Om nån nu inte har märkt det så är det höst. Höst är bra för sticklusten. Eller kanske är det inte så bra… av någon mycket konstig anledning så ökar antalet projekt rätt så proportionerligt till antalet minskande grader på termometern.
Och mest ökar antalet sjalar.
Jag är en fryslort, jag fryser hur lätt som helst, och på hösten och vintern går jag inte ut utan nåt runt halsen. Nu har jag dessutom upptäckt att jag fryser mindre på kontoret (som har en tendens att vara kallt) om jag har nåt runt halsen (det borde jag ha upptäckt tidigare, men bättre sent än aldrig).
En sjal är färdig:
Mönster: Cheshire cat (Ravelrylänk)
Garn: Drops Lace (det enfärgade) och mitt handspunna som jag nämnde i förra posten.
Stickor: 3 mm
Jag trodde ju att jag skulle använda mer av mitt handspunna garn, men så blev det inte. Ja, visst kunde jag gjort sjalen större, men jag hade inte obegränsat av det lila garnet, och jag gillar dessutom lite mindre sjalar, så den blev inte större än så här.
Ungefär samtidigt som jag gjorde klart den här sjalen så hade jag gjort en arkeologisk utgrävning i garnlagret. Jag var ute efter nåt blått, och hittade 2 härvor Koigu KPPPM som nog skulle duga.
Sen fick jag för mig att jag skulle använda garnet till ytterligare en Cheshire cat (jag gillar mönstret och formen), så jag gjorde ytterligare en djupdykning i lagret och kom fram med en härva Colinette Jitterbug som matchar perfekt.
Det är bara ett fel. Nu blir det en lila sjal.
(Ja, jag vet att det ser blått ut på bilden, men tro mig, den är lila)
Fast jag har i alla fall inte köpt nåt nytt garn för att kunna göra åt nåt i lagret!
9 oktober, 2013
lila är alltid rätt:)