Om nån nu inte har märkt det så är det höst. Höst är bra för sticklusten. Eller kanske är det inte så bra… av någon mycket konstig anledning så ökar antalet projekt rätt så proportionerligt till antalet minskande grader på termometern. Och mest ökar antalet sjalar. Jag är en fryslort, jag fryser hur lätt som helst, och på hösten och vintern går jag inte ut utan nåt runt halsen. Nu har jag dessutom upptäckt att jag fryser mindre på kontoret (som har en tendens att vara kallt) om jag har nåt runt halsen (det borde jag ha upptäckt tidigare, men bättre sent än aldrig). En sjal är färdig: Mönster: Cheshire cat (Ravelrylänk)Garn: Drops Lace (det enfärgade) och mitt handspunna som jag nämnde i förra posten.Stickor: 3 mm Jag trodde ju att jag skulle använda mer av mitt handspunna garn, men så blev det inte. Ja, visst kunde jag gjort sjalen...
Lite blandat
Jodå, jag lever fortfarande… men lite ur funktion har jag varit, så inte har det blivit mycket skrivet här. Nå, då får det bli ett litet uppsamligsheat. Venus (Ravelry-länk) är klar sen nån gång i mitten på juli. Jag är mycket nöjd med den, när jag blockade så växte den till en alldeles perfekt storlek. När den blev klar återgick jag till min Deco och har snart gjort klart en av ärmarna. Man plockar upp ärmarna och stickar neråt, så för ovanlighetens skull så blir det en ärm i taget. Lite många stickor på den här bilden, men man plockar upp maskorna med en mindre sticka än den man använder för att sticka med. Och när OS började så övergick jag till lite OS-projekt (projekt som så att säga "tävlar" i Ravelrys OS-inspirerade event Ravellenic games). Jag har repat upp 3 ganla surdegar som jag aldrig kommer göra klart, och dessutom...
Jodå
Jodå, jag lever. Jag stickar fortfarande också. Det är nåt konstigt med tiden bara, den försvinner av någon anledning. Igår var jag i Uppsala och stickade med likasinnade, det var ju "World Wide Knit in Public Day". Vi satte oss utanför Centralen, men flyttade snart in i stationshuset, snålblåst och regn är inte direkt lämpligt utomhus-stickväder. Totalt 10 personer i olika omgångar blev vi nog… men inte direkt uppmärksammade av folk runt omkring. Kanske hade de för bråttom? Jag stickade på min röda kofta, samma kofta som jag precis påbörjat i förra posten. Jag har ett helt bakstycke nu, men inte har jag kommit ihåg att fota det. Inte för att det är så mycket att se, bara "mil etter mil" av slätstickning. Fint blir det, ibland är det enkla det snyggaste, som sagt. Knittys överaskningsmönster Annis har redan blivit en färdig sjal. 28 gram sjal. Garnet...
Jag dreglar….
Jag undrade så vad jag fått för något att hämta på "posten" när jag fick en avi om ett rekommenderat brev … Svaret var det här. Från just detta ställe, det var det billigaste jag hittade. Jag dreglar så jag nästan blöter ner boken. ALLT man kan önska sig i form av muscher, hål och intagningar, nåt så vansinnigt vackert att jag vill börja på något nytt NU. Den är till och med bättre än Pitsilised Koekirjad, då förstår åtminstone spetstokiga hur bra den är. Ett mönster per sida, ja, det blir mindre antal mönster, men det är så vackert och så tydligt och så underbart… drar en djup suck av fullkomlig spetslycka… KÖP! Haapsalu sall, av Siiri Reimann och Aime Edasi, på estniska, med engelska diagramförklaringar....
Söderut
Den uppmärksamme har redan sett mitt inlägg på spinnargillet och vet alltså att jag besökte Skarpnäck i söndags. Det var en underbar dag (inomhus) och jag hade väldigt trevligt. Som jag skrev så råkade visst lite fibrer följa med mig hem. Mitt lager av ull börjar anta stora proportioner, men kan man nånsin få för mycket? Jag tror inte jag vet vad för mycket är. Överst ligger grå massam. I nedre raden finns, från vänster till höger, röd-orange-rosa BFL (färgat på grått), wensleydale (är det nån mer än jag som tänker på Wallace & Gromit när ni läser ordet wensleydale?) och nåt av det mjukaste, mjuka som finns att ta på, 50/50 Merino/Angora. Den sistnämnda komemr förmodligen att göra mig galen, eftersom jag har vissa betänkligheter mot merino (jag tycker inte det är kul att spinna) och angora inte gör att fibrerna blir längre direkt. Men det är...
Alla goda ting är 3?
De av er som läser här ofta vet, att när det gäller stickningar och garn är jag långt ifrån måttlig. Jag försöker övertyga mig själv om att det är fullkomligt normalt, men inte ens jag kan, med uppbjudande av alla bortförklaringar jag kan komma på, bortse från att det kanske är liiite över gränsen ibland. Därmed har jag lagt ribban för vad som hände när jag ville sticka "lite spets". Bevis nummer 1. Det här var en Laminaria. Eftersom jag är vad amerikanarna skulle kalla "anal retentive" (finns det något bra ord på svenska?) så kunde jag inte stå ut med att ränderna som bildades i det första mönstret gick åt olika håll. Symmetri, ni vet? Så nu ser ovanstående ut så här: Det är roligare att sticka med krulligt garn. Det ska bli en Miralda's Triangular shawl (ravelry-länk)från Nancy Bush' bok Knitted Lace of Estonia. 331 maskor. Bevis...