Det blev klart till slut

Det är konstigt att jag, som har stickat så länge, fortfarande inte lyssnar på den inre rösten som talar om för mig, att det jag håller på med inte blir bra.

Det är då man får sticka kanter mer än en gång…

Men nu är koftan äntligen klar!

Jag tog flera bilder igår, med hjälp av stativ och självutlösare. Ingen bild är egentligen så bra som jag skulle vilja, det är veck på kläderna och överexponeringar (pga för mycket sol, om nu DET egentligen ska ses som ett problem, denna solfattiga sommar).

Nåja, det är ju ingen tävling i bästa bild så jag tar väl en överexponerad bild och en med veck på tröjan.

Och jag är jättenöjd med koftan!

Lite fakta:

Mönster - är (som vanligt) ett Custom Fit-mönster. Det blir ju så bra, så nu har jag svårt att välja nåt annat. 

Garn – Drops Cotton Viscose i färg 25, mörklila, det gick åt nästan 12 nystan.

Stickor – 3 mm HiyaHiya, jag stickade rätt tight, med vilje, för att koftan ska hålla formen bättre.

Knapparna –  hittade jag på Vadstena ull och garn när jag var där på sommarmarknaden , och de är så himla fina, jag är alldeles kär i dem.

Jag har – inspirerad av Heidi – stickat fast knapparna. Det fungerade ganska bra, men jag fick dra rätt hårt i garnet, så jag kommer nog inte göra det med ett ullgarn, jag känner mig lite tveksam till att garnet håller om det är ren ull. Inte bara med tanke på att man behöver dra så hårt, utan också med tanke på slitage. Om trådarna går sönder och en knapp ramlar bort så är det ju inte bara att sy dit den, man riskerar ju att behöva sticka om kanten.

Men garnet i den här koftan är ju bomull och viskos och går inte av i första taget.

Närbild på knapparna.

Nu blir det ullgarn, åtminstone till ca 75%, och det är händerna väldigt glada över!