Nej, det går verkligen inte fort att sticka i Cotton Viscose, garnet är stumt och händerna gör ont. Egentligen skulle jag sticka på något annat då och då, för att låta händerna vila, men då blir ju den här koftan aldrig klar.
Så därför stickar jag vidare i sakta mak, tar pauser när händerna inte vill, och hoppas och tror ändå att jag ska få färdigt koftan innan sommaren är slut. Den passar nämligen väldigt bra in i min garderob…
I dagsläget har jag gjort klart bakstycket och en ärm och precis börjat på ärm nummer 2. Tidigare stickade jag ju gärna ärmarna samtidigt, för att få dem likadana, men numera blir det oftast en i taget. I CustomFit-mönstren anges nämligen hur många varv man ska sticka, så då blir ju ärmarna lika, om jag bara gör som det står. Och det gör jag. Oftast i alla fall. Det har inträffat att jag har fått repa upp en bit när jag hoppat över nåt nödvändigt (hur var det nu, man ska läsa igenom hela mönstret innan man börjar?), men det händer mer sällan än man skulle kunna tro.
Så jag stickar vidare och drömmer om smidiga och stunsiga ullgarner och vad jag ska sticka med dem. Men jag drömmer bara, lägger jag ner den här koftan blir den väl aldrig klar.
17 juni, 2016
Jag håller med dig. Cotton viscose är skittråkigt att sticka med, men resultatet gör det väl värt det.
Så sticka på, medan du dagdrömmer om de mest underbara ullgarner, så skall du se att rätt vad det är, så är du klar med det här projektet:)