Livstykketrøjen

Livstykketrøjen är klar, ja den har faktiskt varit klar sedan den 10 juni, men det är ju det där med att komma sig för att skriva om det också.

Jag sträckte nog ut ärmarna lite väl mycket, de känns lite fladdriga, men det är ju lätt åtgärdat genom att blöta ner tröjan igen.

Nöjd är jag i alla fall, och den är skön att ha på. Garnet är lite raspigt, men det kliar trots detta inte särskilt mycket. Jag hittade dessutom en fin "säkerhetsnål" i garnaffären att ha till koftan, det gör ju inte saken sämre.

Så då skulle jag väl bara fortsätta på Tempest då? Det kunde man ju ha trott… men jag är ju som jag är och hade inte gjort nån provlapp innan jag började på den. Jag blev lite misstänksam längs vägen dock, och stickade en provlapp, bättre sent än aldrig. Resultatet? Det blir för litet, och eftersom jag inte har så stor framgång med det där med viktnedgång och omfångsminskning så var det ju bara att repa upp. Efter lite räkning ska väl den kunna bli nåt, den också.

Ett tag innan detta hände hade jag påbörjat en Laar för att ha nåt riktigt enkelt att ta till när hjärnan är urkopplad (det är 25 cm slätstickning i tunt garn, innan det ens händer någonting som man behöver använda hjärnan till). 

Men nu är det ju så att ibland vill man ha nåt som inte är fullt lika hjärndött… och jag har fått för mig att jag vill ha en ny kofta när jag åker till stickstämman i Jämtland första helgen i augusti… Självklart hade jag ingen lust att ta tag i Tempest, och lika självklart var jag ju då "tvungen" att börja på nåt nytt (det där med ett projekt i taget verkar vara lite lätt på upphällningen, det var kul så länge det varade).

Så vad blir det då? Det blir Same, same, but different. En uppifrån och ner-kofta, men med "isydda" ärmar, inte raglan. Det har jag aldrig provat tidigare, så nu var jag lite sugen på det. Den blir stickad i Colinette Jitterbug (som införskaffades till bra pris när Garnverket i Linköping stängde i slutet på maj). Så nu är det väl bara att jobba på, så det finns en chans att den blir klar innan jag åker.

Hoppsan, vad mycket text det blev… jag får avsluta med 2 bilder.

Jag virkar. Igen. Märkligt.

De där afrikanska blommorna har ju blivit rätt populära. Även jag har fallit, för jag hittade mönster på en väldigt söt ugglekudde. Det där är ju sånt man kan göra en här och en där, så det lär ta sin lilla tid innan det blir en uggla. Tycker jag det är roligt finns det en supersöt flodhäst att gå vidare med sen.

En miniuggla efter ett annat mönster har det hunnit bli också. Snabbt gjord och rätt söt! Lite mer virkning kanske det blir nu, men bara i form av småsaker, sannolikheten att jag virkar ett plagg är ganska liten. Fast man ska ju aldrig säga aldrig.