Helt plötsligt har det gått en evighet. Jo, jag stickar faktiskt fortfarande. Vad jag inte gör är att ta kort på det jag stickar, så idag får ni helt enkelt nöja er med en bildlös post.
Jag stickar dockkläder. Jag stickar babykläder. Jag stickar mysteriesjal.
Och nästan ingenting blir klart. Jo dockkläderna, de är ju så små.
Babymössan till systerdottern kommer att bli söt, när jag har slutat att förbanna mig själv för att jag gör den randig (4 varv i varje färg), så att det blir miljarder trådar att fästa.
Babytröjan i fair isle-teknik jag började på fick jag repa upp igen, för jag lyckades uppnå smått otroliga 34 maskor per 10 cm på stickor 2,5. Det var snyggt. Men inte rätt. Den rätta stickfastheten är 26 maskor på 10 cm. Gissa om jag stickade hårt!!!
Mysteriesjalen går långsamt framåt med ett varv då och då. Min hjärna har annat för sig, och orkar inte hålla på med diagram.
Lana ska repas upp. Jo, jag menar allvar. Hela den färdigstickade tröjan ska repas upp och omvandlas till stickbart garn igen, för DEN ÄR INTE SNYGG! Kanske, kanske gör jag en sån här istället. Ja, jag vet att det är ribbstickning, och jag vet att jag lovat mig själv att inte sticka ribbstickning i bomull i evighetslånga stycken. Men medge att den är snygg.
Slut på information.