Månad: september 2008

Det är bara att medge, jag är tokig i rosa! Garnkorgen (min favoritdealer), fick hem lite nytt häromdagen, och det fanns så fina rosa saker där att det bara liksom råkade hamna lite i min varukorg. Och sen bara råkade jag betala det också. Jag menar, det är ju helt omöjligt att stå emot när man hittar ett favoritgarn i en ny fräsch, rosa färg. Rowan Felted Tweed, färgen heter Angel Delight. En härva Araucania Nature Wool fick också åka hem till mig. I rosa så klart. Den färgen har den mer prosaiska beteckningen 390. Det är underbart att klämma på dem, att fundera på vad jag ska göra med dem. Jag har inga direkta planer ännu, men det blir antagligen vantar, mössor eller nåt liknande.Porom, kanske?...

Ibland blir jag galen på mig själv för att jag börjar på så många projekt, men igår fick jag för mig att kolla hur mycket jag får klart egentligen. Lite som en "reality check", har jag nån sorts balans eller är det fullständigt kaos? Det är helt klart att jag startar alldeles för många projekt, hela tiden, men jag avslutar också. Hittills under 2008 har jag gjort klart 18 projekt. Arton. Det tycker jag är helt OK, faktiskt. 6 mössor.5 par halvvantar eller vantar.2 par strumpor.2 sjalar.1 linne.1 väst.1 cardigan. En rätt bra lista måste jag säga. Jag ska sluta att skälla på mig själv för att jag startar nytt hela tiden, och njuta av arbetet och resultaten!Som det här: En Lace ribbon scarf i Fleece Artist Italian silk, ett av London-fynden. Bara trevligt. Jag vet inte vad färgen heter, men snygg är den....

Till sist har jag kommit mig för att fortsätta ABC-leken. Å som i Åpen – (adj) som själviskt och skamlöst tar för sig av ngt begärligt. Glupsk. Exempel: Det var värst vad du var åpen, ska du ta all tårta? Åpen är ett av mina favoritord från västgötskan. Många ord och uttryck har jag lagt av med sedan jag flyttade från västra delarna av landet, men just det här ordet, det behåller jag, för det sammanfattar så många ord i ett enda. Jag får helt enkelt stå ut med att nästan alla ser ut som frågetecken när jag använder det....

Jag tror det finns hopp. Till vänster mössa nummer 1. Till höger mössa nummer 2. Som ni förhoppningsvis kan se så är motivet mycket större på 2:an. Det finns alltså möjlighet att detta kan bli en mössa som passar.Jag gör dessutom den största storleken den här gången, så nu ska det väl ändå fungera! Garnet är Lucca merino, ett trevligt och mjukt garn, med små (mycket små) skiftningar i färgen. Eftersom det var 5 grader ute i morse så är det nog snart dags för mössor, så det är bara att fortsätta....

Bara för att den rosa mössan blev för liten har jag börjat på 2 nya idag. Ytterligare en Rose red, och en Gretel.Rose red gör jag i Lucca merino och Gretel i Rowan Kid classic. Har jag stickat provlappar? Nej. Trodde ni verkligen att jag skulle göra det? Mössor är ju provlappar i sig själva, de är ju inte så stora. Det är i alla fall vad jag intalar mig. Dessutom har jag en uppsjö av familjemedlemmar att välja mellan för en oväntad gåva, om de inte passar mig....

Det kan man fråga sig. Det är i alla fall inget jag stickade innan jag började på min Rose red.Detta betyder naturligtvis att mössan har fel storlek, den är för liten. The story of my life. Varför blir aldrig nån av mina mössor för stor, så att det går att krympa den lite?Det kommer inte spela nån roll hur mycket jag försöker töja ut den, den är ohjälpligt för liten. När ska jag lära mig att sticka provlappar? Förutom storleken är mössan perfekt. Jag tror att jag får hitta nån att skicka den till, tillsammans med den blå mössan jag stickade för ett tag sedan. Jag har köpt ett nytt mönster av Ysolda, Gretel. Den här gången ska det bli en basker som passar på mig....

Om man åker bil vill man ju ha nåt att sticka på. Om man är jag, så innebär det ofta ett nytt projekt. Det duger ju inte med nåt gammalt, när man ska sitta x antal timmar i bilen. Denna långa omskrivning är bara till för att förhala konstaterandet av det faktum att jag naturligtvis har börjat på något nytt nu i helgen. Smått och roligt. Och rosa. Rose Red i rödrosa Visjögarn. Jag är halvvägs. Undrar om jag kan få klart några av de andra projekten efter det här?...

Så skönt att det inte bara är jag som tycker att Maggi Jacksons grejer, som jag länkade till härom dagen, är fula. Jag har faktiskt svårt att tro att nån kan tycka att det är snyggt, men jag har antagligen fel… tänk bara på ishockeyfrilla. Det finns folk som har sånt. Om någon nu till äventyrs råkar ha ishockeyfrilla eller verkligen tycker att Maggi Jacksons grejer är fina, så var så god! Det är JAG som tycker att det är fult, vilket inte betyder att alla andra måste tycka det. Smaken är ju, som tur är, delad. Tänk så förskräckligt trist det vore om alla såg exakt likadana ut! Som ni sett har det varit lite skralare med uppdateringar den senaste tiden… jag är riktigt trött (av praktiken), och har inte mycket energi. Det gör att det blir lite svårare att komma på vad jag ska skriva om, så...

För första gången på många år har jag lagt pussel och det var riktigt roligt. Jag införskaffade 2 pussel idag (det var inte svårt, jobbar man på ett leksaksföretag så…), och jag började med det med minst antal bitar, 500. Nummer 2 har 1000 bitar och är av en helt annan sort än det här, rätt humoristiska pusslet. På stickfronten intet nytt höll jag på att säga, men det stämmer inte riktigt. Jag har gjort klart druid-vante nummer 1, bortsett från tummen. Jag har också påbörjat en Baby Surprise Jacket, jag ska ju få 2 nya syskonbarn så jag tänkte att jag skulle göra 2 stycken Baby Surprise. Bäst att börja i tid....

Igår var det stickcafé i Uppsala igen. Det är alltid lika roligt att vara på stickcafé,men det är inte direkt uppbyggande för min karaktär…Ja, alltså, där sitter man, och så tar någon fram något fint garn, nåt trevligt mönster eller en ny bok, och jag vill göra nåt nytt NU. Varpå jag åker hem och påbörjar ännu ett projekt eller beställer en ny bok eller dreglar över nåt garn jag bara måste ha. Hur övar man upp sin motståndskraft? Jag menar, om det är ens största intresse, som man har mycket glädje av, då vill man ju inte begränsa sig? Det är tur att jag inte gillar allt. På Iknit-day fanns det en designer som jag definitivt inte gillar…. hon tillät absolut inte att man fotograferade hennes bord. I mitt tycke behöver hon inte vara rädd för att nån ska kopiera hennes alster, för det mesta hon gör är...