Det finns så mycket snygga saker jag vill sticka, så många garner och tekniker jag vill prova. Hur ska jag hinna med? Jag jobbar ju inte ens, hur ska det bli när jag får jobb?
Nåja, som tur är kan man drömma, och det är inte illa det heller.
Igår lade jag ner några timmar på Tweedy Aran Cardigan, och den växer bra. Det är tillfredsställande att sticka med en masktäthet på ca 18m på 10cm. Man kommer nånvart. Fast ibland kan man ju undra, det finns tillfällen när man stickar och stickar, och mäter och mäter, och oavsett hur många varv man stickar så växer inte stycket. Igår var bakstycket 23 cm i evigheter. Man liksom sugs in i nån slags evighetsloop, och kommer ingenstans. Som tur var så släppte det efter en stund, och jag kom upp till de 26 cm som jag skulle nå.
Så här ser bakstycket ut nu, sent på kvällen i dåligt ljus. Mera sol åt stickerskorna!
31 januari, 2008
det känner jag igen, jag stickar och stickar och kommer ingenstan, sedan rätt var det är så får jag repa upp igen för att jag stickat för långt:))
så fin den ser ut!