OK, så jag är ett matchningsfreak. Jag trivs bäst när färgerna i mina kläder matchar varandra, när koftor plockar upp färger i t-shirtar och tunikor och det inte skär sig nånstans. Inte så att det ska vara samma färg på allt, det ser ju bara platt ut, utan så att färgerna harmonierar med varandra. Eftersom jag syr och stickar mina egna kläder, så ger det ju ännu större chanser att få det som jag vill ha det. Det ger också större chanser (eller ska jag säga risker?) att jag faller för nåt som passar perfekt ihop. Gårdagens inköp är ett typexempel. Jag besökte Ohlssons tyger för att köpa overlockstråd. När jag går dit så går jag alltid ett varv och kollar vad som kommit in, och eftersom tyger inte tenderar att återkomma så brukar jag köpa det jag gillar när det finns nåt (för 1 månad senare finns det antagligen inte...
Fort och fel
Ibland går det fort… och ibland går det tydligen extra fort. Det är precis som Yarnharlot säger, som van stickare gör man också fel, det blir bara större fel, fortare. Det kanske kan förklara hur jag klarade av det senaste idiotiska felet. 2 extra omgångar med ökningar (med 16 varvs mellanrum) som jag uppenbarligen gjorde av bara farten, resulterade i att ärmhålet hamnade 8 cm högre upp än vad som var meningen (det börjar vid första markören, men skulle börjat där måttbandet slutar). Om jag nu hade tänkt lite kunde jag ha kommit på det efter sista ökningen, om jag hade räknat mina maskor då. Det gjorde jag självklart inte, jag räknade dem NÄR ALLA ÄRMHÅLS-MINSKNINGAR VAR KLARA. Ungefär 15 cm för sent. Förspilld kvinnokraft, kan man kalla det. Jag har nu repat upp och gjort om, och har nu ärmhålet på rätt ställe. Suck. (Det blir en kofta,...