Efter att jag stickat kilometervis med slätstickning på tunikan, så borde jag väl vara trött på slätstickning? Tydligen inte, för nu håller jag på med 2 slätstickningsprojekt.
Det ena innehåller lite spetsstickning, det gör ju saker och ting lite intressantare.
Det här är sjalen jag nämnde häromdagen. Mönstret är Dancing on the edge av Helen Kennedy, och jag stickar den som sagt i Rowan Denim Lace. Garnet är gjort av återvunnen denim, 95% bomull och 5% ”andra fibrer”. Det är tunt (400 meter på 50 gram), så jag har lagt till en rapport av spetsmönstret på bredden för att det ska bli bättre balans. Färgen heter svart, men är mycket mer koks-grå.
Motvikt rent färgmässigt
Det andra projektet har inga extra finesser, det är helt enkelt en av mina standardkoftor enligt CustomFit. Den här gången blir det dock en sommarkofta, i Sandnes Line, samma garn som i tunikan, fast i en tjockare variant. I glad-cerise!
Det är en markant skillnad på tjocklek, jag började sticka på bakstycket igår, och jag har redan gjort åt ett nystan. Att det kan vara sån skillnad att sticka på 4:or istället för 3:or!
Vi får se vad mina händer tycker om att sticka i stumt garn igen, men det är inte så stumt som rent bomullsgarn, så det ska förhoppningsvis gå bra.