Jag visste det

Jag bara visste det. I lördags skrev jag om våren. Idag snöar det. Det är ju som förgjort! Ja, ja, jag vet, aprilväder, men i alla fall…… hoppet ökar och sen faller det, platt som en pannkaka. Suck.

Idag var det stickcafé på biblioteket i närheten och jag var där. En helt annan sorts grupp än det stickcafé jag brukar besöka varannan måndag. En av deltagarna hade ett av de där enorma nystanen (med akrylgarn) som sägs räcka till en hel tröja. Jag kände hur snobbismen närmade sig ytan, men jag lyckades hålla truten stängd, för en gångs skull. Annars är det väl ganska tydligt vad jag anser om akryl. Akryl i allmänhet är gräsligt, och den sortens garn är ännu hemskare. Men jag måste säga att det var väldigt snygg färg!

Hanna tyckte att det verkar vara svårt att få mig att tycka nåt är udda…. och så är det kanske. Det är ju svårt att tycka att det man själv är intresserad av är särskilt udda. Fast jag tycker faktiskt nummerplåtsräkning är udda, även om det kanske är känt och relativt vanligt. Det borde jag kanske inte göra, för själv sitter jag och bildar ord av nummerplåtarna (med väldigt specifika regler om hur man "får" göra). Det finns mycket att upptäcka, det kan jag i alla fall konstatera.

Jag fick ett paket idag, men jag har inte fotat något, så det  får vänta till imorgon. En cliffhanger! Hihi.