3 gånger 2

Tydligen vill jag ha mera fluff… och det räcker uppenbarligen inte med en sorts fluff. Jag stickade 2 provlappar.

Fluff nummer 1 består av en tråd Schoppelwolle Admiral Hanf och en tråd Kidsilk från Ofärgade garner. Jag har färgat det själv för att matcha, att få tag på Kidsilk i den färgen är nämligen inte lätt. Det ska bli en Vertical Stripes sweater av PetiteKnit.

Fluff nummer 2 består av en tråd av Sandnes nya garn Tynn Peer Gynt och en tråd Sandnes Tynn Silk Mohair. Båda färgerna kallas petrol, men det ena garnet är lite för grönt, och det andra lite för blått för att vara en petrol som jag gillar. Tillsammans däremot – perfekt! Den här kombinationen ska bli en Peak Sweater av SuviKnits.

Så vilken av dessa skulle jag välja att börja på?

Jag valde båda 🙂 Japp, jag började på båda, på samma dag. En stickas nerifrån och en stickas uppifrån, så lite variation blir det.

Veckan innan började jag också på en ny sjal.

Det här blir en Zero Waste Shawl, och även den stickas med 2 trådar. Här använder jag en tråd DesignClub DK Duo Silke merino (som jag tidigare försökt sticka både en väst och en halsduk med, men det uppstod ingen kärlek mellan oss då) och en tråd BeritDavidsen.dk Kashmir Lux (som innehåller hela 5% cashmere, det låter lyxigare än vad det är). Nu tror jag minsann att det blir bra 🙂

Jag tror bestämt att jag kommer vara beredd när det blir kallt igen (men jag hoppas det väntar ett tag, lite mer värme gör inte mig nåt).

Ull, silke och mohair samt mera ull

Det här skulle ha blivit ett höstprojekt, men jag fick lust att sticka i lila fluff… och varför stå emot om det är nåt man känner för att göra?

Jag sitter oftast framför datorn och stickar (och kollar på nåt eller läser), och då har jag arbetet på skrivbordet. Mycket praktiskt när det är varmt, för jag behöver inte ha stora ullsjok i knät 😉 Denna kofta hade varit väldigt varm att sticka på i annat fall, man stickar hela kroppen i ett och delar av för ärmhål.

Jag skrev om den här koftan i april, och trodde nog att jag skulle använda Customfit, men eftersom det var lite svårt att se hur koftan var konstruerad på bilderna, så slutade det med att jag köpte det danska häftet som mönstret finns i. Jag tror det var ett bra val, axlarna är klart mer sluttande än vad jag trodde.

Lite fakta:

Garnet är Sjöalyckans Drömmar (ett utgånget garn) och Drops KidSilk, och mönstret är Straight up av Susie Haumann.

Jag ser fram emot att använda den under ruggiga höstdagar, det blir som att svepa in sig i ett fluffigt moln.

Eftersom vädret samarbetade (=det var inte våldsamt varmt) så passade jag på att ta några modellbilder även på Trädgårdskoftan.

Även denna kofta ska bli trevlig att använda. 🙂

Då och då

Jag stickar ju nästan uteslutande i ull, men som jag skrev i förra inlägget så händer det ändå ibland att jag stickar i bomull, lin och liknande garner. Och det händer att jag stickar uppifrån och ner, även om jag inte är så väldigt förtjust i det. Jag har nog nämnt det rätt många gånger och kanske borde jag utveckla det lite, men det får i så fall bli i ett eget inlägg.

Nu har detta alltså kombinerats i tröjan Westerly. 🙂

Det här är en färg som är jättesvår att fånga, den är grönare än på bilderna, klart mer petrol än blå.

De fina detaljerna på (den bakåthasade) axelsömmen blev bra, men var rätt pilliga att sticka.

Mönstret är alltså Westerly av Elizabeth Doherty och jag stickade i Drops Belle, i färg 17 på stickor 3,75. Jag gjorde åt strax över 12 nystan.

Nu blir det nog inget mer sånt garn i år… toppen jag startade tidigare i år är upprepad, av någon anledning så stämde inte färgen mellan nystanen TROTS att alla nystan var från samma färgbad.

För varmt

Jag stickade klart min Nästan Trädgårdskofta… och så blev det sommar. Det känns inte direkt lockande att klä på sig en yllekofta, men koftan behöver ju dokumenteras, eller hur?

Jag fuskade.

Provdockan fick lov att göra tjänst, jag får försöka att komma ihåg att ta lite kort när jag har den på mig vid nåt senare tillfälle. Så här kommer några bilder på En Mycket Randig Kofta.

Ingen lär väl missa mig när jag kommer i den här?

Jag använde ett gäng färger av Jamieson & Smith 2 ply Jumper Weight (ett mycket trevligt garn, precis lagom tjockt), ungefär 15 nystan, och jag stickade hela rasket på stickor 3.25.

Och nu då?

Lite mer rätt otippade saker kanske? Garnet på första bilden (Drops Belle) blir en tröja som stickas uppifrån och ner. Inte ull, inte i delar och i en mindre vanlig färg… jag hoppas att den ska bli klar innan sommaren är över.

En bit av axlarna

Otippat?

Var det någon som kollade in länken på Trädgårdskoftan i förrförra inlägget? Tänkte ni då att det var lite otippat val av det här symmetri-freaket? Av hon som alltid gör matchande grejer?

Jag måste medge att min första idé med Trädgårdskoftan var att sticka den i olika lila och rosa nyanser, så att det skulle bli en kofta som – trots alla omaka ränder – ändå skulle bli lite genomtänkt, lite matchig, lite nästan-symmetrisk. Och sen fick jag en annan idé, jag kollade vad jag hade för garn i lagret som kunde bli en randig kofta.

Garnet ovan (och ytterligare nån färg som saknas på bilden) är vad jag hittade, ett helt gäng Jamieson & Smith 2ply Jumper weight. Rester från kjolen, från en mössa, och lite blandade färger jag köpt för att eventuellt sticka mönster med. Och nu stickar jag en kofta med breda ränder i allsköns färger. Den är en motsats till ungefär allt som jag normalt gör 😉

Trädgårdskoftan är inspiration, jag använder Customfit som mönster (YlloTyll säljer mönstret med garn, och hela idén blev ju att sticka från lagret) och randar hej vilt.

Jag tror inte att jag hade kommit på den här idén för bara ett år sedan, men på senaste tiden har jag börjat använda mindre av mina mönstrade tunikor och mer enfärgade toppar (fortfarande i en massa färg, dock). Tunikorna passar definitivt inte ihop med en sån här kofta, men topparna? Det blir jättebra 🙂

Och att sticka en kofta med garn från lagret är ju helt rätt 🙂 Fast idén med en likadan kofta i bara rosa och lila är inte död, kanske blir det ytterligare en randig kofta så småningom.

Trendig

Det vore synd att säga att jag hänger med i modet -det är mycket viktigare att kläderna passar och är bekväma än att de är ”rätt” stil – men just nu är jag tydligen väldigt trendig. Det är uppenbarligen inne med stickade kjolar och eftersom jag precis har stickat klart en sådan så är jag med i svängen. Den här gången.

Den är ju inte vit, svart eller beige, så kanske är jag inte så trendig ändå, lila är sällan speciellt inne. Men det bryr jag mig väldigt lite om, jag ville ha en lila kjol och nu har jag det 🙂

Det lättstickade, trevliga mönstret är Ribba skirt av Katarina Linnhagen och jag har stickat min på stickor 2,5 mm i underbara Jamieson&Smith 2ply Jumper Weight (färg FC56), inköpt på 60 Garner Nord. Färgen är magisk! Lila, med toner av grönt, jag tror det är det vackraste lila garnet jag sett hittills.

Jag får medge att detta inte är det roligaste jag har stickat, närmare 500 maskor i 2+2 resår på stickor 2,5, nej, det får knappast pris för spännande och rolig stickning. Men så snyggt det är! Jag är så nöjd med att jag höll ut och gjorde klart den, synd bara att det snart är för varmt för att använda den. Men det blir ju kallare igen så småningom.

Överdos?

Nu finns det en viss risk att ni tycker att det börjar bli lite mycket lila här…. men jag har inte tröttnat på lila!

Det senaste tillskottet är en Thymus sjal, stickad i Rosy Green Wool Cheeky Merino Joy (färgen är Amethyst). Den är stor, mjuk och mysig!

Normalt sett är jag en förespråkare av obehandlat ullgarn med en hel del karaktär, de garnerna funkar så bra till mössor och tröjor. När det gäller sjalar blir det ofta behandlat merinogarn. Cheeky Merino Joy är supermjukt, men det blir fina maskor och det håller bra när man använder det (jag har en sjal till i det garnet). Jag är inget större fan av superwashbehandlat garn, men ibland fyller det trots allt sin funktion. Och när det gäller garner som jag ska ha runt halsen, då finns det bara ett krav, det ska vara löjligt mjukt!

Den här sjalen var rolig att sticka, med ett enkelt, men ändå effektfullt, mönster.

Färgen på sista bilden stämmer inte särskilt bra, de andra bilderna är närmare verkligheten.

Ett litet projekt som inte är fullt lika lila (även om han fick en lila tröja 😉 ) är denna lilla nalle:

Detta är en liten Tsutsu Bear, stickad i diverse garner från lagret. Pilligt, men det var det värt, han blev riktigt söt. Inte är han stor, från toppen av mössan till tårna mäter han ca 17 cm. Mönstret är väldigt detaljerat och det finns tips om det mesta, så även en ovan stickare kan ge sig på den!

Min kjol växer så sakteliga, det finns en viss risk att det hinner bli för varmt innan den är klar, men då får den väl ligga till sig.

Jag tror att jag har ungefär 10 cm kvar att sticka, men det går ju inte direkt fort på stickor 2,5. Den fick tyvärr inte så mycket uppmärksamhet under tiden jag stickade på sjalen, men det är bara att sticka på. Nån gång blir den klar, så är det ju.

Eftersom tiden går fort och det snart blir sommar (hoppas jag!) så har jag, för ovanlighetens skull innan det har blivit varmt, påbörjat en sommartopp.

Det här ska bli en kort Ridgeview Tee, i Lana Grossa Linea Pura Wakame (långt namn!), en blandning av bomull och viskos. Den går lite fortare än kjolen, så förhoppningsvis kommer den att ta plats i årets sommargarderob.

Sen måste man ju planera för höstens stickningar, eller hur?

Det här ligger definitivt bara på planeringsstadiet ännu 🙂 Jag har (som så många andra) fallit lite för att sticka mohair ihop med annat garn, och de här 2 garnerna (Drops Kid Silk och Sjöalyckans Drömmar)skulle nog passa till en lite längre lös kofta med fickor. Jag har sett en kofta som nog får bli inspiration, Straight up av Susie Haumann, men den finns bara i en dansk bok och att köpa en bok för bara ett mönster känns lite onödigt. Jag får nog lösa det själv, den ser ju ändå inte så svår ut.

Men jag har så mycket jag vill sticka! På önskelistan ligger även Striber på Langs av PetiteKnit och YlloTylls Trädgårdskoftan, så nu får jag nog sätta fart och sticka klart lite grejer, så att jag kan börja beta av önskelistan!

Mera lila

Det har slumpat sig så att jag har en del projekt som är lila (nä, låt mig vara ärlig, det är knappast nån slump att jag gör lila saker 😉 ).

Kjolen Ribba växer så sakteliga. Det går inte fort, men jag har i alla fall tagit mig förbi 50%-strecket.

Den gröna sjalen växer också, men inte heller den går särskilt fort eftersom den är patentstickad. Den blir väldigt trevlig, det ska bli skönt att få ha den runt halsen sen.

Jag började på en lila halsduk i garn som har funnits i lagret sedan 2007, Duo Silkemerino. Det ska bli ett lövmönster, men här syns bara resår… det syns knappt ens att garnet är lila.

Mössan (Oslo luen) från förra inlägget blev klar dagen efter inlägget och den är superskön! Med 3 lager stickat över öronen behöver man definitivt inte frysa.

Sen har jag faktiskt virkat lite också, händerna protesterade våldsamt, men till slut var en lite groda klar. Varför virkade jag en groda? Jo, den blir motiv i 365-foton, till temat ”groda”. Det är lite kul att tillverka saker som kan vara med i utmaningen.

Jag har också sålt en massa garn i #slaktastashen som podcasten Mamma stickar anordnade. Över 25000 meter garn flyttade till andra hem och jag köpte inte ett enda nystan då. Det blev ett litet inköp efteråt istället, garnet på första bilden landade här hemma idag och ska bli till en sjal (japp, en till!) och därmed bli ytterligare ett lila projekt. 😉

Jag ändrar mig rätt ofta

Mitt nästa projekt blev inte alls en fuskolle, det blev en mössa. Jag hade ju planerat att jag skulle kombinera det mörkgrå Smart-garnet med lila Kid-Silk, men det blev inte alls som jag tänkt, det var stabbigt, fult, inget stämde. Men jag kan ju ändra mig och jag kom på att jag länge velat sticka mig en Oslomössa (mohairversionen). Jag har startat en tidigare, men det garnet jag då använde var för tunt och den blev för liten och därmed aldrig färdig.

Men garnlagret är djupt och innehåller en hel del smått och gott, så jag letade fram ett något tjockare garn (SweetGeorgia Yarns Tough Love Sock) och det blir väldigt bra.

Lila och lite lagom fluffigt, vad mer kan man begära av en mössa (om man är jag 😉 )?

Sjalen växer…

…och det gör kjolen också (om än inte med någon större hastighet, 480 maskor på stickor 2,5 tar en stund).

Det finns gott om andra funderingar och idéer, kanske blir det fler nya projekt snart.

Det sista, det första och det som komma skall

Det kändes som om det var dags för lite nya projekt, och om jag längtar efter nåt nytt, då kör jag!

Det sista startade projektet för 2021 hamnade på stickorna på nyårsafton och gammalt år fick gammalt garn 🙂
Det här garnet har legat länge i gömmorna, jag färgade över den grå originalfärgen i april 2008 (och det gjorde jag inte med en gång när jag köpt garnet). Med andra ord har det legat i lagret i 14 år.

Nu får garnet (Grignasco Champagne) bli en patentstickad sjal, ielle.

Patentstickning tar tid, men det är roligt att sticka, det blir så härligt material och det kan dessutom vara trevligt med en sjal som inte är varken grå eller rosa/lila. 😉

På nyårsdagen startade jag årets första projekt, ett långtidsprojekt, kjolen Ribba, i Jamieson & Smith 2-ply Jumper Weight (färgen är fantastisk!). Resårstickning i evigheter på stickor 2,5 mm, det kommer ju ta sin tid innan det blir klart, men efter att ökningarna är gjorda kommer det bli perfekt stickning för tv-tittande och läsning.

Färgen på konen stämmer bäst överens med verkligheten.

Mitt nästa projekt tänker jag ska bli en fuskolle till, de är ju så sköna att ha på sig. Till det är planen att använda fluffet längst upp i denna post ihop med Sandnes Smart:

Det är än så länge bara på planeringsstadiet, men kanske hamnar det på stickorna innan veckan och semestern är slut. Kanske till och med idag, det snöar ute och det känns helt perfekt att sitta inne och sticka.

Arkiv

Kategorier

Scroll to top