Jag tror det finns hopp.


Till vänster mössa nummer 1. Till höger mössa nummer 2. Som ni förhoppningsvis kan se så är motivet mycket större på 2:an. Det finns alltså möjlighet att detta kan bli en mössa som passar.
Jag gör dessutom den största storleken den här gången, så nu ska det väl ändå fungera!

Garnet är Lucca merino, ett trevligt och mjukt garn, med små (mycket små) skiftningar i färgen.
Eftersom det var 5 grader ute i morse så är det nog snart dags för mössor, så det är bara att fortsätta.

Bara för att den rosa mössan blev för liten har jag börjat på 2 nya idag. Ytterligare en Rose red, och en Gretel.
Rose red gör jag i Lucca merino och Gretel i Rowan Kid classic.

Har jag stickat provlappar? Nej. Trodde ni verkligen att jag skulle göra det? Mössor är ju provlappar i sig själva, de är ju inte så stora. Det är i alla fall vad jag intalar mig.

Dessutom har jag en uppsjö av familjemedlemmar att välja mellan för en oväntad gåva, om de inte passar mig.

Det kan man fråga sig. Det är i alla fall inget jag stickade innan jag började på min Rose red.
Detta betyder naturligtvis att mössan har fel storlek, den är för liten. The story of my life.

Varför blir aldrig nån av mina mössor för stor, så att det går att krympa den lite?
Det kommer inte spela nån roll hur mycket jag försöker töja ut den, den är ohjälpligt för liten.

När ska jag lära mig att sticka provlappar?

Förutom storleken är mössan perfekt. Jag tror att jag får hitta nån att skicka den till, tillsammans med den blå mössan jag stickade för ett tag sedan.

Jag har köpt ett nytt mönster av Ysolda, Gretel. Den här gången ska det bli en basker som passar på mig.

Om man åker bil vill man ju ha nåt att sticka på. Om man är jag, så innebär det ofta ett nytt projekt. Det duger ju inte med nåt gammalt, när man ska sitta x antal timmar i bilen.

Denna långa omskrivning är bara till för att förhala konstaterandet av det faktum att jag naturligtvis har börjat på något nytt nu i helgen.

Smått och roligt. Och rosa.

Rose Red i rödrosa Visjögarn.

Jag är halvvägs. Undrar om jag kan få klart några av de andra projekten efter det här?

Så skönt att det inte bara är jag som tycker att Maggi Jacksons grejer, som jag länkade till härom dagen, är fula. Jag har faktiskt svårt att tro att nån kan tycka att det är snyggt, men jag har antagligen fel… tänk bara på ishockeyfrilla. Det finns folk som har sånt.

Om någon nu till äventyrs råkar ha ishockeyfrilla eller verkligen tycker att Maggi Jacksons grejer är fina, så var så god! Det är JAG som tycker att det är fult, vilket inte betyder att alla andra måste tycka det. Smaken är ju, som tur är, delad. Tänk så förskräckligt trist det vore om alla såg exakt likadana ut!

Som ni sett har det varit lite skralare med uppdateringar den senaste tiden… jag är riktigt trött (av praktiken), och har inte mycket energi. Det gör att det blir lite svårare att komma på vad jag ska skriva om, så när det blir tomt i hjärnan blir det tomt här också. Bara så ni vet.

För första gången på många år har jag lagt pussel och det var riktigt roligt.


Jag införskaffade 2 pussel idag (det var inte svårt, jobbar man på ett leksaksföretag så…), och jag började med det med minst antal bitar, 500. Nummer 2 har 1000 bitar och är av en helt annan sort än det här, rätt humoristiska pusslet.

På stickfronten intet nytt höll jag på att säga, men det stämmer inte riktigt. Jag har gjort klart druid-vante nummer 1, bortsett från tummen.
Jag har också påbörjat en Baby Surprise Jacket, jag ska ju få 2 nya syskonbarn så jag tänkte att jag skulle göra 2 stycken Baby Surprise. Bäst att börja i tid.

Igår var det stickcafé i Uppsala igen. Det är alltid lika roligt att vara på stickcafé,men det är inte direkt uppbyggande för min karaktär…
Ja, alltså, där sitter man, och så tar någon fram något fint garn, nåt trevligt mönster eller en ny bok, och jag vill göra nåt nytt NU. Varpå jag åker hem och påbörjar ännu ett projekt eller beställer en ny bok eller dreglar över nåt garn jag bara måste ha.

Hur övar man upp sin motståndskraft? Jag menar, om det är ens största intresse, som man har mycket glädje av, då vill man ju inte begränsa sig? Det är tur att jag inte gillar allt.

På Iknit-day fanns det en designer som jag definitivt inte gillar…. hon tillät absolut inte att man fotograferade hennes bord. I mitt tycke behöver hon inte vara rädd för att nån ska kopiera hennes alster, för det mesta hon gör är ohyggligt!
Maggi Jackson. Snacka om att vara kvar på 80-talet… och alla dinglande svansar etc, hu!
Mer hiskliga exempel…
Hon var favorit hos You knit what vilket är lätt att förstå.

Det finns en You knit what part two. Jag kanske ska titta in där lite oftare, så att jag får en motvikt till all inspiration?

Jag har börjat den långa resan mot att få fint i mitt arbetsrum. För att det ska finnas nån som helst chans att det ska realiseras, så måste jag först göra mig av med en hel del saker.

Jag börjar med garner. Kolla här för att se vad jag har till salu.

Så småningom kommer det nog en del böcker och ull också.

Jag har införskaffat en massa lådor, så att jag kan göra riktigt fint i rummet, jag vill ha koll på vad som finns och det har jag inte nu.

Jag ska få bort sängen och sätta in en hylla till, att ha lådorna i, sen kanske jag ska kunna få in alla böcker och pärmar med mönster.

Om någon har behov av en 120 cm bred resårsäng och kan tänka sig att hämta den norr om Stockholm, så är den gratis. Den har kanske 10 år på nacken, men är använd sporadiskt. Passar utmärkt som extrasäng ( bara inte här!).

Jag har tillbringat ett tag med att titta på Trolltider på Youtube… och så har jag hittat lite annat.
Kommer ni ihåg den här vansinnigt söta musikvideon?

Londonmaterialet är slut, vad skriver jag då om?
Vänta lite nu, det här är en stickblogg, ska jag kanske skriva om stickning?? Så innovativt.

Som av en händelse sitter båda mina aktuella stickningar på Harmonystickor. Medan strumpstickorna inte är supermärkvärdiga så är rundstickorna en direkt positiv upplevelse. Kabeln är mjuk, och bäst av allt, den "krullar" sig inte. Ni vet, som tex Drops-stickor gör när de har legat i förpackningen, och man måste värma och sträcka ut dem för att bli av med krullet. Inte en tillstymmelse till krull på den här kabeln!

Stickorna är sköna att hålla i, och övergångarna mellan stickor och kabel är helt enkelt fantastiska. Maskorna fastnar inte, nåt som brukar avhålla mig från att använda annat än metallrundstickor.

Projekten då?
Jo, på strumpstickorna sitter Druidvantarna.

På rundstickan sitter min halsduk i Kureyon sock.

Båda projekten är av typen "men det blir ju så himla bra!".
De rör sig sakta framåt, mellan alla mina sovstunder. Det är jobbigt att börja jobba….