Depression.
I dagens Sverige är det fortfarande skämmigt att vara psykiskt sjuk. Man talar tyst om depressioner, ångest, psykoser etc, framför allt om man är under behandling för det. Om media nämner något handlar det ofta om våldsbrott eller om att ännu en vårdinrättning ska läggas ner.
Okunnighet kan ge kommentarer som "ryck upp dig" eller "det är bara att..", eller till och med nedvärderande uttalanden om lathet eller, ännu värre, om att man bara utnyttjar samhället.
Jag har "utnyttjat samhället" i en massa år nu, och jag skulle förmodligen kunna få ihop en massa dumt, om jag tänkte igenom vad jag har fått höra igenom åren. Men jag väljer att inte göra det, istället vill jag ge information. Det ska inte behöva vara skämmigt, man ska inte behöva hymla med att man har en psykiatrisk diagnos, man ska inte behöva höra idiotiska kommentarer från folk som inte vill förstå.
Jag har haft depression, jag har fortfarande en psykiatrisk diagnos, och jag försöker att stå för det. Jag är inte lat, mitt liv är inte enkelt och bekvämt, och jag har inte sjukpension för att det är "kul".
Visste du det här om depression?
- Depression är ett medicinskt tillstånd, och är alltså inte att känna sig lite ledsen.
- En depression kan kännetecknas av nedstämdhet, hopplöshet, trötthet, glädjelöshet, allmänt ointresse, hämning av olika aktiviteter, självmordstankar och i svåra fall självmord.
- Cirka 4 – 5 % av befolkningen (i Sverige) i vuxen ålder har i dag en depression som behöver behandlas.
- Det finns olika typer av depression. Egentlig depression, melankoli, dystymi och manodepressiv sjukdom är de vanligaste depressionsdiagnoserna.
- Det finns vissa symtom som kännetecknar ett depressionstillstånd, bland annat nedstämdhet, avsaknad av glädje, aptit och viktförändringar, sömnstörningar, motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, självmordstankar och sexuella störningar.
- Depression är en sjukdom och det finns behandling som hjälper.
- Det finns ett antal olika sorters antidepressiv medicin, bla ensom blockerar återupptaget av serotonin, varför de kallas för selektiva serotonin återupptagshämmare (SSRI). De brukar kallas lyckopiller i media, men är långt ifrån just det. Det är närmare sanningen att man kan känna sig mindre olycklig. Termen "lyckopiller" för snarare tankarna till narkotiska preparat ellerberoendeframkallande läkemedel, vilket det inte alls är fråga om.
Informationen är hämtad på http://www.deprimerad.net/index.html
28 februari, 2008
Heja, heja, heja! Så bra skrivet! Vi är inte ensamma men många försöker leva med sin sjukdom i ”det tysta” och det i sig förstärker bara känslan av skam i stället för att vara öppna och då höra – inse – förstå att vi är många som periodvis har ont i själen.
28 februari, 2008
Ja jag säger detsamma. Heja på. Det är jättebra skrivet. Har vänner som också fått höra samma sak.
28 februari, 2008
Mycket bra och viktigt inlägg. Jag funderade själv på samma ord på D.
28 februari, 2008
Så klokt skrivet. Det behövs så mycket information för att människor ska acceptera depression helt och fullt. Det du skrivit hjälper till.
PS. Nu har jag skrivit min C-uppgift =)
D kommer
29 februari, 2008
Stå på dig!Så inte andra gör det brukar jag tänka.. kram!
29 februari, 2008
Vilket bra inlägg! Jag tror massa människor (inklusive mig själv i perioder) går runt och bara tror att de är otillräckliga när de i själva verket lider av något som går att behandla.
29 februari, 2008
Tack för din beskrivning. Mitt i eländet när man knappt orkar längre, är det skönt att veta att vi är många som kämpar i våra egna mörker. IRL är det ofta så fruktansvärt ensamt. Ibland känns det som om andra tror att man smittas…
2 mars, 2008
Håller med de andra om ditt inlägg om depression är bra! Jag tillhör också gruppen deprimerade och har själv haft svårt att acceptera att jag som läkaren säger ”uppfyller kriterierna för egentligen depression”. Jag önskar så ofta att jag kunde skärpa mig men också att jag slapp en del människors oförstående attityder.
2 mars, 2008
Nu finns Dubbel-D på min sida
Depression är skräp!
2 mars, 2008
Modigt inlägg!
Jag har själv haft svår klinisk depression (med atypiska symptom), med ganska stor sannolikhet på grund av utbrändhet. Mitt stora problem nu är att leva mitt liv och må bra utan att ramla dit igen. Det är en jättesvår balansgång att hitta, och det blir inte lättare för att man just får höra sådana tankar som att man är bekväm eller lat, eller hela tiden få påtryckningar om att man ska komma tillbaka/återgå till sin ”normala” form igen. Det känns bakvänt, eftersom det var det som var vägen till att jag hamnade i en så djup depression. Samtidigt så har jag själv en massa motstridiga känslor inom mig, en del av mig vill att allt ska återgå till hur det var innan depressionen, en del av mig håller med när andra säger att jag bara är bekväm, att det bara är att rycka upp sig och klarar man inte det är man en dålig människa.
Såg du ”Sår i själen” på SVT nu ikväll?
2 mars, 2008
Nu finns D i min blogg med. 🙂
3 mars, 2008
Tack för en bra bokstav D. Ett viktigt ämne som behöver bra inlägg som ditt!
(Själv är jag lite på efterkälken just nu och har precis fått in bokstac C…)
6 mars, 2008
Nu har jag lagt in mitt D!