När man stickar oceaner av (visserligen väldigt snygg) slätstickning så kan det vara rätt skönt att gå emellan med nåt annat, nåt lite mindre, pilligare, kanske rent av gulligare.
Det är då man kan påminna sig själv om att systerdotterns bebis snart är här och att denna bebis säkert behöver nåt mer än byxorna och tröjan i storlek 1 år. Man skulle då kunna sticka nåt plagg i en mindre storlek, men min hjärna tyckte istället att det är klart barnet behöver en gosekanin!
En ullig och ullvarm gosekanin… japp, en sån blev det!
Mönster: Sophie av Ysolda Teague.
Garn: Sandnes Smart med det klatschiga färgnamnet 5002 (svag rosa).
Stickor: 2,75 mm.
Jag har fyllt kaninen med ull, då blir den varm och gosig och är inte brandfarlig.
Det var lite petigt att plocka upp för att sticka öronen, men inte lika hemskt som jag läst andra beskriva det.
Av någon, mycket konstig, anledning fick jag en gammal Lindeman i huvet när jag stickade på den här… kanin, kanin, kan ni inte sluta skjuta 🙂
Hjärnan är konstig.
Nu fortsätter jag med slätstickningen.
2 maj, 2019
En sån sötnos!
18 maj, 2019
Vilken underbar kanin!! Duktig du är!
18 maj, 2019
Tack! Det är inte så svårt när nån annan gjort allt jobbet med att tänka ut hur man ska göra 😉