Tiden går så fort nu för tiden… Kan det ha nåt med åldern att göra?
Eftersom jag inte skrivit nåt om mina projekt på ett tag så är det väl dags för ett litet uppsamlingsheat.
I slutet på juli blev jag klar med min väldigt röda tröja.
Den blev omedelbart en riktig favorit!
Mönster: Drops 97-18.
Garn: Elsebeth Lavold Silky wool, i en röd färg som jag inte kommer ihåg vad det är för nummer på just nu..
Stickor: 4 mm.
Modifieringar: Koftan är förlängd med 11 cm jämfört med mönstret, jag har dessutom kortat den 3 cm i överkroppen. Ärmarna är förändrade på ärmkullen, jag har gjort den högre (lite på känn, efter Tålamodspåsens personliga instruktioner). Drops har en tendens att göra ärmarna med alldeles för låg ärmkulle, och då sitter inte ärmen nåt vidare bra.
Jag använde väl mönstret snarare som ett grundmönster, och eftersom koftan passar bra så har jag raskt påbörjat en kofta till efter samma mönster. Den kommer inte alls se likadan ut!
Nej, det är inte nåt StarWars-inspirerat! Jag har helt enkelt stickat lite "steeks" för att få ränderna likadana på fram och bakstyckena. Om jag stickat framstyckena för sig skulle ränderna på dem blivit mycket bredare än på bakstycket, och det ville jag INTE.
Efter lite virkning och klippning ser det ut så här:
Det är alltså samma mönster som på den röda tröjan, men här har jag inte lagt till nåt på längden. Jag har kortat överdelen på samma sätt, däremot (min överkropp är lite kortare än vad de flesta mönster tycker att man ska vara).
Garnet är Noro Silk Garden Sock i färg S301. Koftan ska sedan få kanter i lila Cotton Viscose från Drops (jag gillar inte att sticka i det garnet, men vad står man inte ut med för att få nåt snyggt?)
Det ser lite visset ut i färgerna på bilden, de är mycket klarare i verkligheten. Jag kallar det här för min glad-kofta. För visst är det så att man behöver nåt färgglatt för att pigga upp sig själv när det bara blir mörkare och mörkare?
Och nu, på begäran från min ömma moder:
Indigofärgning!
Vad gör man om ens sambo är bortrest när man fyller år? Jo, då åker man om umgås med Färghäxan och A-K och färgar garn med indigo.
Vi färgade med riktig indigo, och den glömde jag fota, men så här ser den syntetiska varianten ut:
Man gör en stamkyp.
Riktig indigo tar en timme att bli klar, den syntetiska tar en kvart.
Sen blandar man stamkypen med 50-gradigt vatten.
Och sedan lägger man i garnet (blött, och företrädesvis inte för kallt).
Det får ligga i en ganska kort stund (10 minuter har jag för mig att det var), sedan tar man upp det. Om man inte förstår hur det går till med indigofärgning får man nu en chock, för garnet är grönt, inte blått.
För att det ska bli blått måste det oxidera, dvs få tillgång till syre, man behöver lufta härvorna ordentligt (stå och hålla på med dem ett tag så att luften kommer åt allt garn). För att färgen i badet ska kunna användas mer än en gång måste man därför vara försiktig när man tar upp garnet så att det inte droppar för kraftigt i färgbadet, då oxiderar färgen i badet och fastnar inte i garnet!
Om man inte tycker det är tillräckligt blått gör man om det hela, men nu ska det bara ligga i färgbadet i ett par minuter, annars dras färgen ur garnet!
För att få färgen att fastna lite mer och slippa bli alldeles blå om händerna när man stickar med det, så efterbehandlar man garnet i vatten och ättika och värmer upp det till ca 90 grader.
Så här gjorde vi i alla fall!
Och resultatet?
Här är en del, det gröna var limegrönt från början, det andra var ljusgrått tror jag.
5 september, 2010
wow!
Vilka härliga färger. Imponerad.
3 oktober, 2010
Snyggt med att ränderna blir lika! Koftan kommer bli jättesnygg!