Allt gick ju så bra.
Oket på Field var klar och nu var det bara att köra på med slätstickningen. Det gick i en farlig fart jämfört med oket, så det var dags att dela av för ärmarna. Och helt plötsligt så gick det inte så bra längre…
Fram såg bra ut, ärmarna var kanske något stora, men det skulle nog funkat, oket kanske är liiite stort, men skulle också funkat. Men ryggen. Ryggen!
OK, det där ser väl inte så illa ut, kanske du tänker…
Jo, det gör det.
Den ligger nu och skäms tills jag orkar ta tag i den igen (jag tror att jag -med hjälp av fina stickkompisar – har löst hur det ska fixas till UTAN att jag stickar om oket, bara att hoppas att det fungerar!).
Jag behövde lite tröst och vad är perfekt då? En ny sjal, såklart 🙂
Spräckligt, grått och illgrönt. Det känns genast lite bättre (sjalen heter Fernweh).
11 mars, 2024
Oj, så oväntat rymlig den ser ut att bli. Förstår att du vill minska storleken på ryggen lite grann. Det ska bli spännande att se hur du väljer att göra det:)
Fernweh är verkligen en liten godbit, och ditt val av färgkombination ser väldigt lovande ut! Ser fram emot att få se mer av båda dessa stickningar!