Söderut

Den uppmärksamme har redan sett mitt inlägg på spinnargillet och vet alltså att jag besökte Skarpnäck i söndags. Det var en underbar dag (inomhus) och jag hade väldigt trevligt.

Som jag skrev så råkade visst lite fibrer följa med mig hem. Mitt lager av ull börjar anta stora proportioner, men kan man nånsin få för mycket? Jag tror inte jag vet vad för mycket är.

Överst ligger grå massam. I nedre raden finns, från vänster till höger, röd-orange-rosa BFL (färgat på grått), wensleydale (är det nån mer än jag som tänker på Wallace & Gromit när ni läser ordet wensleydale?) och nåt av det mjukaste, mjuka som finns att ta på, 50/50 Merino/Angora. Den sistnämnda komemr förmodligen att göra mig galen, eftersom jag har vissa betänkligheter mot merino (jag tycker inte det är kul att spinna) och angora inte gör att fibrerna blir längre direkt. Men det är ju sååå mjukt. OCh jag äger en Spindolyn, som gjord för korta fibrer.

På stickfronten intet nytt höll jag på att säga, men det vore verkligen en lögn. De 3 sjalarna från förrförra inlägget har på nåt mystiskt sätt förökat sig och är nu 5 till antalet. Miralda, jaksjalen och cashmeresjalen har fått sällskap av en silkessjal och av en "Annas axelvärmare". 3 rosa, en brun och en blå sjal. Hmmm. Jaja, det är som det är….

Bilder:

Miralda.

Axelvärmare.

Avslutar med nåt helt annat, en tulpan-äng. Eller ska man kalla det en tulpan-cirkel? I alla fall är det tulpaner i mitten av en rondell, alldeles i närheten av vårt hem. Jag ser dem varje dag när jag åker till jobbet, och njuter nåt vansinnigt!

Bildkvalitén kan diskuteras, men jag tog den från bilen…