Kontrollerad(?) galenskap

Ibland är det inte svårt att undra hur det står till i min hjärna (mer än vanligt, då)!

Med februaris utgång har en månads mer eller mindre kontrollerad galenskap kommit till sitt slut, och det är självklart i stickningen som det slog till.

Jag är med i en grupp på Ravelry (är man inte medlem på Ravelry så bör man bli, pronto!), en grupp med galna idéer och kanske ännu galnare upptåg, och nästan varje år har vi en eller två så kallade Cast-On-Manias. 

Cast-On-Mania är som det låter, lägg-upp-mani. I vårt fall är det ett månadslångt maniskt tillstånd av att lägga upp nya stickningar, varje dag. Om man vill. Om man inte vill lägger man upp 1 eller 10 eller kanske ingen alls. Vi är inte så mycket för regler i gruppen, utom för en stor regel: ha kul!

Och jag ville gärna vara med i år. Det var bara det där med att skapa en massa nya projekt som riskerade att bli liggande, nu när jag äntligen fått ner mina WIPs (pågående projekt) till ett hanterbart antal…

Då kom jag på det! Jag skulle lägga upp ett nytt projekt varje dag, men det skulle vara så litet att det blev klart samma dag. Och då skulle det inte heller göra nåt om ett fåtal av de nya projekten var lite större.

Och jag klarade det. I februari lade jag upp 28 nya saker, 23 är klara, 1 är upprepad (ja, den räknas såklart), 1 är nästan klar, 1 är halvvägs och 1 är bara börjad på.

Vad blev det då?

Här är de färdiga sakerna.
12 bokstäver till brorsönerna:

8 pusselbitar som så småningom ska bli en dyna (här är 5 av dem och varje bit räknas såklart som ett nytt projekt!):

En tiara och ring till yngsta systerdottern:

 

En blomsterkrans, också till yngsta systerdottern:

Ett måttbandsöverdrag:

Den upprepade saken finns inte ens nån bild på.

Nästan klart är ett par filtade tofflor som måste opereras, de är för stora och de kommer inte krympa så mycket mer (de har gått ett varv till efter den här bilden, och det hjälpte inte särskilt mycket):

Halvklart är en fuskolle (den är nog 10 cm längre nu):

Och bara påbörjat är ett par halvvantar som inte fastnat på bild ännu.

Nu i mars ska jag nog ta det lite lugnt med nya projekt, fast man vet ju aldrig. Några pusselbitar till måste det ju bli i alla fall, så det blir nån dyna nån gång. Och det finns alltid nåt nytt som lockar och garn i lagret som ropar på mig… Fast det är skönt att ha ett relativt lågt antal pågående projekt (säger hon som för ett par år sedan hade hur många som helst).