Finaste koftan?

Som jag skrev i förra inlägget så var jag redan klar med Field Cardigan, det tog bara lite tid innan den hamnade på kort.

Denna kofta kan vara den finaste koftan jag någonsin stickat!

Jag har också lag ner mycket mer arbete på denna kofta än vad jag gjort på många andra saker jag stickat, framför allt eftersom jag stickat oket 2 gånger. Trots provlapp och noggranna funderingar kring storlek så valde jag nämligen en alltför stor storlek till första försöket. Efter upprepningen gick jag ner 2 storlekar, och det blev mycket bättre!

Ärmarna är kanske lite i längsta laget, men om jag inte gillar dem när jag väl börjar använda koftan, så är ju det lätt åtgärdat, de är stickade uppifrån och ner.

Mönstret är alltså Field Cardigan av Camilla Vad, och jag använde en tråd Karen Noe Design Shetland Wool i färg 158 och en tråd Sandnes Garn Alpakka Følgetråd i färg 6581. Resultatet är en rustik, rätt stickig kofta (men det finns ju polokragar!), som jag tror kommer bli en favorit i vinter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mönstret, å ena sidan är det rätt tydligt, å andra sidan så skulle jag uppskattat att alla flätvridningar hade förkortningar (det är skrivet med en hel mening för varje flätvridning, vilket gör det ganska svårt att få nån rytm i det hela, när man måste läsa en massa ord för samma sak om och om igen).

Jag har inte gett upp tröjor/koftor med ok, mitt pågående projekt är en pullover i Drops Daisy (trevligt garn!).

Det blir mer om den när den blir klar 🙂