Jag läste Annas funderingar, och bestämde mig för att fundera lite själv på huruvida jag är en orädd stickerska eller inte. Speciellt eftersom jag hade en artikel planerad redan innan det börjades diskuteras på Knitting Daily (suck, jag är inte tillräckligt snabb!).
Hon översatte frågeställningarna så bra, så jag lånar dem av henne.
- – Vad skulle du sticka om du var den stickerska du alltid drömt om att vara?
- – Är det något du inte har provat att sticka p.g.a. att det verkar vara för skrämmande?
- – Finns det någon teknik du skulle vilja lära dig, eller kunna bättre? Finns det något som förbryllar dig?
- – Är det nåt du verkligen vill prova, djupt från hjärtat, men har inte vågat för att du tror att du inte är tillräckligt duktig?
- – Stickar du alltid samma gamla saker, men skulle vilja prova på något nytt?
- –
Stickar du alltid åt andra istället för åt dig själv? Eller stickar du
kanske bara accessoarer till dig själv, men aldrig en vacker tröja?
- Jag tror att jag skulle göra mer egen design. Peppar, peppar, jag känner mig aldrig rädd för att prova nåt inom stickningen, men jag drar mig för att göra egen design och skicka nånstans, eftersom det skulle innbära att jag behöver göra flera storlekar (och det är ju jobbigt, jag behöver mer tålamod, helt klart).
- Nej, faktiskt inte. Min grundläggande inställning i stickningen är att jag kan allt jag behöver kunna för att prova nya saker. All grundkunskap finns ju redan, det nya är bara ett annat sätt att göra något som påminner om något jag redan kan. Och eftersom jag är en manual-läsare redan i vanliga fall, så tycker jag inte det är så svårt att läsa och prova.
- Jag vill prova det mesta. Det finns sockar med spännande konstruktion som jag nog måste prova, ÄVEN om jag inte kommer att använda dem. Mycket kan förbrylla mig, men då provar jag och ser vad som händer!
- Det skulle vara design då… om jag ser nåt som jag vill sticka, men aldrig har gjort det tidigare så ger jag mig på det. Om jag är intresserad. vill säga. Jag tycker att 2 sockar på 2 rundstickor är intressant, men jag känner ingen större lust att prova det, det intresserar mig helt enkelt inte.
- Njae….jag kan sticka liknande saker i perioder, men inte för att jag inte vågar ge mig på nåt nytt utan för att jag kan vara lite enkelspårig. Det är vinter, alltså kan jag sticka mössor (en masse).
- På det måste jag svara ett kraftfullt NEJ. Jag stickar nästan bara till mig själv.
På det hela taget känner jag mig orädd. Det jag skulle vilja jobba på är att bli mer ihärdig, och verkligen avsluta saker, jag har alldeles för lätt för att få nya impulsiva projekt-attacker!
Och nu ska jag bli lite förnumstig.
Till alla som säger "det skulle jag aldrig kunna göra" säger jag: JO, du kan!
Tänk efter nu. Vad består stickning av? Räta och aviga maskor, omtag och hoptagningar. Uppläggningar och avmaskningar. Das ist alles! Punkt. Finito. Vad det handlar om sen är att manipulera dessa grundläggande saker och kanske sticka maskorna i oordning, eller läsa ett diagram och göra som det står. Tycker du det är svårt att hänga med i ett diagram? Översätt till ord. Förstår du inte? Fråga en stickkompis på nästa stickcafé. Prova. Repa upp om du måste. Du tror väl inte att de som stickar väldigt fina saker aldrig behöver repa upp?
Medge för dig själv att du kan. Du kan i alla fall försöka! Om du sen tycker att det var tråkigt, OK, du har i alla fall provat, och du avstår för att det inte var din grej, istället för att avstå för att du inte vågade!
Jag antar att detta låter som en moralkaka, men jag tror faktiskt på det här. Fundera själv, och avgör om du är rädd, eller om du faktiskt inte har den kunskap du behöver för att prova. Jag tror att du har den. Annars kan du alltid be om hjälp.