Ränderna går aldrig ur

Den som följt mig ett tag vet att ränder och rätstickning är nåt jag verkligen gillar. Det är något tillfredsställande i att sån enkel stickning kan ge ett så trevligt resultat… men inte nödvändigtvis roligt, det ÄR roligare att göra nåt komplicerat än att bara sticka räta maskor. Men samtidigt är räta maskor avkopplande, och så här på höstkanten när mörkret sänker sig vill jag gärna ha enkla stickningar med snabbt resultat.

Jag har alltså gjort klart sjalen Precipice.

Den här sjalen innehåller något mer än bara rätstickning, det finns lite ökningar och hoptagningar också.

Jag har skrivit om det tidigare, men här kommer lite fakta:

Mönster: Precipice av Carissa Browning
Garn: Malabrigo Sock i färgerna Plomo (grått), Sabiduria (lila) och min egna handfärgade variant (det ljusa, med rosa och lila stänk, färgat på vitt garn).
Stickor: 3,75 mm.

Jag kunde ha fortsatt sticka på min koksgrå kofta, men nej, det kändes inte lika roligt som att börja på nåt nytt.. i det här garnet:

Rosa Geilsk Tweed, mums!

Det blir en tröja, stickad i delar (eftersom garnet är entrådigt så har det stickade en tendens att vrida sig, och då hjälper det med lite sömmar som bryter av massan av slätstickning). Riktig gladstickning 🙂

Nu siktar jag på att sticka klart den här innan jul, om jag lägger på ett kol kanske även den gråa koftan kan bli klar. Möjligen är det lite optimistiskt, men lite utmaning skadar väl inte?

1 Kommentar

  1. Heidi
    7 november, 2020

    Sjalen är ljuvlig!

    Ibland är det väldigt skönt att sticka okomplicerade saker. Och okomplicerat är inte lika med fult!

    Klart att du väljer ett chockrosa garn till din kofta:) Jag tycker mig se att det är din grej när höstmörkret faller:)

    Klokt att sticka det i delar, så att det inte vrider sig framöver!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top