, så det gjorde jag. Tyvärr blev jag inte nöjd med färgvalet, så jag repade upp det lilla jag hade åstadkommit.

Den upprepningen gjorde att jag tappade lusten lite grann, så jag övergick till att sticka på min adventskofta, den gråsvarta. Mörk slätstickning är ju, som vanligt, inte mycket att visa, men här kommer det en bild i alla fall.

Jag tror jag fortsätter på den ett tag, det är lättsam stickning, och det går bra att läsa samtidigt. Kanske får jag snart ny inspiration till en randig sjal.

Två stycken

Nu har jag bara ett adventsprojekt kvar, för i förra veckan gjorde jag klart 2 stycken (och repade upp sockarna som jag lade upp på julafton, det blev för litet).

Tubularity

Min Tubularity blev ca 80 cm lång och ett riktigt vitaminpiller!

Garn-information hittas i förra posten.

Telephone Poles

Det andra adventsprojektet som blev klart är mina Telephone Poles.

Mönstret är av Sarah Schira och jag har stickat dem i Malabrigo sock i färgen Eggplant och i Sticka Mera merino handfärgat av J i färgen Pelargon. Färgerna är så snygga ihop! Vante nummer 2 blev nog något mindre än ettan, men inte så mycket att det stör eller känns. Det märks egentligen mest på mönsterstickningen.

Jag stickade dessa på mina nya HiyaHiya Flyers, det var första gången jag stickade med såna. Lite krampaktigt kändes det, men det blir det ju lätt ändå när man stickar på 2½ mm. Stickorna sitter kvar bättre än vanliga strumpstickor, och känns nästan som en blandning av att sticka med strumpstickor och att sticka magic loop. Jag får prova flera gånger för att se hur mycket jag gillar det, ett enda projekt är lite för dåligt underlag för att bestämma hur det funkar.

365 foton

Som ni nog märkt så är jag med i utmaningen 365 foton,  de kommer väl upp om man följer bloggen via nån RSS-läsare.

Om det är så att bilderna är fullkomligt ointressanta och du bara vill se det som handlar om stickning, välj då den här RSS-feeden: https://stickeralla.se/category/stickeralla/feed/

Vill man istället bara se bilderna så kan man välja den här feeden: https://stickeralla.se/category/365-foton/feed/

Men jag kan garantera att det under året kommer att komma bilder som berör stickning och garn även på den delen av bloggen, det är ju ändå en rätt stor del av mitt liv 😉

En halv Tubularity

Eftersom det är så grått och nästan enfärgat ute, känns det extra roligt att sticka nåt färgglatt. Nu är ju det inte direkt ovanligt här i Stickeralla-huset, men det här pågående projektet är nästan färggladare än vanligt!

Gladstickning!

Det här är alltså halsmojängen Tubularity. Mönstret är gjort av Martina Behm och tanken är att denna tub ska bli lite över en meter lång (man ska kunna ha den dragen över huvudet, men också lägga den runt halsen som en sjal).

Jag vet inte om jag kommer att göra den riktigt så lång, min är något smalare än vad mönstret anger, och kanske blir det bättre om jag gör den kortare. Troligen kommer jag ändå inte använda den som en sjal, jag tror jag föredrar att dra den över huvudet.

Jag har lite kvar av det spräckliga garnet men har tänkt att ha en färg till (den rosa som syns i förra posten), så jag kommer nog att byta färg nu och sticka en bit tills det känns bra 😉

Det lila garnet är Blued faced Leicester från Sannsticks, det spräckliga är Softsock från Moods of Colors i färgen My spring crush moods, och det rosa jag ska lägga till är Easyknits Deeply wicked i färgen Pink for a wink. Garnet från Moods of Colors är relativt nytt (från i november), men det andra har marinerats ett tag i stashen (sedan 2013, hoppsan!), så det känns extra bra att använda det.

Trots att jag startade så många projekt i december är jag fortfarande inne i en monogam-stickningsperiod. Det blir nog lika mycket klart på det sättet som om jag skulle variera mig, så jag fortsätter väl med det tills det känns som om jag vill variera mig 😉

2019?

Vad kommer jag att sticka på under 2019?

Tja, till att börja med ska jag väl göra klart alla mina advents- och julprojekt ;), Telephone Poles, Spruce Point cardigan, julsockorna, och Tubularity.

Jag har stickat en Telephone Poles-vante och börjat på nummer 2.

Garnet på första bilden håller på att bli en Tubularity, men jag glömde ta kort på den i dagsljus, och nu är det stört omöjligt att få till nåt som ens liknar de riktiga färgerna.

Jag har stickat ca 3 cm på Spruce Point Cardigan, men det har jag heller ingen bild på.

Mina julsockar har snart ett skaft, men inte heller den har fastnat på bild. Garnet kan jag däremot visa:

Underbara Moods of Colors Soft Sock som är självrandande i grått och rosa. Vad kan bli fel då?

Sen har jag några ytterligare projekt som jag vill få klart, tex Made in the Shade, eller som det blir i mitt fall: Made in the Shade-ish.

Jag har en kofta som bara saknar ett framstycke, den borde också bli klar, speciellt eftersom jag påbörjade den i januari. Januari 2017 då. Den är lite halvtråkig, så den har inte heller fastnat ordentligt på bild.

Och i jul fick jag reda på att min systerdotter väntar barn, så jag ska bli gammelmoster. Det lilla knytet måste ju såklart få nåt ulligt, så första garninköpet för året är fixat.

Det här ska bli ett par byxor (det grå) och en “morfarskofta” (det gröna) från boken Babystrik på pinde 3. Nåt mer ska jag nog göra, för de här plaggen kommer jag att sticka i storlek 12 månader, så att barnet kan använda det till vintern (lite stort blir det nog, men barn ska väl ha nåt att växa i), så jag får leta fram nåt som passar till sommaren också.

Ett annat projekt är att jag börjat på fotoutmaningen 365 foton. Jag har varit med en gång tidigare, men då gick jag inte i mål. Den här gången kan man köra på halvfart, så det gör jag. Alla inlägg som hör till den utmaningen hittar man under 365 foton i menyn.

Så där, det är väl bara att jobba på nu då 😉

 

 

 

Slut på 2018

Och så har det hänt igen – ytterligare ett år ligger bakom oss. Min plan för 2018 var ju att jag skulle blogga lite mer, men så blev det inte riktigt. Jag gör väl ett nytt försök för 2019 då, jag tänker inte sluta blogga, så då kan jag lika gärna försöka öka på inläggstakten lite.

Här kommer en liten lista över 2018:

Årets flytt –  jag gjorde äntligen slag i saken och flyttade till egen domän. Varför jag inte gjorde det tidigare är en gåta, men vanans makt är stor och det är ju alltid lättare att följa gamla invanda spår än att att ändra sig.

Årets tålamod – krävdes när jag stickade en tunika i Tynn Line. Den var tråkig och inte speciellt skön att sticka (garnet är rätt stumt), men resultatet är över all förväntan.

Årets “som vanligt” – jag avslutade en kofta på en av årets sista dagar. Det har jag gjort i några år nu, och det känns alltid lika kul att göra en liten spurt på slutet av året och faktiskt bli klart med något stort. Koftan är Stonington av Amy Herzog (Custom Fit-varianten, så klart).

Årets färg – är definitivt lila. Jag har stickat 4 koftor och 1 tunika, 3 av koftorna och tunikan är lila, den fjärde koftan är cerise.

Årets favoritsjal – är Stay Soft. Rosa och lila, så klart. Och rätstickning. Det finns inte mycket som slår den kombinationen.

Årets mest otippade – jag virkade ett helt får. Det är ju inte så vanligt att jag virkar, så att det blev något är kul!

 

Årets sötaste – den lilla tomten jag racer-stickade strax före jul för att ge bort istället för en julblomma.

Årets projektstarts-våg – inträffade under advent, när jag började på ett nytt projekt (i garn från lagret) varje adventssöndag. Jag såg idén hos Lykkefanten och tyckte det verkade kul, så det blev 4 nya projekt startade i advent. Sen slog jag till med ytterligare ett projekt på julafton. Ett av projekten är klart, nu är det “bara” 4 kvar, med andra ord.

Så där, då fattas bara en sak:

 

 

 

 

 

Snö(-flingor)

Så här nästan en vecka efter Syfestivalen har mosigheten (se Instagram-inlägget från i söndags) så sakteliga övergått i lite lindrigare, “normal” trötthetskänsla.

Jag kom som vanligt hem med en trevlig liten hög med saker, bland annat garn till 2 koftor (jag behöver alltid en kofta till), lite väskmaterial och ett BH-mönster (nån gång ska jag väl ändå lyckas få till en BH som passar?).

Dagen innan jag åkte var jag “tvungen” att starta en mössa, så jag hade en liten och lättsam stickning på bussen. Det blev Woolly Wormheads Lenina i Malabrigo Worsted, jag tyckte det kunde passa med nåt som är stickat i moduler, det är ju rätt praktiskt med nåt litet på bussen. Det blev lite stickat på ditresan, men på hemresan läste jag istället. Och nu ligger den och väntar på bättre tider.

Titta det snöar (inte på riktigt, som tur är)

Det blev ju nämligen så att jag såg Kate Davies mössa Snawheid på mässan hos 60 Garner Nord. Mönstret har funnits ett bra tag och jag har tittat på den flera gånger, men inte riktigt fastnat för den. Men att se den uppstickad var ju en helt annan sak! Raskt köpte jag 4 nystan Jamieson & Smith 2 ply Jumperweight och lika raskt startade jag mössan på söndagen (vadå Lenina?). Jag var så otålig att jag till och med stickar mössan med magic loop. Jag menar, det händer ju bara inte att jag stickar magic loop i vanliga fall!

Det går bra. Nä, jag gillar det fortfarande inte (de där looparna är ju i vägen hela tiden!), men jag tror nog att jag kan stå ut så mycket att jag kan använda magic loop vid andra tillfällen. Det är ju trots allt rätt irriterande att sticka på 40-centimetersstickor också (trångt och dant).

Jag har börjat intagningarna för toppen, så snart är den nog klar. Sen ska det bli en jätte-pompom också. Kanske tycker en del att det är lite fånigt med en jätte-pompom på en medelålders tant, men mössan är ju så mycket finare med den på, så det blir en pompom. Förresten så skiter jag i vad man “kan ha” i min ålder. Om jag gillar det, så tar jag på mig det. Så det så.

 

Söndagssjal plus en

Sjalen Life on Sundays är klar.

Det har varit en ren njutning att sticka den, för garnet är så mjukt och skönt!
Garnet då, det är Rät & Avigs Merino/cashmere/nylon och jag gjorde åt nästan 70 g av det grå och 99 g av det lila, totalt 613 meter.
Mönstret är Life on Sundays av Veera Välimäki, och jag stickade på 3,75 mm.

 

Som jag skrev i förra inlägget så har jag börjat på en ny sjal i de tre Hedgehog Fibres-härvorna. Jag hittade en rektangulär sjal som jag blev  sugen på, Made in the Shade, så jag köpte mönstret och satte igång (trots att jag normalt inte stickar sjalar i den formen).
Varpå min symmetri-hjärna fick ett smärre utbrott när jag upptäckte att feather and fan-mönstret inte var ett riktigt feather and fan, eftersom hålen inte hamnade på varandra som det brukar göra. Jamen, det går ju inte!

Jag kan förstå varför designern valde att göra så (man slipper att skriva ut mönstret rad för rad), men i min värld så funkar det bara inte. Hela effekten med feather and fan försvinner ju!

Jag fick alltså välja mellan att byta mönster eller att göra på mitt sätt. Eftersom det inte är så komplicerat (och jag ändå inte har 4 olika färger som mönstret behöver) valde jag att fortsätta sticka på mitt eget sätt, så nu blir det en nästan-Made-in-the-Shade (eller en Made in the Shade-ish som jag kallar den på Ravelry).

Och nu är jag nöjd. Den blir ju inte som den sjalen jag såg och köpte mönstret till, men den blir nåt som jag kan bära utan att reta mig på den varenda gång. Och det är ju huvudsaken.

PS. Sen jag bytte till egen domän så kan jag inte svara på kommentarerna direkt till mailen på samma sätt som tidigare, och svarar istället här på bloggen. Vill du se om jag svarar nåt? Klicka i att du vill få mail när det kommer nya kommentarer 🙂

Länge sedan – igen

Så hände det igen, det som sker då och då här på bloggen… det blev en jättelång paus.

Det är som om värmen bara stängde av min vetskap om att jag faktiskt har en blogg. Och nu har det ju inte varit varmt på över en månad, så då skulle man ju kunna tycka att jag kunde kommit på det igen.

Nåja, det gjorde jag ju uppenbarligen till sist.

Vad har hänt sen sist då?

Koftkopia

Jag har stickat en kopia på en tidigare kofta , närmare bestämt den här.

Den nya är likadan fast mörklila. Jag har inte ens orkat ta en modellbild på den, men den är precis likadan, så det gör egentligen ingenting.

Det är samma garn (Supersoft i färgen Purple Haze) och samma mönster (Custom Fit, som vanligt), och jag använde samma stickor också (3,5 mm).

Kaktus

Jag gjorde en liten kaktus, bara för att det var kul. Den fick min kollegas dotter, hon gillar kaktusar, så jag tyckte det passade.

Ibland vill jag göra nåt litet som blir klart jättefort, då passar det med såna här små saker.

Mönstret är  Woolly Cacti och jag stickade i Rauma Finull och Rowan Kidsilk Haze på 2,75 mm.

Sytt

Jag har sytt lite också. Eftersom jag hade tappat lite sylust tog jag till nåt kul, väskor!

Först blev det en jobbväska i lite olika lapptäckstyger. Den har en flaskhållare inuti och fickor utanpå.

Mönstret är Claire Handbag av Lazy Girl Designs. Jag har använt en tjock vadd inuti, det är det som gör att den kan stå för sig själv.

Sen sydde jag mig en handväska i vaxduk (av tygsorten) och fuskskinn, den finns det inget mönster på, det hittade jag på själv.

Det är kanske dags att inviga den väskan, jag har inte använt den ännu, fast den varit klar i en månad.

Sjalar

Som vanligt fortsätter jag med sjalar. Jag håller på med ytterligare en av Veera Välimäki, Life on Sundays.

Den börjar närma sig slutet, så jag har självklart letat upp en ny sjal att sticka på. Jag använder mig mig av de 3 härvorna på bilden ovan, Hedgehog Fibres Sock, som jag köpte i Köpenhamn förra året. Mer om den i nästa inlägg. 🙂

 

 

 

Fåfänga förhoppningar

En sommarkofta att ha lite svalare dagar? Jo, pyttsan! Jag tror inte att jag har haft på mig nån kofta sen den dagen jag fotograferade Line-koftan i förra inlägget.

Sjalen som jag höll på med har varit klar i en dryg vecka. Jag hade en förhoppning att det skulle svalna av så pass mycket nån dag att jag skulle kunna fotografera den på mig, men ack nej, det är så varmt att jag inte ens vill tänka på att ha på mig en sjal i en kvart en gång.

Bäst att dokumentera den ändå, alltså.

Vissa sjalar är bara så rätt! Roliga att sticka (fast det bara är rätstickning) och ett slutresultat som känns som en fullträff.

Om jag ska vara lite petig kunde jag minskat antalet ränder och ökat den rosa delen, det hade känts lite mer balanserat. Men jag är så nöjd, och ser fram emot att kunna använda den i höst.

Mönstret är alltså Stay soft av Veera Välimäki.

Garnet är Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods (det rosa), Malabrigo Sock i färgen Zarzamora (det mörka) och Moods Of Colors Softsock i färgen Unicorn in the Universe Moods (det ljusa, spräckliga).

Jag stickade alltihop på 4 mm.

Det finns en viss sannolikhet för att det blir en till så småningom, men jag undrar om jag kan hitta nån färgkombination som slår den här, för den här är banne mig perfekt!

Arkiv

Kategorier

Scroll to top