Det finns inte mycket som slår en dag i skuggan, med vänner och ull, borta från den allra värsta värmen.
Åsas björk gav fullgott skydd hela dagen, när vi var inbjudna till en kardningsdag. Kardar gör man ju bäst i sällskap, eftersom det faktiskt är ganska tråkigt.
Har man sällskap går det desto fortare (jag kardade dock inte någon längre stund, eftersom jag insåg att jag inte vill göra nåt av den ull jag har, åtminstone inte för tillfället).
Kameran var med, och jag tog till och med fram den!
Ser det inte trevligt ut? Ylva och E-K kardar för fullt (de och samtliga andra närvarande, utom undertecknad, kardade och tesade för fullt hela dagen, själv virkade jag).
Tina blev klar med sin gröna ull.
Åsa tesade mest, men här kammar hon lite (med en hundkam).
Så här kan det se ut när man kammat ull och ska dra ut den från kammen.
Jag virkade som sagt mest, men det har jag inte tagit nåt kort på. Jag är i alla fall nöjd med väskan, och den kommer inte att repas upp (gäller för i dag i alla fall).
Det var en underbar dag, och det var trevligt att kunna sitta utomhus utan att få värmeslag, vilket man tyvärr inte kan göra hemma hos oss före kl 17 eller så. Men nu på kvällen är vår uteplats perfekt!