Ibland hittar jag saker jag bara måste sticka för att det ser så kul ut, eller för att det är en teknik jag aldrig provat (även om just det inte händer så särskilt ofta), vilket man kan kalla processtyrd stickning. Det är inte målet som är viktigt i det fallet, utan vägen dit.
Som motvikt finns projekt där jag bara är intresserad av slutresultatet och där vägen dit, i värsta fall, inte är speciellt upphetsande, projektstyrd stickning.
Nu måste jag väl tillägga att det är aldrig 100% tråkigt att sticka, så även projektstickning har en mening i vägen till slutresultatet.
Ett sån grej har jag börjat på nu, en projektstyrd stickning. Det är bara målet som räknas och vägen dit är inte jätterolig.
Slätstickning är aldrig fel, även om det inte kan klassas som "rolig" stickning, så det är inte det som gör att det bara är sikte på målet. Nej, i det här fallet är det garnet, Drops Cotton Viscose. Det är ett sånt där garn som man måste ha koll på hela tiden så det inte delar sig när man stickar.
Och hur tänkte jag nu, när jag börjar sticka med stumt krångelgarn, efter att jag redan gjort 2 koftor i stumma garner? Det kommer nog aldrig att bli helt utrett.
Men jag vill ha en kofta i Cotton Viscose, så det är bara att fortsätta tills jag blir klar.
För det blir ju snyggt. Projektstickning – det har varit lite sånt ett tag, undrar om jag ska göra nåt helt annat efter den här?
20 juni, 2015
Du glömde att nämna att när man stickar i cotton viscose så får det färdiga plagget ett fantastiskt fall, som verkligen är värt allt hårt arbete man haft med det när man stickar:)