Morfar

Det är alla hjärtans dag, men det har aldrig egentligen satt så mycket spår i mitt liv (fast jag har köpt lite choklad till sambon), istället brukar jag alltid tänka på min morfar den här dagen. Han var inte född i februari, utan i september, men ändå är det just den här dagen som jag brukar tänka på honom.

Min morfar hette Hjalmar Reinhold Valentin. Mycket ståtliga namn för en pojke född 1909 utanför Borås, i en familj med många barn.

Morfar var en sparsam man, han hittade saker som han gjorde i ordning, och som sedan kunde användas av tex mig och mina syskon. Jag och min syster fick våra första stora cyklar på det sättet, vi kallade dem drottningcyklar, för man satt rakt upp på dem som på en tron. En gulmålad och en rödmålad, jag kan se dem framför mig.

Vi tillbringade några somrar hos honom och mormor på deras lantställe, och det var alltid som ett äventyr att följa med morfar på promenad. Smultron och blåbär kunde inte gömma sig för honom, och svamparna i princip ropade på honom. Han kunde hitta svamp där mormor redan gått förbi!
Smultron på strå, blåbärsris i handen och sälgpipor, det är tydliga minnen av morfar, tillsammans med promenader till sjön (genom stora stånd med pors!)för att bada, min syster och morfar först, och jag och mormor i släptåg.

Och så kunde han gå med slagruta. En speciell man, som tyvärr har varit död i nära 17 år, men han blev trots allt över 80. Min mormor som dog förra året fick leva nästan 16 år utan honom, hon blev över 90.
Hjalmar Reinhold Valentin, jag hoppas du och mormor har träffats igen.

5 Kommentarer

  1. Pia
    14 februari, 2008

    Vilken värme du beskriver din morfar med. Fint! Ha en fin alla hjärtans kväll!

    Svara
  2. Eva i Halmstad
    14 februari, 2008

    Va fint minne du har av honom, fint skrivet.
    Ha de gott på dej på Valentinsdag.
    Eva.

    Svara
  3. Mary
    14 februari, 2008

    You know, there are days when I think so much about my grandparents too! Today, my Farmor would have sent us Valentine’s Day cards. There was one time she forgot to put postage on the envelope and my father had to go get them from the post office. I just have to laugh at how angry my father was when he realized that they were cards and he had to pay for the postage. LOL. My father has been gone for 20 years and my farmor 18…seems like yesterday.

    Svara
  4. iHanna
    15 februari, 2008

    fint skrivet!

    Svara
  5. ullegull
    18 februari, 2008

    Vet du, jag saknar honom också.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top