Ibland går det fort… och ibland går det tydligen extra fort.
Det är precis som Yarnharlot säger, som van stickare gör man också fel, det blir bara större fel, fortare.
Det kanske kan förklara hur jag klarade av det senaste idiotiska felet.
2 extra omgångar med ökningar (med 16 varvs mellanrum) som jag uppenbarligen gjorde av bara farten, resulterade i att ärmhålet hamnade 8 cm högre upp än vad som var meningen (det börjar vid första markören, men skulle börjat där måttbandet slutar).
Om jag nu hade tänkt lite kunde jag ha kommit på det efter sista ökningen, om jag hade räknat mina maskor då. Det gjorde jag självklart inte, jag räknade dem NÄR ALLA ÄRMHÅLS-MINSKNINGAR VAR KLARA. Ungefär 15 cm för sent.
Förspilld kvinnokraft, kan man kalla det.
Jag har nu repat upp och gjort om, och har nu ärmhålet på rätt ställe. Suck.
(Det blir en kofta, såklart.)
11 september, 2016
Jo, så blir det ju när en stickar fort och tror att en har koll. Större fel och snabbt. Förhoppningsvis går det snabbt att komma i fatt också. Ser fram mot att få se koftan.
12 september, 2016
Jotack, det har hänt mig också:)
Inte så ofta, som tur är:) Men när det händer så brukar jag tänka ”vilken tur att jag stickar fort”:)
Och tänk så tråkigt livet vore om allting bestod av perfektion:)