Jodå, jag lever. Jag stickar fortfarande också. Det är nåt konstigt med tiden bara, den försvinner av någon anledning. Igår var jag i Uppsala och stickade med likasinnade, det var ju "World Wide Knit in Public Day". Vi satte oss utanför Centralen, men flyttade snart in i stationshuset, snålblåst och regn är inte direkt lämpligt utomhus-stickväder. Totalt 10 personer i olika omgångar blev vi nog… men inte direkt uppmärksammade av folk runt omkring. Kanske hade de för bråttom? Jag stickade på min röda kofta, samma kofta som jag precis påbörjat i förra posten. Jag har ett helt bakstycke nu, men inte har jag kommit ihåg att fota det. Inte för att det är så mycket att se, bara "mil etter mil" av slätstickning. Fint blir det, ibland är det enkla det snyggaste, som sagt. Knittys överaskningsmönster Annis har redan blivit en färdig sjal. 28 gram sjal. Garnet...
Garn, garn, bara garn…
…och lite vintersport. På TVn. Det är vad den här dagen har handlat om. Jag har spunnit garn, jag har stickat med garn och jag har tvättat garn. Det finns inte mycket bättre sätt att tillbringa en lördag på. Jag fick lite hjälp när jag spann. Inte vet jag varför Ludde trodde att det skulle vara bekvämt att vara i mitt knä under tiden jag tvinnade… …det här garnet: 100 g BFL i färgen Bordeaux. Från Spinspiration, såklart. Det blev 139 meter, luftigt, 2-trådigt garn. För en gångs skull gick jag ifrån kedjetvinningen, färgerna är tillräckligt nära varandra för att jag inte ska tycka illa om resultatet. Jag tycker ju, som ni kanske kommer ihåg, att det ser ut som raggsocksgarn om man blandar färgerna så det blir "randigt". Amerikanerna kallar det barber pole stripes, vilket beskriver väldigt bra vad det handlar om. Vad säger man här i...