Field-koftan är i stort sett helt upprepad. Det fanns ju ett visst hopp om att jag skulle kunnat behålla oket, men nej, det var för stort. Så kan det gå. Jag har kvar resårkanten, vi får se om jag orkar börja om.
Jag tog tag i lite andra tröjor/koftor istället, bla den gråsvarta på bilden högst upp. Runt ok och helt slätt, bara att tuffa på, med andra ord.
Jag stickar också på en kofta i lila Karisma:
Det är Selaginella, som jag startade för snart ett år sedan, det är hiskligt vad tiden går! Men plockar man inte upp för ärmarna och stickar uppifrån och ner, undrar vän av ordning? Jo, det gör man. Men om man är jag så börjar man så, tycker att det blir störtfult och stickar dem istället nerifrån och syr fast dem. Petig? Jo då. Men jag tycker verkligen att det blir extremt fult att plocka upp maskor i ärmhålet och sen sticka kortvarv för att forma ärmkullen. Latheten (det är ju trots allt bekvämt att slippa sy) vinner inte över petigheten i det här fallet.
Ljuset har börjat komma tillbaka och jag har börjat bli sugen på att sticka diverse små söta figurer, och har skaffat lite nytt garn för just detta ändamål.
Färgerna är definitivt våriga och precis lika definitivt inte i min vanliga färgskala. Men jag tror att det kan bli bra. Nu ska jag bara välja vad jag ska börja på.
28 mars, 2024
Så tråkigt att det inte gick att rädda den/minska den till en mer passande storlek. Men tyvärr blir det ju så ibland:(
Men den ljuslila koftan ser ju ut att kunna bli en perfekt vårkofta, så den är ju en bra övergång till nya projekt.
Vilka fina vårfärger. För även om våren inte riktigt är här än, så är det ju den man längtar efter. Det ska bli spännande att se vad du gör med garnet:)