Ovanligt lila


Så speciellt ovanligt med lila är det väl inte i mitt liv, men den här tröjan är ovanlig ändå. Jag tror inte jag har haft någon polotröja på många år, men nu fick jag lust att sticka en och vem är väl jag att gå emot det?

Den här tröjan är jag betydligt nöjdare med än med den förra. En gosig vardagströja, perfekt att ha under jackan de här dagarna, när det envisas med att fortsätta att vara kallt. Varm, men inte supervarm.

Jag har inte riktigt lyckats med fotona, det är rynkor och veck lite varstans på tröjan, men det är ju ingen skönhetstävling, så det får vara.

Mönstret är Catboat av Amy Herzog, gjort i CustomFit. Till min stora glädje visade det sig att någon kommer att ta över CustomFit, så jag kommer kunna fortsätta att sticka efter sådana mönster. 🙂
Jag har stickat den här tröjan i BC Garn Semilla Melange i färg 14 och använt stickor 4. Jag gillar garnet, det är mjukt utan att vara mesigt och tappa formen, och det fyller bra, så det går fort att sticka med.

Nu är min tanke att jag ska sticka en tröja till (vart har koftorna tagit vägen?), och det ska bli i det här garnet som kom på posten idag (självklart fanns inget lämpligt garn i lagret, är det inte alltid så?):

Och tanken är att det ska bli flätor Mer än så säger jag inte, jag ska ju ha något att skriva om i nästa post också. 😉

Bara nästan rätt


Ibland kan saker som verkar lovande bli… inte riktigt bra, inte riktigt rätt, men kanske ändå rätt OK (?). Jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka i det här fallet.

Jag började ju sticka en rosa tweedtröja i höstas när jag blev klar med en sjal, och jag såg fram emot att tröjan (som såg riktigt bra ut i mitt huvud) skulle bli klar. Och så blev den klar. Och jag insåg att jag inte riktigt tänkt rätt.

Jag tänkte mig nämligen en helt rak tröja som skulle hänga lite snyggt från axlarna, och det hade ju funkat OM det inte hade varit så att jag är bredare över höfterna än vad jag är upptill (jag har dessutom ganska smala axlar). Just detta faktum ignorerade jag tydligen rätt rejält när jag skapade ett mönster i CustomFit, och tröjan är därför helt rak. Vilket gör att den är stor upptill och kanske lite tajt nertill.

Jag hade nog kunnat slå till med lite kortvarv över bysten också, för att få framstycket rakt, det hade inte gjort något 😉

Till råga på allt har jag bara ångat den, och ärmarna är därför lite långa, precis som ärmhålen.

På bilderna är den ju helt OK, men den KÄNNS inte riktigt OK. Den är för stor i axelpartiet, så den liksom halkar runt lite…
Vad jag borde ha gjort var en svag a-linjetröja, det skulle nog nämligen sett ut som om den var rak. Men det gjorde jag ju inte, så nu måste jag bestämma mig för vad jag vill göra. Ska jag använda den som ut-och-gå-tröja under jackan (det spelar ju ingen roll hur den ser ut då)? Ska jag tvätta den och dra lite i den och se om det förändrar något (hur stor sannolikhet är det att DET funkar)? Ska jag repa upp och sticka nåt annat (troligen inte, garnet är entrådigt och inte särskilt stabilt)?

Jag har inte tagit nåt beslut, istället har jag stoppat ner tröjan i byrålådan och så får den ligga där tills jag orkar göra nåt åt det.

Här ser man hur stor den är i axelpartiet:

Lite fakta får det blir ändå:

Mönstret är som sagt CustomFit (nu länkar jag inte längre, det läggs ner om en dryg vecka). Tröjan Mainstay gav mig idén till ränderna i sidan. Garnet är Geilsk Tweed i färg 22 och jag stickade med stickor 3,5 mm.

Nu har jag börjat på en annan tröja som nog blir bättre…hoppas jag.

Brodera mera


Som jag skrev till nyår så blev jag klar med mitt korsstygnsbroderi i slutet av december och jag väntade på material för att kunna rama in den. Det kom efter några dagar, och eftersom jag gillar att bli helt färdig med saker så satte jag igång ganska omgående.

Tyvärr tänkte jag inte riktigt hela vägen när jag började på broderiet, så jag lämnade lite för smala kanter runtom (onödigt, jag hade inte direkt ont om plats på tyget!). Därmed blev jag tvungen att ta en ram som inte lämnade mycket luft runt om broderiet, men nu är det så, det är inget att gräma sig över.

Nu sitter tavlan ovanför datorskärmen, så att jag ser den varje dag, det kändes som om den förtjänade att tittas på ordentligt, det sitter trots allt en hel del jobb i den där tavlan. 😉

En liten faktasammanställning är alltid bra.

Mönster:  Cirque des Coeurs av Ink Circles
Väv: Murano Lugana Evenweave, 12,6tr/cm (32 count) i ecru
Garn: DMC Mouliné färg 552
2 trådar garn över 2 rutor i väven (ja, det innebär 6 stygn per centimeter)
Ramen är 30×40 cm.
Det tog 2 månader från start till färdigt broderi och krävde en förstoringslampa :D.

Jag funderade på om jag skulle fortsätta brodera och kom fram till att det skulle jag, fast kanske inte lika intensivt. Nästa fråga var ju vad jag skulle brodera på…
Då kunde jag ju ha tagit nåt av det jag redan har, tex Stockholm, men jag kom fram till en sak under tiden jag broderade alla hjärtan: jag gillar att brodera i en färg i stora sjok 😀 Allt jag har liggande har massor av färger och de kändes inte alls lockande.

Så. Jag har börjat på Etude. Flera färger, men bara en i taget, utan att blanda. Eftersom jag hade rätt mycket garn i lagret (hur hade jag det? Innan hjärtanen så har jag inte broderat med någon regelbundenhet på de senaste 15 åren!), så valde jag egna färger istället för att köpa till de som är i mönstret. Det är nästan lika många stygn i det här mönstret som i det förra, men planen är ta en ruta eller två i taget, så blir det klart så småningom.

Jag har återgått till att sticka på min tweedtröja, mer om dem senare.

Hejdå 2020!


Vi kommer inte att sakna dig…

2020 har verkligen varit tråkigt, det upprepas överallt, men det är ju bara att konstatera att det inte varit något höjdar-år. Nu måste jag säga att jag har inte haft så stora problem, mitt liv är även vanligtvis ganska lugnt, och det hjälper definitivt att vara nån som håller på med diverse hantverk. Men jag ser fram emot att få gå på stickcafé igen, det gör jag!

Så, vad hittade jag på under 2020? Jag stickade förstås, som vanligt, jag började sy mer i vävda tyger och jag broderade. Och jag gick utanför mina vanliga gränser och provade lite nya stilar!

Jag, som stickat en massa koftor genom åren, stickade inte mindre än 4 tröjor, och allihop är ganska annorlunda mot vad jag brukar åstadkomma. Det finns saker som jag ser och gillar, men som jag tidigare avstått från att sticka för att jag fått för mig att “jag passar inte” i dem. I år beslutade jag mig faktiskt för att prova! Hur ska jag kunna veta vad jag passar i och trivs med om jag inte har något sådant att ta på mig? Och jag stickar ju inte bara för att producera, så om något inte blir använt så är det faktiskt inte hela världen.

Summan av kardemumman: nu har jag lite annorlunda saker att ta på mig, och jag trivs i dem! Den vinröda tröjan är den enda som inte blir använd, jag tror att det är för att den är ganska tjock, och dessutom ganska kort (en kombination som inte känns helt rätt).

Det blev två avvikande koftor också, av bara farten.

Jag provade att sy lite annorlunda saker också, och jag är precis lika nöjd med de kläderna!

I början på november hade jag börjat på en tröja till, och siktade på att ha den klart till jul. Men då blev jag biten av en broderifluga och istället för att sticka har jag lagt den mesta tiden på att brodera korsstygn! Var kom det ifrån? Jag har broderat korsstygn genom åren, men aldrig tidigare har jag blivit så uppslukad!

2 månader och 17981 stygn senare så är jag klar med projektet: Cirque des Coeurs av Ink Circles, broderad på evenweave med DMC-garn. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag började, det är små stygn på tät väv (12,6 trådar per cm) och det krävdes en förstoringslampa för att fixa det, men det gick! Nu väntar jag på material för att rama in den, sen får vi se om det blir mer broderat.

Med andra ord, 2020 har varit annorlunda, på mer än en front… det är bara att se fram emot 2021. Jag ser fram emot att sticka, sy och kanske brodera fler annorlunda saker och jag hoppas att vi snart får återgå till att träffas och ha roligt tillsammans.

Ränderna går aldrig ur


Den som följt mig ett tag vet att ränder och rätstickning är nåt jag verkligen gillar. Det är något tillfredsställande i att sån enkel stickning kan ge ett så trevligt resultat… men inte nödvändigtvis roligt, det ÄR roligare att göra nåt komplicerat än att bara sticka räta maskor. Men samtidigt är räta maskor avkopplande, och så här på höstkanten när mörkret sänker sig vill jag gärna ha enkla stickningar med snabbt resultat.

Jag har alltså gjort klart sjalen Precipice.

Den här sjalen innehåller något mer än bara rätstickning, det finns lite ökningar och hoptagningar också.

Jag har skrivit om det tidigare, men här kommer lite fakta:

Mönster: Precipice av Carissa Browning
Garn: Malabrigo Sock i färgerna Plomo (grått), Sabiduria (lila) och min egna handfärgade variant (det ljusa, med rosa och lila stänk, färgat på vitt garn).
Stickor: 3,75 mm.

Jag kunde ha fortsatt sticka på min koksgrå kofta, men nej, det kändes inte lika roligt som att börja på nåt nytt.. i det här garnet:

Rosa Geilsk Tweed, mums!

Det blir en tröja, stickad i delar (eftersom garnet är entrådigt så har det stickade en tendens att vrida sig, och då hjälper det med lite sömmar som bryter av massan av slätstickning). Riktig gladstickning 🙂

Nu siktar jag på att sticka klart den här innan jul, om jag lägger på ett kol kanske även den gråa koftan kan bli klar. Möjligen är det lite optimistiskt, men lite utmaning skadar väl inte?

Grönt är skönt?


Det gick ju raskt! Jag hade nog räknat med att det skulle ta en vecka till innan den gröna koftan blev klar, men väl inne på upploppet så gick det undan. Sen måste jag väl medge att jag “fuskat” lite, istället för att blöta ner alla delar och spänna ut dem (och vänta på att de torkar) så har jag använt mitt ångstrykjärn och bara pressat delarna (mycket snabbare och himla smidigt).

Det här är ingen kofta som gör sig märkvärdig, bara slätstickning och raka stycken, lagom lös och ledig.. Det enda “speciella” är sadelaxlarna. Jag tror inte jag har stickat nåt med sadelaxlar tidigare, men det blev ju bra, så jag lägger det till listan över konstruktioner jag gillar.

Mönstret (Wild Fillies) är lite i rörigaste laget. Det finns fyra varianter att välja mellan (kofta eller tröja, med v-ringning eller rund ringning), men det är ett enda mönster, med olika delar som används. Det tycker jag är lite onödigt rörigt, om jag ska sticka en v-ringning vill jag inte ha instruktionerna för den runda ringningen blandat med de instruktioner jag behöver. Därför tror jag att man behöver vara lite van mönsterläsare för att inte bli helt frustrerad. Mönstret är bra i övrigt.

Garnet är alltså Ullcentrums 2-trådiga ull i färgen Grass Green Lt (ljust gräsgrön, får man anta). Som med alla färger och färgernas namn är det subjektivt, jag tycker att det är nån sorts blandning av äppelgrönt, limegrönt och gräsgrönt. Hur som helst är den ilsket grön, jag kommer inte att kunna gömma mig i mängden med den här koftan på 😉 . Min stickfasthet stämde inte med mönstret, så jag har stickat en storlek mindre än den jag ville ha (lite matte gjorde mig övertygad om att det skulle fungera, och det gjorde det ju).

Garnet är väldigt drygt i alla fall, jag gjorde åt knappt 400 g (jag hade 700 g, så det blev ingen garnbrist här inte!).

Nu får vi se om det blir om det blir nån ny kofta/tröja eller om jag ska sticka på den koksgrå. Hur det än blir så bör jag väl hinna med att få åtminstone en kofta/tröja till klar innan året är slut.

Som avslutning tog jag ett lite mer “artistiskt” kort…ett sånt där man egentligen inte ser någonting. Men det blev rätt fint, så det får åka med ändå 😉

Mycket nytt… och ändå inte


En massa nya stickningar men inget som är färdigt… Kanske gick botten ur mig när jag fick 2 tröjor färdiga inom 2 veckor, för sedan dess har jag inte stickat klart någonting. Istället har jag börjat på nya saker, den ena efter den andra. Fast det har känts bra att börja på lite nytt, kanske är det hösten som gör att det gör det? Det blev ju helt plötsligt ganska kallt och mera ylle känns som en väldigt bra idé.

För ett tag sedan fick jag för mig att jag behöver en grön kofta. Ingen skogsgrön eller skönt blågrön sak, nej en ilsket äppel/lime/gräs-grön historia! Jag får nog ha nån lila sjal till denna, för färgen är inte en som jag ser helt frisk ut i. Men oj, vad den kommer att passa i min garderob, med de lila/cerisa kläderna!

Garnet är Ullcentrums två-trådiga, och mönstret heter Wild Fillies. Det finns flera alternativ i mönstret, jag gör en v-ringad kofta. Jag är nästan klar med alla delar, så sen är det bara montering och kanter kvar!

Jag har börjat på en kofta till, en koksgrå (i Geilsk tynd ull). Helt vanlig, slät, inga krusiduller nånstans (med CustomFit-mönster, som vanligt). Den får jag sticka på i dagsljus, att sticka i mörkt garn på mörka kvällar är nåt som folk med bättre ögon får göra 😉

Lite fler sjalar är ju aldrig fel, nu har jag 2 på gång.

Nummer 1 är en rosa/cerise Troubadour, jag har stickat en tidigare och gillar den, så det får bli en till. Jag kom på att jag inte har en enda helt rosa sjal, så det är jag ju “tvungen” att åtgärda, eller hur?
Det ena garnet till den (det enfärgade, Fonty Zephir)) hittade jag samtidigt som jag köpte det gröna och jag kunde bara inte stå emot den färgen! Det multifärgade garnet (Misti Alpaca lace) köpte jag redan för 5 år sedan, så det har legat till sig länge.

Sjal nummer 2 är Precipice, som innehåller min favoritkombination till sjalar: rätstickning och ränder. Det kan ju bara inte bli fel! Här använder jag 3 olika Malabrigo sock, Plomo, Sabiduria och en som jag färgat själv (den ljusa spräckliga).

Jag har lite fler idéer och fina garner som jag vill sticka i, så kanske blir det fler nya projekt snart, men först ska nog den gröna koftan bli klar, det är ju så lite kvar nu!

Grå kulturtant


Nu blir det grått så långt ögat når, både i det sydda och i det stickade. Och jag tror att jag gör skäl för titeln, det är en aning kulturtantigt det här, speciellt med de skorna jag valde att ha till. Men varför inte, det är inget fel på att vara en kulturtant!

Japp, min Sous Sous är klar!
Att sticka flätor är roligt och jobbigt på samma gång, det kräver lite uppmärksamhet, så projektet fick ligga till sig lite under sommaren innan jag tog tag i det på nytt. När jag väl gjorde det gick det undan.
Mönstret är Sous Sous av Nora Gaughan, och jag stickade i ONION Knit No. 4 Organic Wool + Nettles på stickor 4. Det garnet var tidigare en rätstickad kofta, men den gillade jag inte alls, så jag repade upp koftan för sådär 2 år sedan. Jag försökte sticka en annan kofta i det, men den blev aldrig längre än några centimeter, sen blev den också upprepad. Men nu passade garnet bra!

Jag har inte gjort riktigt som i mönstret, där formar man framstycket så att tröjan blir ännu kortare fram än vad min är, jag struntade bara i att göra så och stickade rakt istället. Eftersom bakstycket har sluttande axlar, men framstyckets axlar är raka, så dras ändå tröjan upp framtill, och i mitt tycke så räcker det här alldeles utmärkt.

Flätan gör sig väldigt bra på bakstycket, när man får se den i sin fulla prakt!

Det är ingen liten tröja, den är rejält vid och gör sig absolut bäst ihop med en vid klänning.

Jag har också virkat runt halsringningen för att den inte ska töja ut sig för mycket, i mönstret görs inget sånt.

Och klänningen då?
Det är en Trapeze dress, mönstret är från Merchant and Mills och jag har sytt den i ett rätt tjockt linnetyg från Tydrömmar, närmare bestämt det här.

Det här är inget annat än en stor säck 🙂 En snygg och skön säck är det, men det finns inga insnitt alls, det är helt enkelt en a-linjeklänning utan form.

Jag gillar verkligen den här klänningen och jag tror att det kan bli minst en till, kanske i nåt tunnare linnetyg till sommaren eller i ett ulltyg för att få en riktig vinterklänning.

Något avvikande


Äntligen har det varit svalt nog att ta kort på en ylletröja! Det är alltså den cerise tröjan, som ni fick smakprov på i förra inlägget, som nu har hamnat på bild.

Den här sortens tröja hör ju inte direkt till vanligheterna i mitt stickliv, men lite förändring skadar väl inte?
Den är kort, kanske lite i kortaste laget, och passar nog bäst till klänning, men det går rätt bra till de här vida byxorna också, i alla fall om jag drar ner den lite framtill.

Jag har stickat den i Schoppel-Wolle Admiral Hanf, i färgen Soft pink (var nånstans är den här färgen soft, jag bara undrar!?). Ränderna (som är gröna, men ser gula ut på bilderna) är i Malabrigo sock, i färgen Lettuce. Och mönstret? CustomFit, som vanligt.

Även byxorna är egen tillverkning och de är helt klart ett av sommarens favoritplagg. Så sköna, flaxiga och svala. Och grå 😉

Jag har sytt dem i ett underbart tencel/lin-tyg som jag köpt från På Skrå, jag har för mig att det är från Merchant & Mills.
Mönstret är Glebe pants från Muna & Broad. Den enda ändringen jag har behövt göra är att korta grenen rätt mycket, och jag har förlängt benen för att få hellånga byxor. Det ligger ett par utklippta byxor (i viskos/lin) i samma modell och väntar på att bli ihopsydda, de är helt enkelt supersköna! Jag funderar också på att sy ett par i ylletyg, så att jag kan ha lika sköna byxor på vintern.

Nästa inlägg hoppas jag att Sous-Sous är klar, jag är inne på sista ärmen nu!

Istället för stickat – en klänning


Egentligen skulle jag skrivit om min nya tröja, den som blev klar häromdagen. Men man kan inte skriva om en ny tröja utan att visa bilder på den, det går ju bara inte, och eftersom det är varmt som i en bakugn och jag svettas bara vid tanken på att ta på mig tröjan så har jag inga modellbilder. Ännu. Men ett litet smakprov kan det ju bli:

Nå, mer om den när jag faktiskt kan visa den på riktigt.

På sista tiden har jag funderat på det faktum att jag i stort sett bara skrivit om det jag stickar här på bloggen. Det har blivit lite tråkigare kanske, nu när jag mest monogamstickar, det finns inte så himla mycket att skriva om. Så jag har beslutat mig för att börja skriva om det jag syr också. Den som kommer hit för det stickade kommer att få sitt lystmäte, var inte orolig, men jag fyller ut med lite annat också, så kanske det händer lite mer här.

Så vad ska jag börja med? Jag vet, nåt grått 😉 (ja, det är klart jag syr i grått också!)

Det här är troligen den ultimata sommarklänningen. Lös, ledig, lagom avslappnad och sydd i linne, dvs sval och skön i värmen.

Mönstret är Factory dress från Merchant & Mills , och tyget är linne som också är från Merchant & Mills, men jag har köpt det från På Skrå. Det är mitt favorit-linnetyg, tunt, men inte genomskinligt och glest som det lätt kan bli. Linnetyg är nog dessutom mitt favorit-sommartyg. Allt blir skrynkligt på sommaren, men linne “får” vara skrynkligt i min värld, utan att det känns sjavigt.

Den enda ändringen jag har gjort är att flytta upp bystinsnittet lite.

Och färgen! Jag gillar verkligen grått, och den här mörka gråa är nog min favoritgrå. På Skrå kallar färgen för “nästan svart” och jag tror att det kan vara den som Merchant & Mills kallar “scuttle black”.

Nu är ju sommaren snart över, men kanske blir det en till Factory dress, om inte i år så nästa år, för den här klänningen har blivit en riktig favorit.

Det där lila garnet i början då? Det är ett impulsköp från Rät&Avig och vad det ska bli det vet jag inte, men det passade som startbild idag. 🙂

Arkiv


Kategorier


Scroll to top