Mönstrat ok

Här är ytterligare ett mönstrat ok, och ytterligare ett projekt jag känner mig mycket nöjd med. När september började närma sig slutet så bestämde jag mig för att denna tröja skulle bli klar innan månaden tog slut, och jag lyckades. Knappen i nacken är en fin detalj. Mönstret är Candlelight pullover av Meiju Kallio, och jag har stickat den i Drops Daisy, färg 18, med stickor 3,75mm till kanterna och oket och 4 mm till resten. Jag ser verkligen fram emot att använda denna tröja, jag tycker den blev så fin. 🙂 Fast efter att jag stickat 4 gröna tröjor under det senaste året så ska det nog bli lite annan färg ett tag....

Finaste koftan?

Som jag skrev i förra inlägget så var jag redan klar med Field Cardigan, det tog bara lite tid innan den hamnade på kort. Denna kofta kan vara den finaste koftan jag någonsin stickat! Jag har också lag ner mycket mer arbete på denna kofta än vad jag gjort på många andra saker jag stickat, framför allt eftersom jag stickat oket 2 gånger. Trots provlapp och noggranna funderingar kring storlek så valde jag nämligen en alltför stor storlek till första försöket. Efter upprepningen gick jag ner 2 storlekar, och det blev mycket bättre! Ärmarna är kanske lite i längsta laget, men om jag inte gillar dem när jag väl börjar använda koftan, så är ju det lätt åtgärdat, de är stickade uppifrån och ner. Mönstret är alltså Field Cardigan av Camilla Vad, och jag använde en tråd Karen Noe Design Shetland Wool i färg 158 och en tråd Sandnes...

Lufthul

Tänk att det är nästan lika svårt att ta kort på sommaren som på vintern, bara av olika anledningar 🙂 Jag blev klar med min sommartröja redan den 5 juli, men det har antingen varit för varmt eller för soligt för att ta några bra kort, men idag är det varken (jätte-)varmt eller soligt, så nu blev det äntligen av! Är det inte det ena så är det det andra, jag glömde pressa bort vecket som blivit av att tröjan legat i lådan i en månad, och håret flyger som om det har vingar, men kort blev det i all fall! Japp, den har legat i lådan i över en månad, det har inte precis varit tröjväder, men det kommer ju att bli det så småningom. Mönstret är alltså Lufthul av Elsebeth Judith och jag stickade den i Sandnes Line i färg 8561. Som jag skrev i tidigare inlägg...

Sommarstatus

Det blev knappt vår utan gick direkt till sommar och nånstans återfann jag faktiskt sticklusten. Den här gången hjälpte det att ta ett projekt som var rätt nära att bli klart och sedan bara sticka på. Inga beslut (mer än att välja om jag skulle göra en rapport till – vilket jag inte skulle pga garnbrist), bara att göra som det stod i mönstret. Resultatet är denna gröna Sandness-sjal, stickad i Isager Highland. Om jag inte missminner mig så är det den stora storleken, fast med en rapport mindre av spetsmönstret. Den kommer att bli fin ihop med min Eva Cardigan i samma färg. Eller blir det lite väääl matchat? Jag vet faktiskt inte, men jag tänker inte ta på mig ylletröja och yllesjal för att prova (även om det är betydligt svalare idag), det får vänta tills det blir kallt igen. Vad håller jag mer på med? Jag...

Sånt som är gulligt och sånt som inte är det

Mitt stickliv har gått i stå… jag är just nu i ett läge där mycket blir fel, en del är tråkigt, en del annat är för hjärnkrävande och förmågan att starta nåt nytt, roligare, är i stort sett icke existerande. Så jag skriver om det, så kommer förhoppningsvis allt att lösa sig. De små figurerna jag stickat är i alla fall gulliga. Fullkomligt onödiga, men gulliga och de var riktigt roliga att sticka (jag stickade dem tidigare, innan det blev lite blah). Det lilla huset är en nåldyna, stickad i diverse rester av Jamieson & Smith 2-ply Jumper weight. Mönstret heter Woodland house. Det var roligt att dekorera, om än lite pilligt, men jag tycker mycket om resultatet. Den lilla ankungen är Lucky Duckling. Man stickar den fram och tillbaka och syr ihop, vilket jag tycker blev lite halvdant. Det känns som om det borde gå att sticka den...

Nä, det gick inte

Field-koftan är i stort sett helt upprepad. Det fanns ju ett visst hopp om att jag skulle kunnat behålla oket, men nej, det var för stort. Så kan det gå. Jag har kvar resårkanten, vi får se om jag orkar börja om. Jag tog tag i lite andra tröjor/koftor istället, bla den gråsvarta på bilden högst upp. Runt ok och helt slätt, bara att tuffa på, med andra ord. Jag stickar också på en kofta i lila Karisma: Det är Selaginella, som jag startade för snart ett år sedan, det är hiskligt vad tiden går! Men plockar man inte upp för ärmarna och stickar uppifrån och ner, undrar vän av ordning? Jo, det gör man. Men om man är jag så börjar man så, tycker att det blir störtfult och stickar dem istället nerifrån och syr fast dem. Petig? Jo då. Men jag tycker verkligen att det blir extremt...

Oket på en kofta som stickas uppifrån och ner

Problem i paradiset

Allt gick ju så bra.Oket på Field var klar och nu var det bara att köra på med slätstickningen. Det gick i en farlig fart jämfört med oket, så det var dags att dela av för ärmarna. Och helt plötsligt så gick det inte så bra längre… Fram såg bra ut, ärmarna var kanske något stora, men det skulle nog funkat, oket kanske är liiite stort, men skulle också funkat. Men ryggen. Ryggen! OK, det där ser väl inte så illa ut, kanske du tänker… Jo, det gör det. Den ligger nu och skäms tills jag orkar ta tag i den igen (jag tror att jag -med hjälp av fina stickkompisar – har löst hur det ska fixas till UTAN att jag stickar om oket, bara att hoppas att det fungerar!). Jag behövde lite tröst och vad är perfekt då? En ny sjal, såklart 🙂 Spräckligt, grått och illgrönt....

En grå stickad mössa med flätor som ligger platt

Årets första färdiga stickningar

Märkligt nog har årets 2 första färdiga stickningar samma mönsterdesigner – Ysolda Teague. Det finns ingen som helst tanke bakom detta, det bara råkade bli så. Mössan Crown-shy blev färdig igår. Dålig tajming kan man tycka, nu när man knappt behöver mössa, men vintern är inte slut, och det kan hända att jag får användning för den redan denna säsong. Jag har använt ett garn som hamnar bland favoriterna direkt, Drops Daisy, nåt så ovanligt som ett runt och mjukt merinogarn, som inte är superwash. Efter vad jag förstår så noppar det rejält, men det får man leva med när man vill ha mjukt garn. Mjuka garner har sin funktion, men jag kommer såklart inte att gå ifrån mina lite rivigare varianter. Det andra projektet som är klart är en tröja, Anyday sweatshirt. Sämsta bilden på länge, men bra väder och intresse för att gå ut och ta en...

Extra allt – och kanske lite till

Listan med saker jag kan göra, istället för att planlöst scrolla på instagram, växer och det har visat sig – så här långt – att det var en rätt bra idé. Jag känner mig redan lite mer tillfreds med tillvaron och längtar efter att komma hem efter jobbet och hitta på nåt nytt. Har jag slutat scrolla på instagram? Nej, och det var inte heller målsättningen, men jag lägger betydligt mindre tid på det och det känns bra. Här är en sida med idéer, jag har påbörjat en sida till… notera att det mesta som står här är sånt jag inte behöver köpa något nytt material till (men kanske komplettera lite). Hur mycket saker har jag egentligen? Notera också att det inte bara är textila idéer, lite papper och annat har också letat sig in på listan. Frågan är om jag egentligen hade behövt en lista? Jag tror faktiskt...

Nytt år, nytt projekt, nytt plagg, nya idéer

Mycket nytt i den rubriken, eller hur? En vecka in på 2024 och dags för årets första bloggpost. Nytt projekt På nyårsdagen startade jag en ny tröja, Anyday sweatshirt av Ysolda Teague, det är den som visas på bilden här ovanför. Ja, det är en grönblå tröja till! Jag valde faktiskt samma garn som i mönstret, Sandnes Garn Duo, och färgen är 6862. Just nu är det lite nervöst, för jag har gjort en provlapp som visar att stickfastheten kommer att bli bra (även om den inte riktigt överensstämmer med vad som står i mönstret), men den känns lite liten för tillfället. Jag får helt enkelt bara lita på provlappen, antar jag. Nytt plagg Jag har sytt ett par manchesterbyxor. Jag älskar manchesterbyxor, det är antagligen ett bevis på att jag var barn på 70-talet, men det är nåt med manchester som får mig att må bra. Det är...

Scroll to top