Att lita på magkänslan

Hur många gånger har jag stickat vidare fastän magkänslan sagt mig att det inte blev bra?

Alltför många, troligen. Men inte den här gången. Den här gången lyssnade jag faktiskt.

Bovarna i dramat var ett sjalmönster – Lily Pool Terrace – och ett garn som jag trodde skulle passa utmärkt.

Jag borde ju naturligvis insett redan innan jag började sticka, att garnet är alldeles för spräckligt för att ett spetsmönster ska bli snyggt. Antagligen var det de stora ytorna med rätstickning i mönstret som förvillade mig (jag älskar rätstickning i lätt melerat garn!).

Men jag startade. Och det blev ju rätt spräckligt, men jag stickade vidare. Fast när jag stickat första spetsbiten (som tur är så kommer den rätt tidigt) så ropade magkänslan rätt högt, så då fick projektet vila i nåt dygn innan jag bestämde mig för att repa upp det och raskt satte igång. Så raskt att jag såklart inte tog nån bild på spetsdelen innan jag repade.

Nu får garnet bli nåt annat istället, det blir nog bättre.