Svängigt

Mitt senaste alster har gjort en del saker klart för mig, saker som jag väl i och för sig redan visste, men det är alltid bra att få en påminnelse då och då.

Påminnelse nummer 1:

Det finns en anledning till att jag nästan aldrig har några sommar-garner hemma när jag behöver dem. Sommar-garner är faktiskt bara ett nödvändigt medel för att nå målet, ett sommarplagg. Bomull, lin och bambu är skönt att ha på sig, men ack så tråkigt att sticka med, det är hårt och oelastiskt eller så delar det på sig bara man tittar på det. Alla synder och felstickningar syns tydligt, så man får verkligen hålla tungan rätt i mun.

Påminnelse nummer 2:

Jag gillar verkligen att sticka i delar, det är lätt och behändigt och man slipper ha hela projektet i knät hela tiden. Fast det har ni ju hört förut 😉

Påminnelse nummer 3:

Man behöver tålamod när man ska sticka sådär en miljard maskor slätstickning i storlek XL.

OK, resultatet är ju rätt bra, så visst var det ändå värt det.

Lite fakta…

Mönster: Ginga Top av Yoko Johnston

Garn: Hjertegarn Bommix Bamboo

Stickor: 3,5 mm

Påminnelse nummer 4:

Jag har dåligt tålamod med designers som tar genvägar, bara för att det blir enklare för dem att göra mönster, men där resultatet inte är likadant i alla storlekar! I detta mönster är det 2 av storlekarna som absolut inte kommer att se ut som designbilden om man stickar som det står. Dessa 2 storlekar ökar nämligen 48 maskor  färre från ärmhål till nederkant än den minsta storleken, vilket gör att de inte blir lika svängiga som på bilden.
OK, jag förstår varför det är gjort så, för då slapp designern göra vissa storlekar med jämnt antal i mönstret och vissa med ojämnt (och hon kanske är samma sorts symmetrifreak som jag), men det är inte rätt att visa en bild som inte överensstämmer med verkligheten i alla storlekar!

Jag räknade såklart om, så min topp har de där extra 48 maskorna. Till plussidan måste dock läggas de absolut föredömliga schematiska teckningarna som finns i mönstret! Man vet precis vad man ska göra och när.

Påminnelse nummer 5:

Jag gillar inte ärmar som är stickade uppifrån och ner med kortvarv. Särskilt inte i ett oelastiskt garn. Jag skulle haft ärmar på den här toppen, men de blev faktiskt skitfula. Här kommer en ful bild.

Det finns förmodligen nåt sätt att sticka ärmar uppifrån och ner som inte blir så här fult, men de här ärmarna blev raskt upprepade i alla fall, och sedan lika raskt bortrationaliserade.

Nu fortsätter jag med sommargarn, jag behöver en sommarkofta till.

Ett mellanting

När man stickar oceaner av (visserligen väldigt snygg) slätstickning så kan det vara rätt skönt att gå emellan med nåt annat, nåt lite mindre, pilligare, kanske rent av gulligare.

Det är då man kan påminna sig själv om att systerdotterns bebis snart är här och att denna bebis säkert behöver nåt mer än byxorna och tröjan i storlek 1 år. Man skulle då kunna sticka nåt plagg i en mindre storlek, men min hjärna tyckte istället att det är klart barnet behöver en gosekanin!

En ullig och ullvarm gosekanin… japp, en sån blev det!

Mönster: Sophie av Ysolda Teague.

Garn: Sandnes Smart med det klatschiga färgnamnet 5002 (svag rosa).

Stickor: 2,75 mm.

Jag har fyllt kaninen med ull, då blir den varm och gosig och är inte brandfarlig.

Det var lite petigt att plocka upp för att sticka öronen, men inte lika hemskt som jag läst andra beskriva det.

Av någon, mycket konstig, anledning fick jag en gammal Lindeman i huvet när jag stickade på den här… kanin, kanin, kan ni inte sluta skjuta 🙂

Hjärnan är konstig.

Nu fortsätter jag med slätstickningen.

Annan färg = rosa

Nåt annat trodde ni väl inte?

Häromveckan hade “min” garnbutik fått in en omgång Malabrigo och jag kunde inte motstå några härvor, bland annat 2 st i Malabrigo Rios.

Sen gällde det ju att hitta nåt att sticka av det. Rios gör sig väldigt bra i patentstickning, så jag letade upp ett mönster på en mössa (som är gratis), Triangles Brioche Hat.

Färgerna är English Rose (rosa) och Sabiduria (lila).

Sen blev det lite vårigt…. och jag fick för mig att börja på en sommartopp (det gäller ju att börja nu, om den ska bli klar innan sommaren). Mössan får vila lite, den behövs ju förhoppningsvis inte på ett tag.

Toppen jag valde är Ginga top, av Yoko Johnston. Sommargarner är det rätt dåligt med i mitt lager (eller faktiskt väldigt dåligt!), så jag skaffade lite nytt garn.

Hjertegarn Bommix Bamboo blev det. Det är väldigt mjukt och skönt, men oj, vad det delar på sig! Här gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Här är nåt ni inte får se ofta. Finn fem fel, liksom 😀

  1. Det är inte ull.
  2. Det är inte Customfit.
  3. Det är uppifrån och ner.
  4. Nähä, OK, det blev visst bara 3.

Jag gillar ju, som bekant, att sticka nerifrån i delar, men ibland kan även jag sticka utan sömmar och uppifrån.

Det man ser på bilden är i alla fall övre delen av ryggen och framstycket. Nu ska jag sticka 6 varv till, tror jag, innan jag går tillbaka till bakstycket och fyller på det en bit innan jag sätter ihop alltihop. Sen blir slätt i en halv evighet,innan jag har en lite svängig sommartopp! Jag ser fram emot det, och hoppas på lite skön värme så att den kommer till användning.

 

Inget aprilskämt

Jag fortsatte inte att sticka på flätsjalen… hjärnan tyckte det var bättre med slätstickning. Men det har gjort att jag nu har en färdig kofta!

Mönster: Spruce Point av Amy Herzog (i customfit-version).

Garn: Schoppel-Wolle Alb Socke.

Stickor: 3,75 mm.

Det blev lite nervöst på slutet, när garnet inte räckte. Alb Socke är en gammal variant som har utgått, och jag hade 5 nystan, det var allt, nåt mer gick inte att hitta. Jag köpte ett nystan av AlbLino, som har ersatt detta garn, men det var inte riktigt rätt (det är lite, lite slätare och färgen var blåare). Som tur är hade min vän G lite kvar, och med hjälp av det och upprepning av provlappen så räckte garnet till slut.

Totala mängden garn jag skulle haft (med de extra 16 grammen jag fick) borde varit 516 gram… det var 489 gram. Nu sägs det ju att det viktiga är att nystanen innehåller rätt meterantal, och ja, det kan jag på sätt och vis hålla med om. Men då borde det bara stå meterantal angivet på nystanet.

Om jag köper nåt som ska väga 100 gram och ha en viss metermängd, då förväntar jag mig faktiskt att det gör det! Nåt gram hit eller dit kan vara OK, men att det saknas mer än 5 gram per nystan? Var det blött i fabriken?

Jaja, det löste sig ju, så jag ska väl inte klaga för mycket.

Resultatet är jag  nöjd med, och det är ju viktigast. Den blev som jag tänkte, en vardagskofta med lite sväng. Och grått är ju, som sagt, aldrig fel.

Nästa stickning jag kommer att visa är inte grå i alla fall!

Ännu mera grått!

Det blev visst ännu mera grått på stickorna 😀 .

Men alltså, grått är så snyggt! Om man sen kombinerar det med flätstickning, vad finns det att inte gilla?

Det blir en sjal (nähä?), i Malabrigo Sock (färg Plomo), i ett mönster av Lisa Hannes som heter Floating Leaves.

Den grå koftan kanske får vila lite (bakstycket är klart och en ärm är påbörjad), medan jag ägnar mig åt flätor och löv, det är ju så roligt att se det växa fram!

 

Grått och smått

Det är mycket grått i stickningen nu, men vad gör det, grått är snyggt!

Jag har gjort klart ett par byxor till systerdotterns kommande bebis. De är stickade i Gepard My Fine Wool och mönstret är från boken Babystrik på pinde 3.  Så det är också stickstorleken jag använde, 3 mm.

Jag har stickat byxorna i stl 12 månader. Eftersom barnet ska födas på våren så kändes det onödigt att sticka nåt riktigt smått i ull, så jag valde 12 månader, då kan de nog börja användas nån gång på hösten, man kan ju vika resåren om det är lite stort.

När jag gjort klart dem kände jag för att börja på en randig sjal igen, så det gjorde jag. Tyvärr blev jag inte nöjd med färgvalet, så jag repade upp det lilla jag hade åstadkommit.

Den upprepningen gjorde att jag tappade lusten lite grann, så jag övergick till att sticka på min adventskofta, den gråsvarta. Mörk slätstickning är ju, som vanligt, inte mycket att visa, men här kommer det en bild i alla fall.

Jag tror jag fortsätter på den ett tag, det är lättsam stickning, och det går bra att läsa samtidigt. Kanske får jag snart ny inspiration till en randig sjal.

Två stycken

Nu har jag bara ett adventsprojekt kvar, för i förra veckan gjorde jag klart 2 stycken (och repade upp sockarna som jag lade upp på julafton, det blev för litet).

Tubularity

Min Tubularity blev ca 80 cm lång och ett riktigt vitaminpiller!

Garn-information hittas i förra posten.

Telephone Poles

Det andra adventsprojektet som blev klart är mina Telephone Poles.

Mönstret är av Sarah Schira och jag har stickat dem i Malabrigo sock i färgen Eggplant och i Sticka Mera merino handfärgat av J i färgen Pelargon. Färgerna är så snygga ihop! Vante nummer 2 blev nog något mindre än ettan, men inte så mycket att det stör eller känns. Det märks egentligen mest på mönsterstickningen.

Jag stickade dessa på mina nya HiyaHiya Flyers, det var första gången jag stickade med såna. Lite krampaktigt kändes det, men det blir det ju lätt ändå när man stickar på 2½ mm. Stickorna sitter kvar bättre än vanliga strumpstickor, och känns nästan som en blandning av att sticka med strumpstickor och att sticka magic loop. Jag får prova flera gånger för att se hur mycket jag gillar det, ett enda projekt är lite för dåligt underlag för att bestämma hur det funkar.

365 foton

Som ni nog märkt så är jag med i utmaningen 365 foton,  de kommer väl upp om man följer bloggen via nån RSS-läsare.

Om det är så att bilderna är fullkomligt ointressanta och du bara vill se det som handlar om stickning, välj då den här RSS-feeden: https://stickeralla.se/category/stickeralla/feed/

Vill man istället bara se bilderna så kan man välja den här feeden: https://stickeralla.se/category/365-foton/feed/

Men jag kan garantera att det under året kommer att komma bilder som berör stickning och garn även på den delen av bloggen, det är ju ändå en rätt stor del av mitt liv 😉

En halv Tubularity

Eftersom det är så grått och nästan enfärgat ute, känns det extra roligt att sticka nåt färgglatt. Nu är ju det inte direkt ovanligt här i Stickeralla-huset, men det här pågående projektet är nästan färggladare än vanligt!

Gladstickning!

Det här är alltså halsmojängen Tubularity. Mönstret är gjort av Martina Behm och tanken är att denna tub ska bli lite över en meter lång (man ska kunna ha den dragen över huvudet, men också lägga den runt halsen som en sjal).

Jag vet inte om jag kommer att göra den riktigt så lång, min är något smalare än vad mönstret anger, och kanske blir det bättre om jag gör den kortare. Troligen kommer jag ändå inte använda den som en sjal, jag tror jag föredrar att dra den över huvudet.

Jag har lite kvar av det spräckliga garnet men har tänkt att ha en färg till (den rosa som syns i förra posten), så jag kommer nog att byta färg nu och sticka en bit tills det känns bra 😉

Det lila garnet är Blued faced Leicester från Sannsticks, det spräckliga är Softsock från Moods of Colors i färgen My spring crush moods, och det rosa jag ska lägga till är Easyknits Deeply wicked i färgen Pink for a wink. Garnet från Moods of Colors är relativt nytt (från i november), men det andra har marinerats ett tag i stashen (sedan 2013, hoppsan!), så det känns extra bra att använda det.

Trots att jag startade så många projekt i december är jag fortfarande inne i en monogam-stickningsperiod. Det blir nog lika mycket klart på det sättet som om jag skulle variera mig, så jag fortsätter väl med det tills det känns som om jag vill variera mig 😉

2019?

Vad kommer jag att sticka på under 2019?

Tja, till att börja med ska jag väl göra klart alla mina advents- och julprojekt ;), Telephone Poles, Spruce Point cardigan, julsockorna, och Tubularity.

Jag har stickat en Telephone Poles-vante och börjat på nummer 2.

Garnet på första bilden håller på att bli en Tubularity, men jag glömde ta kort på den i dagsljus, och nu är det stört omöjligt att få till nåt som ens liknar de riktiga färgerna.

Jag har stickat ca 3 cm på Spruce Point Cardigan, men det har jag heller ingen bild på.

Mina julsockar har snart ett skaft, men inte heller den har fastnat på bild. Garnet kan jag däremot visa:

Underbara Moods of Colors Soft Sock som är självrandande i grått och rosa. Vad kan bli fel då?

Sen har jag några ytterligare projekt som jag vill få klart, tex Made in the Shade, eller som det blir i mitt fall: Made in the Shade-ish.

Jag har en kofta som bara saknar ett framstycke, den borde också bli klar, speciellt eftersom jag påbörjade den i januari. Januari 2017 då. Den är lite halvtråkig, så den har inte heller fastnat ordentligt på bild.

Och i jul fick jag reda på att min systerdotter väntar barn, så jag ska bli gammelmoster. Det lilla knytet måste ju såklart få nåt ulligt, så första garninköpet för året är fixat.

Det här ska bli ett par byxor (det grå) och en “morfarskofta” (det gröna) från boken Babystrik på pinde 3. Nåt mer ska jag nog göra, för de här plaggen kommer jag att sticka i storlek 12 månader, så att barnet kan använda det till vintern (lite stort blir det nog, men barn ska väl ha nåt att växa i), så jag får leta fram nåt som passar till sommaren också.

Ett annat projekt är att jag börjat på fotoutmaningen 365 foton. Jag har varit med en gång tidigare, men då gick jag inte i mål. Den här gången kan man köra på halvfart, så det gör jag. Alla inlägg som hör till den utmaningen hittar man under 365 foton i menyn.

Så där, det är väl bara att jobba på nu då 😉

 

 

 

Slut på 2018

Och så har det hänt igen – ytterligare ett år ligger bakom oss. Min plan för 2018 var ju att jag skulle blogga lite mer, men så blev det inte riktigt. Jag gör väl ett nytt försök för 2019 då, jag tänker inte sluta blogga, så då kan jag lika gärna försöka öka på inläggstakten lite.

Här kommer en liten lista över 2018:

Årets flytt –  jag gjorde äntligen slag i saken och flyttade till egen domän. Varför jag inte gjorde det tidigare är en gåta, men vanans makt är stor och det är ju alltid lättare att följa gamla invanda spår än att att ändra sig.

Årets tålamod – krävdes när jag stickade en tunika i Tynn Line. Den var tråkig och inte speciellt skön att sticka (garnet är rätt stumt), men resultatet är över all förväntan.

Årets “som vanligt” – jag avslutade en kofta på en av årets sista dagar. Det har jag gjort i några år nu, och det känns alltid lika kul att göra en liten spurt på slutet av året och faktiskt bli klart med något stort. Koftan är Stonington av Amy Herzog (Custom Fit-varianten, så klart).

Årets färg – är definitivt lila. Jag har stickat 4 koftor och 1 tunika, 3 av koftorna och tunikan är lila, den fjärde koftan är cerise.

Årets favoritsjal – är Stay Soft. Rosa och lila, så klart. Och rätstickning. Det finns inte mycket som slår den kombinationen.

Årets mest otippade – jag virkade ett helt får. Det är ju inte så vanligt att jag virkar, så att det blev något är kul!

 

Årets sötaste – den lilla tomten jag racer-stickade strax före jul för att ge bort istället för en julblomma.

Årets projektstarts-våg – inträffade under advent, när jag började på ett nytt projekt (i garn från lagret) varje adventssöndag. Jag såg idén hos Lykkefanten och tyckte det verkade kul, så det blev 4 nya projekt startade i advent. Sen slog jag till med ytterligare ett projekt på julafton. Ett av projekten är klart, nu är det “bara” 4 kvar, med andra ord.

Så där, då fattas bara en sak:

 

 

 

 

 

Arkiv

Kategorier

Scroll to top