Men hur gick det här till?

Saker väcks till liv. Saker jag inte hållit på med ordentligt på de senaste 20-25 åren. Och allt är Es fel (nej, det är så klart tack vare E).

Det började lite försiktigt med en kommentar från E om sömnad. Om att sy kläder som passar. Om att det finns Facebook-grupper som pratar om klädsömnad.

Para ihop detta med en längre tids frustration över att det är så svårt att hitta kläder i 

• rätt färg
• rätt form
• rätt material

Helst allt på samma gång.

Lägg till behovet av att handla på avdelningarna med de mer eller mindre påhittiga omskrivningarna för stora storlekar och deras förkärlek för obestämbara tält, och ni förstår att steget till att hoppa på det där med att sy kläder till mig själv inte var så stort. Speciellt inte eftersom jag sytt en hel del kläder i mina dar, även om det nu inte skett med någon regelbundenhet sedan början på 90-talet.

Sedan kan man lägga till ett besök på Stoff & Stil i Kungens Kurva, ett överflöd av internetshoppar och en tygaffär i Söderköping, och helt plötsligt har jag inte bara ett garnlager, jag har ett tyglager också.

Som tur är stannade det inte där, jag har börjat sy kläder! Som passar mig! Och som är i färger och material som jag gillar! Kan det bli bättre?

En ny, färgglad värld har öppnat sig. Med en viss övervikt åt rosa och lila.