Om man går hemma på dagarna kan man få besök av andra som också är lediga. Det är extra trevligt om det handlar om stickkompisar. A-K tog bilen för att hälsa på, äta lunch och sticka, mycket roligt. Kameran var frånvarande, men vi hade lika trevligt utan den. Tack för ditt besök, och välkommen tillbaka!
Fotbollen var ju inte särdeles uppmuntrande, så det är tur att man kan sitta och sticka samtidigt, det innebär ju åtminstone något positivt i det hela.
Så vad är statusen på mina projekt?
Den röda tunikan har kommit till nästa stadium och det är dags att börja räkna lite. Ni kan alltså snart (Hur snart? Ingen vet.) läsa Röd tunika – del 2 här på bloggen. Bild? Vad är det för nåt? Tålamod, mina vänner!
Min Slippery sock växer sakta, och jag har nu stickat halva foten. Den är fortfarande lika trevlig att sticka på.
Det blå linnet är för tillfället väldigt lite uppmärksammat.
My so called scarf är upprepad. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna sticka nåt i det garnet utan att tycka att det blir skitfult. A-K föreslog att jag skulle göra nåt randigt, med nåt enfärgat garn, och det kanske kan fungera.
Jag har säkert fler projekt jag borde berätta om, men det här är de som för tillfället dök upp i hjärnan.
Nåt mer? Jag tror inte det blir mer idag, hjärnan har lagt av…..