Vårliga behov

Det är nåt med den här tiden på året som gör att jag blir oerhört rastlös. Vad jag än stickar på så är det inte bra, jag vill börja nytt, annat, vad som helst. Allra helst i nåt garn i en färg jag inte har.

Vilket betyder att jag väl hunnit starta ungefär 311 projekt sen sist jag skrev. Men det betyder faktiskt också att jag gjort klart åtminstone ett projekt. När vårönskan drar i en och det fortfarande är för kallt för några riktiga vårkänslor så kan man ju alltid göra sig en väst.

Mönster: Bramblewood av Christina Wall.

Garn: Drops Nepal i färg 4434.

Stickor: 5mm.

Startad 10-02-20, klar 10-03-21.

Jag gjorde resår i kanterna istället för i-snodd, annars tror jag ärmhålen skulle blivit för stora. Och eftersom jag inte är skapt som designern (rak från armhål till starten på höften) så lade jag till lite midjeintagningar. Tur var väl det, den här västen hade blivit gigantisk runt midjan i annat fall. Skjortan inskaffades enkom för att passa ihop med västen och är tillräckligt vårig för att jag ska bli glad.

Sitter som en smäck. Och, ja, jag har räknat och pillat för att få flätorna att gå ner i resåren. Jag lyckades inte riktigt överallt, men på tillräckligt många ställen för att ett symmetrifreak som jag inte ska få nojan.

Äsch, det blir en bild till.

Det går inte räkna upp allt jag börjat på, förkastat, börjat på igen, lagt åt sidan etc… Istället ska jag visa en idé jag fick för ett tag sedan som är av typen som gör att man klappar sig själv på ryggen och utbrister i spontana hejarop (ja, nån måste ju göra det, och det är inte sambon!).

En kofta jag börjat på ska stickas efter diagram, flera diagram som är döpta från A till F. Några bokstavspärlor, lite resårband och klister och 30 minuter senare såg det ut så här:

När jag kommer till markör B ska jag sticka diagram B… jag måste inte komma ihåg vilken ordning de kommer. Ibland är jag så himla bra… 😉