Motpoler


Jag fick ett svagt anfall av startitis och startade en sjal (jodå, jag behöver alltid en till sjal). Ett svagt anfall betyder att det bara blev ett enda projekt startat, vilket nuförtiden nästan få anses som nåt stort, med tanke på att jag stickar så monogamt.

Och kanske behövde jag en motpol till den pågående stickningen. Jamen, jag stickar ju i cerise fluff (Drops Brushed Alpaca Silk) och som ni vet har det varit rätt cerise här ett tag. Fluffet är mest bara rakt upp i slätstickning, så där händer det ju inte så särskilt mycket under tiden jag stickar. Jag är klar med bakstycket och en ärm, bara resten kvar 😉 .

Rätt lång kofta med nedhasad ärm. Det kommer bli som att ha på sig ett cerise moln 😉

Så vad började jag på? Det blev Sunshower shawl av Ambah O’Brien. Mitt färgval känns inte direkt soligt, dock, det blev grått (alltid ett säkert kort). I slutet av November köpte jag 3 härvor av MadTosh Merino Light, och efter att jag först provade med ett annat projekt (det blev inte bra) så tror jag att jag har hittat rätt.

Det ska stickas en Icord-kant runt hela sjalen sen, kanske slår jag till och gör den i en annan färg, men det beslutet skjuter jag på lite.

Väldigt mycket cerise


Att cerise är en av mina favoritfärger undgår nog ingen…och inte nog med att Bohuskoftan (jag har börjat om på den, men det går inte fort) är rosa/cerise, det blev en hel tröja till i cerise.

Jag hade en idé om att sticka en kofta i Malabrigo Rios, med en knäppkant med fläta på och jag funderade och tänkte och provstickade… och bestämde mig sedan för att sticka en tröja av Åsa Tricosa istället. Det har jag aldrig gjort tidigare och det kändes roligt att prova lite nya saker.

Valet föll på Chatoyant, en superfin tröja med roliga detaljer. Den är stickad uppifrån och ner men inte med raglan, vilket i mina ögon är perfekt, jag gillar inte raglantröjor, de sitter inte speciellt bra på mig. 😉

Ja, jag gillar att matcha mina kläder 😉

Det är mycket ovanligheter i den här tröjan. 😉 Till att börja med är det ju just en tröja, och jag brukar ju oftast sticka koftor. Sen är den då stickad uppifrån och ner, och jag har stickat kortvarv över bysten, jag tror faktiskt inte att jag har gjort det tidigare. Dessutom har den kanter med foder upplockat på insidan, som sedan är avmaskat ihop med utsidans maskor.

Jag slog till med illgröna insidor, jag tyckte det var lite kul att ha en avvikande färg. Kanterna blev väldigt snygga, jag tror att jag kommer göra liknande lösningar fler gånger.

Men jag måste medge att jag tycker det är lite knöligt med uppifrån och ner-tröjor…man måste ju ha hela tröjan i knät när man stickar på den, och det är klart svårare att ta med sig än något som är stickat i delar. Nåja, jag kommer nog att sticka uppifrån och ner då och då, när jag hittar nåt jag verkligen vill ha, men jag föredrar fortfarande att sticka i delar.

Lite fakta då.
Mönster: Chatoyant av Åsa Tricosa. Min är lite längre än originalet och jag har gjort halskanten annorlunda eftersom jag inte ville ha den så vid. Jag uteslöt också trekanterna som skulle funnits på insidan av ärmen, det blev så fult när jag plockade upp de illgröna maskorna för fodret. Jag har också börjat i en storlek och ökat till en större över bysten. Min stickfasthet stämde inte heller, så jag räknade lite och valde en mindre storlek än vad jag hade stickat om jag hade haft rätt stickfasthet.
Garn: Malabrigo Rios i färgen Hollyhock. Jag gjorde åt 6,5 härvor och har inte varvat härvorna i stickningen. Dessutom ca 18 gram illgrönt sockgarn från Litet nystan (deras egna handfärgade).
Stickor: 4,5 mm till kropp och ärmar, 4 mm till kanterna på utsidan och 3,25 mm till de gröna kanterna på insidan..

Nu stickar jag i ännu mer cerise. 😉 Det här blir en fluffig, lite större kofta med nedhasad ärm (ännu mer av sånt jag inte brukar göra, men va sjutton, man måste utmana sig själv ibland!

Tiden går


Ibland går det uppenbarligen fortare att sticka nåt än att blogga om det…

Tröjan Tramontane tog 13 dagar från start till mål, men det har tagit 21 dagar att blogga om den. Jaja, bättre sent än aldrig, brukar det ju heta.

Den här gången blev det CustomFit-mönster igen, det är ju ett säkert kort, med den skillnaden att jag inte själv valde design, jag tog en av Amy Herzogs färdiga modeller istället. Sett så här i backspegeln hade jag kunnat göra den lite längre, tror jag, garnet hade definitivt räckt till det. Men nu är det som det är, och jag tror inte att jag kommer att repa upp och göra om.

Det här är en lite vidare, rak tröja, stickad i ett garn som legat länge och väl i lagret, jag köpte det på Tradera i februari 2009! Det kändes oerhört tillfredsställande att sticka i nåt från lagret, och det lovar ju gott inför årets stickning. Det gäller bara att komma på idéer som passar till det som finns 🙂

Mönster: Tramontane med CustomFit (Amy Herzog)
Stickor: 5 mm
Garn: Jo Sharp Silkroad Aran Tweed, okänt färgnummer (det finns inga banderoller)

När tröjan låg på tork tog jag tag i ett mössprojekt som legat sedan i oktober.

Mönstret är Saudade av Ysolda Teague, och garnet köpte jag på Syfestivalen i höstas. Jag har stickat i Jamieson & Smith 2ply Jumperweight, samma garn som använts i mönstret. Det är ett underbart garn, det blir slätt och fint, men har ändå lite själ.

Färgerna jag har använt är 3 olika grå (203, 27 och 54), en ljus rosa (Fc22Mix) och en mörk rödrosa (43) och jag stickade på 2,5 och 2,75 mm.

Den var rolig att sticka, med ett lättstickat mönster med mycket flyt i. Den har dessvärre inte kommit till användning än, det är ju inte så mycket vinter att tala om, så jag har inte behövt ha mössa på mig. Men det kommer ju fler år.

Och nu stickar jag på ytterligare en uppifrån-och-ner-tröja… vad har det tagit åt mig egentligen? Den har jag inte lyckats ta nåt bra kort på ännu, så det får bli mer om den senare.

Ta vara på det man har


Strax före nyår tog jag tag i en liten surdeg… jag lagade några koftor som legat och väntat på detta i flera månader. Tydligen krävs det lite längre ledighet och en önskan att fylla dagarna med åtminstone nånting vettigt varje dag, för att dylikt ska hända.

Jag är inte mycket för synliga, avvikande lagningar, men så länge det går att återställa ett plagg i användbart och hyfsat snyggt skick, så är det ju vansinnigt att låta bli, de kan ju användas i flera år till om man anstränger sig lite. Nu låter jag oerhört präktig kanske, men ju äldre jag blir, desto mer gillar jag inte slit-och-släng. Självklart är jag inte perfekt på det området, men allt man gör räknas ju. Och eftersom yllekoftor lämpar sig synnerligen väl för att lagas så var det just det jag gjorde.

2 av mina koftor hade gått sönder på samma sätt, avmaskningen i halsringningen hade spruckit. Det är ett rätt vanligt fenomen här i huset, om koftorna går sönder så gör det det i halskanten eller i ärmsömmarna. Det har säkerligen att göra med hur jag gör när jag tar på mig dem, så jag kanske får börja fundera på det och ändra på nåt.

Det var bara själva avmaskningen som gått sönder på båda, så jag lossade lite på trådarna runt om så att det skulle gå att fästa dem, och sedan plockade jag bara upp maskorna och avmaskade med en ny tråd. Jag tror att det kan ha tagit en kvart per kofta, så att de blivit liggande är löjligt.

En tvätt eller ångning på det här, så kommer det inte ens att synas att jag lagat.
En vecka senare plockade jag bort en “lagning” jag gjort på en annan, likadan, kofta.

De där ränderna virkade jag dit för att få kanten att inte vara så uttänjd… och sen har jag aldrig använt koftan efter det. Av någon anledning så kändes det inte rätt, så nu gjorde jag slag i saken och tog bort dem. Det som sitter kring halsringningen lämnade jag kvar, men om det inte känns bra så ryker de också. Skulle koftan behöva stödet av de där virkade linjerna, ja då kommer jag att göra nya. I grått.

2019 i backspegeln


Hur var det nu, förra året var min plan att blogga mer, blev det så? Ja och nej. Så värst mycket mer stickning blev det inte, men eftersom jag gick med i fotoutmaningen 365 foton (på halvfart) så blev det många fler inlägg i år än tidigare år, och det får väl räknas då. Jag ska verkligen försöka att skriva mer om mitt hantverksliv, jag gör ju lite annat än att sticka, så det kanske också kan få plats på bloggen.

Årets uppenbarelser

  • Jag gillar fortfarande rosa och lila – och rätstickning. Gärna i kombination.
  • Jag stickar för lite i gammalt garn. Det finns många skatter i lagret, nu är det väl ändå dags att leta fram dem?
  • Jag har blivit ännu petigare… jag repar hellre upp än fortsätter sticka när nåt har blivit fel. Och jag kan tala om att det går att släppa en maska och plocka upp den igen, även om den är 140 varv ner. Jag har provat.
Det var den här koftan som detta hände på.

Årets repris

Adventsstickning. Det gör december roligare och det är en kul utmaning att hitta grejer i lagret till nya projekt. Jag tror jag fortsätter.

Årets överraskning

Att jag stickade upp mycket mer garn i år än de senaste 3-4 åren (trots att antalet projekt inte ökat nämnvärt)! Nästan 15 kilometer garn har jag använt. Jodå, jag har köp en hel del också, så dessvärre har lagret inte blivit mindre, tvärtom. Men ändå!

Årets överraskning 2

Jag stickade en tröja med runt ok. Det händer ju inte ofta nu för tiden att jag stickar nåt annat än Custom Fit-tröjor/koftor, så jag blev klart överraskad av mig själv. Jag tycker den blev så snygg, och jag hoppas verkligen att jag kommer att trivas i den.

Årets överraskning 3

Jag stickade en mysteriesjal! Kommer jag att göra det igen? Sannolikheten är inte vansinnigt hög, men med rätt designer så kan det ju hända.

2020 – vad händer då?

Som vanligt ger jag inga nyårslöften (det är ju så himla tråkigt att begränsa sig, och av någon anledning är nyårslöften alltid av typen “jag ska bli en bättre människa”), men jag hoppas på att sticka lite mer från lagret, att jag fortsätter älska färg och att jag har roligt under tiden!

Vad hände med adventsprojekten?


Adventstiden är över och för mina adventsprojekt 2019 är statusen 2 färdiga, ett upprepat och ett som måste tänkas på.

1:a advent

Jag startade ett par Fugo Mittens… och (som jag skrev i ett tidigare inlägg) repade snart upp dem igen. Det var supersnyggt, men alldeles för tunt och sladdrigt (garnet är Malabrigo sock och Manduzana sock). Jag vill absolut ha just de färgerna, och eftersom jag inte har nåt liknande i något tjockare garn så hände inget mer med det projektet.

2:a advent

Adventsprojekt nummer 2 blev en Bits + Pieces barnmössa och den är klar. Jag använde ett av garnerna jag köpte för att använda till Sandy Chayat-tröjan (men där valde jag ju andra garner), Drops Delight och dessutom en rest av Lorna’s Laces Shepherd sock. Pga taskigt ljus syns det inte att det är rosa och lila, men man får ta de fototillfällen som finns, det blir ju aldrig ordentligt ljust nu.

3:e advent

Det tredje adventsprojektet blev Rooftop av Suvi Simola. Om ni tycker att den är rätt lik en sjal jag redan har så har ni rätt, men nu är det ju så att ränder, rosa och lila alltid är rätt, så den har sin plats i garderoben.
Här stickade jag med garn från Rät & Avig, inköpt på Syfestivalen i oktober.

4:e advent

Garnet till sjalen var nytt, men det här är g a m m a l t . Närmare bestämt 10 år gammalt. Det är tanken att det här ska bli en Bohus-kofta, Palmen röd. Den är normalt en tröja, men jag kan inte ha en tröja i ett garn med hälften angora, då får jag värmeslag. Därför har jag tänkt att göra det som en kofta/jacka och mitt garn-kit var ändrat för att få det att fungera, jag har tex fått mönster på en jacka istället för tröjan.

Och det skulle ha fungerat… om det nu inte vore för att modet har ändrats lite och man (och jag!) inte vill ha så vida ärmar som var populärt när mönstret skapades. Ärmvidden är enorm!

Vilket innebär att jag repat upp starten och har påbörjat en provlapp istället, så att jag kan räkna om lite (eller rätt mycket, kanske). Ja, det är klart att jag skulle gjort provlappen först, men jag använde ärmen som provlapp, och när jag nu inte tänkte sticka vidare på den så kändes det roligare att ha en lite mindre provlapp.

Det här kommer bli ett evighetsprojekt och jag kommer behöva lite annat att sticka på också, att sticka på 2,5 mm nån längre stund är inte aktuellt. Så det blir lite fler nya projekt, men de presenterar jag efter nyår.

En helt OK oktröja


Jag är färdig med min Sandy Chayat!

Det ska bli kul att se vad jag tycker om den, och hur jag gillar att ha på mig en tröja med runt ok. Jag har nog inte använt en sådan sedan nån gång på 80-talet, tror jag. Mitt första intryck är rätt förutsägbart, det är lite mindre styrsel i en sån här tröja än i en med isydd ärm. Frågan är hur mycket det påverkar mig och om det kommer att störa mig.

Jag märker det i alla fall, en sån här tröja kräver lite mer fix innan den sitter som den ska när man tar på sig den. En tröja med isydd ärm hamnar ju liksom på plats nästan av sig själv.

Men jag är så nöjd, den ser ut precis som jag tänkte mig! I mönstret är oket stickat med bara en mönsterfärg, men jag såg ett projekt med flera färger och jag tyckte det var så snyggt. Just det projektet använde ett garn som bytte färg, men jag letade fram lite rosa garner i lagret istället. Jo, det blev en del trådar att fästa, 2 per rand, faktiskt. Men det var värt det!

Här kommer lite fakta!
Mönster: Sandy Chayat av Vera Sanon
Garn: Semilla Melange (det grå) och rester av StickaMera Merino handfärgat, Fyberspates Scrumptious 4-ply och 2 olika Moods of Colors Softsock.
Stickor: 4 mm.

Hittar jag nån mer snygg oktröja så kan det nog hända att det blir en till.

Jag upprepar mig


Förra året gjorde jag mig en liten adventskalender från lagret, och eftersom det var kul så beslöt jag mig för att göra det igen.

Jag hittade lite gammalt, lite jättegammalt och en del ganska nytt, och så hade jag raskt en plan för de 4 söndagarna i advent.

Mitt första projekt blev ett par vantar…som inte längre finns på stickorna. Nej, de är inte klara, det blev bara för tunt och sladdrigt, garnet jag valde var inte riktigt så tjockt som det behöver vara.

Vantarna är ju jättefina, så nån gång kommer jag nog att göra ett nytt försök, med lite tjockare garn.

Vad de andra garnerna ska bli får ni reda på senare, lite överraskninga rär kul.

Sandy Chayat

Jag har stickat vidare på min tröja från förra inlägget och jag känner mig riktigt nöjd med den. Om jag kommer att bli fullt nöjd är svårt att veta i dagsläget, jag måste nog använda den först innan det går att fastställa.

Jag fick för mig att göra en “tubular bind off”, alltså att avmaska resåren med maskstygn/kitchener stitch. Det var ju rätt galet, med 266 maskor på stickorna skulle det ju ta en stund. Mycket riktigt gjorde det ju det, men det berodde kanske mest på att jag gjorde ett fel och fick repa upp 3/4 av det jag redan gjort. Självklart hände det när jag var nästan klar 😉

Men, det var värt det, för det blev riktigt snyggt. Nu stickar jag på ärm nummer 1 och hoppas att garnet ska räcka. Det verkade väldigt tveksamt, men jag tror att det åtminstone finns en liten chans att det ska gå.

Imorgon börjar jag på nästa adventsprojekt och det enda jag tänker säga om det idag, är att det är litet och att det är rosa och lila.

Svar på kommentarer

Jag har använt mig av ett (lastgammalt)tillägg till WordPress som skickat automatiska mail till den som kommenterat, om någon svarat på kommentaren.

Det har visat sig att det tillägget inte längre fungerar som det ska, så jag har stängt av det.

Vill man veta om någon svarar på ens kommentarer får man alltså antingen komma tillbaka och titta efter, eller så får man kryssa i den lilla rutan där det står ” Meddela mig om nya kommentarer via e-post. “

Det är nog lite för mycket att förvänta sig, att ett tillägg som senast uppdaterades för 9 år sedan, fortfarande ska fungera. 😉

Startar, repar upp och gör klart


Sedan senaste inlägget har jag lagt upp flera nya projekt, repat upp några (ett gammalt och ett nytt) och faktiskt blivit klar med två.

Upprepat

Låt oss börja med det som blivit upprepat.

En sjal som jag skrev om för ett tag sedan, men aldrig dokumenterade här på bloggen, var bara för tråkig… det finns en gräns för hur mycket resårstickning med tunt garn jag klarar av.

Oslo Hat. En mössa som inte ens hann bli nämnd här innan den blev upprepad. Jag stickade i en tråd Moods of Colors Soft sock och en tråd av nån lastgammal mohair/silke-blandning. Det blev jättefint. Och mjukt. Och alldeles för litet. Jag stickade en bra bit innan jag tog tag i min förnekelse och insåg att det aldrig skulle fungera, den var bara för liten. “Det växer när jag blöter ner den” fungerar bara ibland och den här gången gjorde det inte det.

Färdigstickat

Det jag stickade klart var Stephen Wests mysteriesjal. Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig när jag började sticka på den, jag brukar inte delta i mysteriestickningar, jag föredrar att veta hur det kommer att se ut.

Men Stephen West gör nästan alltid nåt som är rätt kul (även om det ibland är väldigt utflippat) och har ofta lite finurliga lösningar, så det blir roliga stickningar. Så även den här gången. Jag stickade min Starflake i Malabrigo Sock i färgerna Fuchsia och Abril. På bilden är den inte blockad ännu, den ligger och torkar just nu.

Projekt nummer 2 som blev klart var ett par halvvantar till mannen. I somras när vi var i Norge köpte jag garn till just detta, och till slut så blev det också ett par.

De är stickade i Rauma Finullgarn (som numera kallas Rauma Finull PT2) och jag använde ett mönster som heter Goldfinger. Jag bryr mig inte om att länka till det, för det var rätt konstigt, så jag har egentligen bara använt maskantalet och flerfärgsmönstret. När mannen fick reda på att det skulle bli en höger- och en vänstervante önskade han sig nån sorts kännetecken, därav den lilla extra randen på vänstervanten.

Påbörjat

Dagen efter Syfestivalen kände jag ett stort behov av flerfärgsstickning, och började därför sticka med Jamieson-garnet jag köpte då.

Det är så rolig stickning, av den typen som jag är tvungen att lägga ner lite då och då och bara titta på det, för att det blir så fint.

Det här blir mössan Saudade (av Ysolda Teague), och om jag hade varit en sån som tar på mig gult så hade jag gjort den likadan som originalet, för den är så himla fin! Men nu är jag ju inte en sån, och det är ju ingen större mening med att sticka nåt jag vet att jag inte kommer att använda, så det fick bli rosa och hallonrött ihop med det gråa istället.

Men sen var det ju det där med att jag nästan alltid har en kofta på gång…. Jag har ju några idéer som bara väntar på att bli räknade och färdigtänkta, men där händer det inte så mycket (nån dag när det är ljusare och inte så grått och trist så kanske hjärnan får en liten energikick, och då…!). Istället började jag fundera på att göra nåt med ett grått garn som jag köpte på Syfestivalen för ett år sedan. Det var bara det att jag nog varit lite snål vid inköpet, så mängden garn är inte så stor (det räcker till en vanlig, kroppsnära kofta, men nu var jag inte sugen på det). Så när jag hittade ett mönster som jag gillade köpte jag på mig några rosa garner i passande tjocklek… och gick hem och började sticka med helt andra rosa garner (från lagret) ihop med det gråa. Som det kan bli.

Synd att man stickar allt det roliga först…

Mönstret är Sandy Chayat av Vera Sanon, och det är många ovanligheter i ett projekt här…. uppifrån och ner, ok och dessutom är det en tröja, inte en kofta.

Garnet är BC Garn Semilla Melange (det grå) och blandade rester av “sockgarn”. Jag ser fram emot att den blir klar, det ska bli roligt att se hur jag gillar en tröja med ok.

Nä, nu är det bäst jag slutar, det blev ju en hel följetong det här. 🙂

Arkiv


Kategorier


Scroll to top