Mina inköp under gårdagens besök på Sy- och hantverksfestivalen har ett visst färgtema – som vanligt. Och de 2 saker som sticker ut är rätt förutsägbara de också, eftersom de är gröna. Väljer jag nån färg utöver de vanliga rosa och lila så är det ju limegrönt. Nåja, följande saker fick följa med hem: Ett måttarmband från Sala laser. En härva Sweet Georgia Tough Love Sock, som med största sannolikhet hamnar i en sjal ihop med lite andra garner. Ett gäng lapptäcksbitar som ska bli påsar/förvaringar. Dragkedja med stora kläppar som passar bra till väskor och förvaringar. Viskosjersey som nästan känns vävd, med ett otroligt fall, ska bli en sommartopp. Bomullsjersey, ska bli tunikor av min vanliga sort. Bomullsjaquard (trikå), ska bli nån sorts kofta. Och så 2 trådrullar, men det är ju inte särskilt intressant. Jerseytygerna ligger redan i tvättmaskinen, nu ska jag planera (och genomföra) sömnaden...
Att lita på magkänslan
Hur många gånger har jag stickat vidare fastän magkänslan sagt mig att det inte blev bra? Alltför många, troligen. Men inte den här gången. Den här gången lyssnade jag faktiskt. Bovarna i dramat var ett sjalmönster – Lily Pool Terrace – och ett garn som jag trodde skulle passa utmärkt. Jag borde ju naturligvis insett redan innan jag började sticka, att garnet är alldeles för spräckligt för att ett spetsmönster ska bli snyggt. Antagligen var det de stora ytorna med rätstickning i mönstret som förvillade mig (jag älskar rätstickning i lätt melerat garn!). Men jag startade. Och det blev ju rätt spräckligt, men jag stickade vidare. Fast när jag stickat första spetsbiten (som tur är så kommer den rätt tidigt) så ropade magkänslan rätt högt, så då fick projektet vila i nåt dygn innan jag bestämde mig för att repa upp det och raskt satte igång. Så raskt att...
Det kan gå fort
Det kan gå ganska fort om man bara anstränger sig lite. För en vecka och 2 dagar sedan hade jag precis börjat på sista framstycket på den lila koftan. Nu är den klar! Mönster: CustomFit (min trettonde!). Garn: Sandnes Sisu, nästan 8 nystan. Stickor: 3.75 mm. Framstycke nummer 2 tog bara 2 dagar att sticka klart, så häromdagen, när styckena låg och torkade, tog jag fram den röd-rosa koftan jag började på i januari 2017, och stickade lite på den. Det är drygt ett framstycke kvar på den nu, om jag bara anstränger mig lite har jag snart en kofta till. Fast jag är ju bra sugen på att sticka i mitt nya Fyberspates-garn… Det kanske helt enkelt får bli både och, man kan ju sticka på mer än en sak i taget (även om jag ju faktiskt inte gjort det på ett bra tag). ...
Aldrig fel
Enfärgade, slätstickade yllekoftor är aldrig fel, men som jag har konstaterat många gånger tidigare, det är inte mycket till bloggmaterial i dem. Särskilt inte när jag använder CustomFIt och det inte ens finns en bild på hur den förväntas se ut när den blir färdig. Addera tråkigt vinterljus till det, och det här blir resultatet. Fast ljuset idag är inte så illa ändå, snön som har kommit hjälper ju faktiskt till lite. Nä, vad den här bloggen behöver är lite inspiration. Som nytt garn, kanske? My precious! Det är Fyberspates Vivacious 4-ply i färgen Grape, inköpt hos Tant Thea (det är inte riktigt så rött i verkligheten). Om jag inte hinner ångra mig ska det bli en sjal, Lily Pool Terrace av Kirsten Kapur. Egentligen är den nog lite för asymmetrisk för min smak, men den är ju så fin! Ibland är det dessutom bra att utmana sina principer lite grann....