Jag skulle ju varit med….

Här skulle jag också varit idag, men mitt minne och min bil konspirerade, så inte kom jag dit, inte.

Minnet ville inte komma ihåg att jag skulle dit, förrän jag läste Tinas blogg i förmiddags, varpå jag faktiskt gjorde mig i ordning och inledde färden norrut.

Jag vet inte om det var Murphys lag, eller om det bara beror på bilens ålder och allmänna skruttighet, men när jag skulle inhandla en lunchsallad på det där hamburgerstället, ja då åkte sidorutan ner. Väldigt mycket ner, faktiskt, så mycket ner att den inte ville komma upp igen.
En radda svordomar lämnade min mun, och sedan fick jag vända fronten hemåt igen. Det kändes lite som att utmana ödet (och regnmolnen) att inte åka hem och försöka fixa eländet, särskilt som jag behöver bilen när jag åker till jobbet.

Som tur är kunde sambon och jag, med gemensamma insatser, lite superlim och en del tålamod, få upp rutan igen, och till och med få den att fungera ordentligt. Undrens tid är alltså inte förbi.

Jag hade inte tänkt att karda, men lite stickningar hade jag tagit med mig, nu blev det en stickstund framför datorn istället (med ljudbok, som jag inte orkade flytta till MP3-spelaren).

Den stickning som fått mest uppmärksamhet de senaste dagarna är Liesl. Liesl är just en sådan tröja som jag bestämt mig för att inte sticka (uppifrån och ner, med ärmar som inte är isydda). Men eftersom jag är en lättpåverkad människa ändrade jag mig fort när jag fick se 2 st Liesl i måndags, en färdig och en på gång.

Garnet är Svarta Fårets Nature Look (bomull/bambu). Jag har precis satt ärmarnas maskor på trådar.

Och jag måste ju medge att det är himla praktiskt att kunna prova under tiden man stickar.

Fast det skulle vara lättare att prova med maskorna på en tråd, men vem sjutton orkar föra över dem till en tråd för att prova, och sedan sätta tillbaka dem på stickan igen? Inte jag i alla fall. Fast nästa gång ska jag sätta fast en kabel till, jag har ju möjlighet att sätta ihop 2 kablar.

Det verkar bli bra. Så här långt.