Sånt som är gulligt och sånt som inte är det

Mitt stickliv har gått i stå… jag är just nu i ett läge där mycket blir fel, en del är tråkigt, en del annat är för hjärnkrävande och förmågan att starta nåt nytt, roligare, är i stort sett icke existerande.

Så jag skriver om det, så kommer förhoppningsvis allt att lösa sig.

De små figurerna jag stickat är i alla fall gulliga. Fullkomligt onödiga, men gulliga och de var riktigt roliga att sticka (jag stickade dem tidigare, innan det blev lite blah).

Det lilla huset är en nåldyna, stickad i diverse rester av Jamieson & Smith 2-ply Jumper weight. Mönstret heter Woodland house. Det var roligt att dekorera, om än lite pilligt, men jag tycker mycket om resultatet.

Den lilla ankungen är Lucky Duckling. Man stickar den fram och tillbaka och syr ihop, vilket jag tycker blev lite halvdant. Det känns som om det borde gå att sticka den runt och slippa sömmarna, som lätt blir ganska tydliga på en sån liten grej, men kanske är det svårt att få till. Jag använde Drops alpacka och kidsilk till kroppen och Drops Flora och kidsilk till näbb och fötter.

En ”Emotional support chicken”. Även denna syr man ihop, men jag tycker det blev klart bättre på denna. Den var rolig att sticka, den är formad med kortvarv, och det enda som är löst är de röda detaljerna. Jag stickade i Drops Nepal, Malabrigo Worsted och handspunnet från gömmorna.

En sak till som är OK är en Sophie sjal, nummer 3 i ordningen, den här gången stickad i Austermann Cashmere Cloud (ull, bomull och cashmere). Den väger bara 50 gram, och kommer bli en trevlig liten vårsjal. För det har ju till sist blivit vår…lagom tills jag blev klar med en ylletröja.

Och den här är… inte som den borde vara. Jo, den ser ju rätt bra ut. Framifrån. Lite stor, men OK.

Och den ser rätt OK ut även på den här bilden. Lite stor i ryggen.

Fel. Den är mycket stor i ryggen. Allt är lite stort, faktiskt. Den var ännu större innan jag blötte ner den, centrifugerade och sedan, helt våldsamt, körde den i torktumlaren i 20 minuter. Nej, det är inte superwash-garn.

Suck. Jag har uppenbarligen inte lärt mig att välja rätt storlek på tröjor med runda ok. Nu gjorde det väl inte saken bättre att jag gjorde en rejäl tankevurpa när jag startade denna. Jag hade en provlapp, stickad på 3,5 mm, med drygt 22 maskor på 10 cm, så jag valde en större storlek för att få en storlek som passade bättre. SEN STICKADE JAG HELA TRÖJAN PÅ 3,75 MM ISTÄLLET!!! Med en masktäthet på ca 20 maskor på 10 cm istället för de 21 som mönstret anger. Om man gör så kan man knappast förvänta sig ett bra resultat, eller hur? Hur tänkte jag? Tänkte jag över huvud taget?

Nåja, mönstret är i alla fall Kryptonite och jag har stickat den i Järbo 2-tr ull. Och den kommer funka bra som lager-på-lager-tröja när det blir riktigt kallt, så helt bortkastat jobb var det väl inte.

Men jag vill sticka fler tröjor med runda ok, så nu ska jag läsa på lite, komma ihåg att jag har smala axlar, välja rätt storlek, sticka med rätt stickor och i allmänhet bara göra rätt. Kan man hoppas i alla fall.

Nä, det gick inte

Field-koftan är i stort sett helt upprepad. Det fanns ju ett visst hopp om att jag skulle kunnat behålla oket, men nej, det var för stort. Så kan det gå. Jag har kvar resårkanten, vi får se om jag orkar börja om.

Jag tog tag i lite andra tröjor/koftor istället, bla den gråsvarta på bilden högst upp. Runt ok och helt slätt, bara att tuffa på, med andra ord.

Jag stickar också på en kofta i lila Karisma:

Det är Selaginella, som jag startade för snart ett år sedan, det är hiskligt vad tiden går! Men plockar man inte upp för ärmarna och stickar uppifrån och ner, undrar vän av ordning? Jo, det gör man. Men om man är jag så börjar man så, tycker att det blir störtfult och stickar dem istället nerifrån och syr fast dem. Petig? Jo då. Men jag tycker verkligen att det blir extremt fult att plocka upp maskor i ärmhålet och sen sticka kortvarv för att forma ärmkullen. Latheten (det är ju trots allt bekvämt att slippa sy) vinner inte över petigheten i det här fallet.

Ljuset har börjat komma tillbaka och jag har börjat bli sugen på att sticka diverse små söta figurer, och har skaffat lite nytt garn för just detta ändamål.

Färgerna är definitivt våriga och precis lika definitivt inte i min vanliga färgskala. Men jag tror att det kan bli bra. Nu ska jag bara välja vad jag ska börja på.

Problem i paradiset

Oket på en kofta som stickas uppifrån och ner

Allt gick ju så bra.
Oket på Field var klar och nu var det bara att köra på med slätstickningen. Det gick i en farlig fart jämfört med oket, så det var dags att dela av för ärmarna. Och helt plötsligt så gick det inte så bra längre…

Fram såg bra ut, ärmarna var kanske något stora, men det skulle nog funkat, oket kanske är liiite stort, men skulle också funkat. Men ryggen. Ryggen!

OK, det där ser väl inte så illa ut, kanske du tänker…

Jo, det gör det.

Den ligger nu och skäms tills jag orkar ta tag i den igen (jag tror att jag -med hjälp av fina stickkompisar – har löst hur det ska fixas till UTAN att jag stickar om oket, bara att hoppas att det fungerar!).

Jag behövde lite tröst och vad är perfekt då? En ny sjal, såklart 🙂

Spräckligt, grått och illgrönt. Det känns genast lite bättre (sjalen heter Fernweh).

Årets första färdiga stickningar

En grå stickad mössa med flätor som ligger platt

Märkligt nog har årets 2 första färdiga stickningar samma mönsterdesigner – Ysolda Teague. Det finns ingen som helst tanke bakom detta, det bara råkade bli så.

Mössan Crown-shy blev färdig igår. Dålig tajming kan man tycka, nu när man knappt behöver mössa, men vintern är inte slut, och det kan hända att jag får användning för den redan denna säsong.

Jag har använt ett garn som hamnar bland favoriterna direkt, Drops Daisy, nåt så ovanligt som ett runt och mjukt merinogarn, som inte är superwash. Efter vad jag förstår så noppar det rejält, men det får man leva med när man vill ha mjukt garn. Mjuka garner har sin funktion, men jag kommer såklart inte att gå ifrån mina lite rivigare varianter.

Det andra projektet som är klart är en tröja, Anyday sweatshirt.

Sämsta bilden på länge, men bra väder och intresse för att gå ut och ta en bild (eller 50) har inte inträffat samtidigt. Jag har redan börjat längta efter våren!

Nåja, för att återgå till ämnet, den här tröjan är stickad i Sandnes Duo i färg 6862, Dyp Aqua. Jag har gjort den betydligt längre än vad den är i mönstret, jag trivs bättre i lite längre tröjor.

Och jag verkar inte ha fått nog av uppifrån-och-ner-tröjor, för jag har påbörjat en till.

Som så många andra har jag fallit för Field av Camilla Vad, men jag har valt koftan. Det går inte fort, för det här är verkligen långsam och krånglig stickning och mina händer klarar inte mer än några varv i taget. Men snart är jag framme vid slätstickningen, och då går det ju snabbare.

Extra allt – och kanske lite till

Listan med saker jag kan göra, istället för att planlöst scrolla på instagram, växer och det har visat sig – så här långt – att det var en rätt bra idé. Jag känner mig redan lite mer tillfreds med tillvaron och längtar efter att komma hem efter jobbet och hitta på nåt nytt. Har jag slutat scrolla på instagram? Nej, och det var inte heller målsättningen, men jag lägger betydligt mindre tid på det och det känns bra.

Här är en sida med idéer, jag har påbörjat en sida till… notera att det mesta som står här är sånt jag inte behöver köpa något nytt material till (men kanske komplettera lite). Hur mycket saker har jag egentligen? Notera också att det inte bara är textila idéer, lite papper och annat har också letat sig in på listan.

Frågan är om jag egentligen hade behövt en lista? Jag tror faktiskt att den har gjort det lite roligare, lite mer spännande och lite lättare att faktiskt ta tag i saker och bara starta.

Som jag skrev i förra inlägget så började jag med frivoliteter och jag har gjort klart min lilla stjärna. Det var riktigt roligt, och jag ska göra lite mer, även om jag fortfarande inte vet vad jag ska göra med det. Fast stjärnan kan ju förstås bli en juldekoration.

Nu gör jag ju inte en sak i taget från listan… Jag har också börjat knyta lite paracord (roligt, men lite jobbigt för händerna) och fläta kumihimo (samma sak där).

Paracord – Nyckelhållare

Paracord – Också en nyckehållare – men att ha runt halsen
Kumihomo – Kattleksak
Kumihimo – Kan kanske bli armband

Och jag har sytt på den gamla trampsymaskinen 🙂

Projektpåse

Projektpåsar kan jag inte ha för många, och på den här har jag sytt det mesta på trampsymaskinen och lite för hand och dessutom satt dit ett band som jag vävde på bandgrind förra året.

Men stickning då? Ja, men så klart stickar jag också!

Nyårsdagsprojektet (Anyday sweater) har fått nästan all sticktid och nu är det bara en ärm kvar (och kanske lite på längden, det får jag se när ärmarna är klara och jag kan prova ut längden ordentligt). Sen bilden togs så har jag stickat halskanten och påbörjat ärm nummer 2, så det är verkligen inte mycket kvar nu.

Och jag har hiskligt mycket stickidéer också… kan någon ge mig 8 armar, ett par hjärnor och extra sticktid? Inte det? Nej, då får jag väl nöja mig med det jag har och göra så mycket jag hinner.

Nytt år, nytt projekt, nytt plagg, nya idéer

Mycket nytt i den rubriken, eller hur? En vecka in på 2024 och dags för årets första bloggpost.

Nytt projekt

På nyårsdagen startade jag en ny tröja, Anyday sweatshirt av Ysolda Teague, det är den som visas på bilden här ovanför. Ja, det är en grönblå tröja till! Jag valde faktiskt samma garn som i mönstret, Sandnes Garn Duo, och färgen är 6862. Just nu är det lite nervöst, för jag har gjort en provlapp som visar att stickfastheten kommer att bli bra (även om den inte riktigt överensstämmer med vad som står i mönstret), men den känns lite liten för tillfället. Jag får helt enkelt bara lita på provlappen, antar jag.

Nytt plagg

Jag har sytt ett par manchesterbyxor. Jag älskar manchesterbyxor, det är antagligen ett bevis på att jag var barn på 70-talet, men det är nåt med manchester som får mig att må bra.

Det är rätt många år sedan jag sydde ett par byxor som inte har resårlinning, så det blev en rätt lång resa innan de blev klara. Att prova in byxor är inte det lättaste, men den här gången använde jag mig av en metod som kallas Top Down Center Out (här finns en bra beskrivning på det), och det funkade riktigt bra. Jag använde mig av ett mönster från Ottobre (de har inte särskilt bra instruktioner, men det gick ändå) och stretchmanchester från Gårda Textil.

Är jag nöjd? Absolut, det finns lite förbättringspotential, men på det hela taget blev de ungefär som jag tänkt mig. Jag tror att jag vill göra ett par smalare byxor nästa gång, så nu får jag gå på jakt efter ett bra mönster.

Nya idéer

Ni har väl antagligen sett det som kallas #makenine på instagram, det brukar vara en stor grej så här i början på januari (bestäm 9 grejer du ska göra under året – tex sticka/sy – och bocka av allt eftersom det blir klart). Jag vet ju med mig att sånt inte funkar så bra för mig, jag brukar tappa inspirationen och känna mig tvungen till att göra vissa saker. Men samtidigt har jag varit lite blah under en period, lagt alldeles för mycket tid på att scrolla på instagram etc och jag fick för mig att jag vill göra nåt för att lägga mindre tid på att scrolla och mer tid på att göra sånt jag tycker är roligt.

Jag har inte riktigt tänkt klart, men jag tror att jag ska göra en lista på sånt som jag redan kan, sånt som jag vill göra mer av och sånt som jag vill lära mig. Sen kan jag välja i den listan när jag känner för nåt kul (utan tidspress eller krav på att åstadkomma ett visst antal, så klart!), sätta på en ljudbok eller podd och göra nåt istället för att scrolla eller slösurfa.

Som sagt, jag har inte tänkt klart, men jag har ändå börjat 🙂

Jag plockade fram min frivolitetsskyttel och startade en liten grej. Det är roligt, pilligt och passar utmärkt att göra medan jag lyssnar på en bok. Det enda negativa är att jag inte vet vad jag ska göra med resultatet, men man kanske inte alltid måste ha en användning för saker, utan bara göra det för att det är kul?

Nu ska jag försöka tänka klart och komma fram till vad jag egentligen vill med det här 🙂

Sista dagen på 2023

Det är som vanligt, året har gått så fort att jag inte riktigt fattar att det redan är nyårsafton.

Vad kännetecknar 2023 då?

  • Jag stickade sockar igen! Det blev 5 par, men sen blev det tvärstopp. Jag påbörjade ett par till, men de har jag repat upp. Kanske får jag ett ryck till, konstigare saker har ju hänt.
  • Det blev ”bara” 3 tröjor i år, Anker, Late summer wrap och Eva cardigan. Det finns dock 5 påbörjade tröjor/koftor och jag kommer att starta ytterligare en imorgon, så några fler kan det nog bli klart under 2024.
  • Jag har vidgat färgvyerna något och börjat sticka mer i (blå)grönt. Troligen blir det lite till, men rosa och lila stannar kvar, det kan jag nog lova.
  • För första gången på rätt länge så stickar jag efter diagram igen. Det känns lite ovant, och det blir inte så många varv åt gången, men det är riktigt roligt.
  • Jag har stickat upp ca 12 km garn, men det kom in väldigt mycket mer, så jag gick inte minus i lagret i år. Det gör inte så mycket, jag tävlar inte om att göra åt mest garn och ha minst i lager, men det vore rätt skönt att minska ner lagret lite. Jag tänker absolut inte sätta upp några regler, det kommer bara få mig att bli motvalls, så om det minskar 2024 så gör det det, annars går det bra ändå.

Nåt som inte hamnat varken här på bloggen eller speciellt mycket på instagram är mina loppisfynd under året. Det händer att jag besöker loppisar och om de då råkar ha något med textil anknytning, så blir det rätt ofta så att de sakerna får följa med hem. Det känns som om jag räddar dem, tar hand om dem och låter dem få liv igen.

Stoppapparaten har verkligen kommit till nytta. Stoppsvampen har jag inte använt, men den är så fin!

Den lilla vävstolen har jag inte heller använt, men idéer finns det gott om. En halsduk, kanske? Det skulle göra åt en del garn från lagret!

Och det senaste fyndet, som kom hem i veckan. Den fungerar och har flera undertrådsspolar, nu ska jag bara ge den lite omvårdnad, så kommer den också att kunna användas.

Så det kan som vanligt bli lite allt möjligt under 2024. Vad det blir återstår att se 🙂

GOTT NYTT ÅR!

Adventsprojekts-status och en ny kofta

Jodå, jag har startat ett nytt projekt varje adventssöndag. Här kommer en liten statusrapport 🙂

1:a advent startade jag ett par halvvantar, jag har gjort nästan en hel vante.

2:a advent blev det en sjal, Sandness, och den är ungefär halvvägs, jag har stickat klart den inre triangeln och påbörjat kanten.

Den 3:e advent blev det ytterligare en sjal, den här gången är det Scarflette. Det här projektet har jag inte kommit så långt på, det kräver full uppmärksamhet (diagram och lite halkigt garn) så det blir bara några varv om dagen.

Och på julafton (4:e advent) startade jag en mössa i fluff (Sandnes Tynn Peer Gynt och några olika Kidsilk). Den är eget hittepå, får se om det blir bra. Jag har i alla fall redan repat upp mer än vad jag stickat, men nu tror jag att jag är på rätt spår.

I mitten på december blev jag klar med en kofta till, och kan ni tänka er, den är varken grå eller lila! Nej, jag har stickat en grön kofta, i garnet som jag köpte på Syfestivalen i höstas.

Eva Cardigan, mönster av Kajsa Vuorela Fredriksson, garnet är Filcolana Pernilla i färg 808. Om jag skulle ändra på nåt så skulle jag nog lägga till lite på längden, men den är helt OK som den är.

Garnet är jättetrevligt, det hamnar direkt i favoritlistan. Mjukt, men med lite stadga och liv, precis som jag vill ha det. Det kan nog bli fler koftor i det garnet.

Jag räknar inte med att bli klar med nåt mer projekt innan årets slut, men de pågående projekten ska väl hinna få lite fler varv innan jag börjar ett nytt projekt på årets första dag (en tröja, men den skriver jag om efter nyår ).

Advent – garnkalender och projekt

Vartenda år blir jag lika förvånad över att det redan är advent. Hur går tiden så fort? I år har jag (som jag skrev i ett tidigare inlägg) en adventskalender från True Crime Yarns och igår fick jag öppna första luckan. Den innehöll följande:

Garnet är 50% merino och 50% silke, tyvärr vet jag inte mer om det just nu, men det kommer förhoppningsvis lite information senare. Stickmarkörerna är i metall och för att vara dödskallar är de riktigt gulliga.

För sjätte året i rad har jag också en egen adventsprojektkalender, med garner från lagret (se översta bilden). I år valde jag nyare garner än vad jag gjort tidigare, de är allihop inköpta under 2023.

Första projektet är ett par halvvantar i Lang yarns Jawoll, med ett tyskt mönster. Jag kan inte mycket tyska, men stickning är ju universellt, så det ska nog fungera ändå. Färgen är jättesvår att fånga på kort, i verkligheten är det inte lika vinrött utan mer åt fuchsia-hållet.

Jag har valt ut garner till 5 projekt, jag tänker starta ett varje adventssöndag och ett på nyårsdagen. Vilket garn det blir nästa söndag har jag inte bestämt än, och inte ens alla mönster är helt klara ännu. Stay tuned!

Färggrann lek

Min senaste sjal är en färggrann historia!

Jag har bara använt restgarner (yay!), men tyvärr gick det åt mindre än vad man skulle kunna tro och det finns fortfarande en hel del kvar av dessa garner. Fast det blev ändå drygt 1300 meter mindre garn i lagret!

Mönstret är Parallell play wrap av Stephen West och jag har som sagt använt restgarner, lite Malabrigo sock, Manduzana sock, Moods of colors och SKeW no 3, bland annat

Hela rasket är stickat på 3,5 mm, och jag gjorde 7 rader med 21 parallellogram i varje rad.

Det här är typisk ”bara en till”-stickning, vilket gör att det ändå gått rätt fort att sticka den (när den inte vilat då).

Och trådarna har jag stickat fast, så det var ingen trådfästning på slutet 🙂

Jag ser fram emot att använda det här gladpillret!

Arkiv

Kategorier

Scroll to top