Det ena leder till det andra

Steg 1

För en vecka sedan satt jag och funderade på vad jag skulle kolla på för nåt när jag stickade. Jag tittar normalt på något program på SVTplay eller Youtube, men jag hittade inget som kändes tillräckligt intressant just då. 

Så jag fick för mig att testa Storytel, dvs ljudböcker. 

Jag har, historiskt sett, alltid varit alldeles för otålig för ljudböcker (de läser ju så himla långsamt!), men tänkte att eftersom det ju var rätt länge sedan jag försökte så kunde det ju inte skada att i alla fall testa. När jag dessutom hittade en hel del som jag var intresserad av så skapade jag ett konto. 

Och nog går det att lyssna på ljudböcker, det gäller bara att hitta rätt bok, med rätt inläsare (det blev Terry Pratchett-böcker på engelska, med Stephen Briggs som inläsare).

Steg 2

Efter nån dag eller så med ljudbok såg jag ett inlägg på Facebook med korsstygnsbroderier, och blev så sugen att jag genast letade upp några jag haft liggande i evigheter. När jag kollar på nåt på SVTplay eller Youtube kan jag inte brodera, bilderna distraherar för mycket så att jag inte kan koncentrera mig på stygnen, men med bara ljud gick det alldeles utmärkt.

Så nu broderar jag så länge det är ljust nog, sen går jag över till stickning.

Steg 3

Men nu var det ju det där med synen då…tant har blivit gammal.  Jag ville brodera på en "sampler" jag har haft liggande alldeles för länge, men jag insåg raskt att det inte fanns en chans, jag kunde ju inte se stygnen (räknade stygn över två trådar på tät linneväv… alldeles för smått!). 

Det fick bli aidaäv istället.

Inte mycket att se, speciellt inte eftersom detta broderi bara använder olika nyanser av grått…

Nå, jag kom på att det ju finns förstoringslampor.

Så nu har jag skaffat en dylik… det känns ju en aning tantigt, det måste jag medge, men vad gör man inte för att kunna handarbeta?!

Tänk vad som kan hända på en vecka.