Vad gjorde jag då?

Jag anlände till Heathrow i fredags kväll, lite försenad. För att spara på utgifterna (så att pengarna kunde gå till garn istället) så åkte jag tunnelbana in till London och hotellet. Väl framme (19:15) checkade jag in och gjorde sedan en tvärvändning och gav mig ut för att hinna till en bokhandel innan de stängde (20:00).

Ni vet ju att jag har en förkärlek för mord och elände, och bokhandeln jag ville till heter Murder one. De är specialiserade på deckare, thrillers och true crime, och de brukar ha de tidningar som jag är så förtjust i att läsa.

Yarn Harlot pratade bla om hur folk tittar konstigt på henne när hon tar upp sin stickning (mer om hennes prat senare), men det här då? Jag stod vid Leicester Square och väntade på att en störtskur skulle avta när en asiatisk tjej frågade kvinnan bredvid mig om nåt på en karta. Jag blev inblandad och efter en liten stund så frågade jag kvinnan bredvid om hon visste var Murder One låg. Jag lovar, den asiatiska tjejen fick ett konstigt uttryck i ansiktet och sedan flyttade hon sig så långt bort hon bara kunde!

Nå, jag fick tag i några tidningar i alla fall, och efter intag av sushi (som de stoppade majonnäs i! Engelsmän!) åkte jag tillbaka till hotellet. Jag var ju tvungen att sova och skaffa lite ork inför det viktigaste, Iknit-day.

Evenemanget skulle öppna klockan 11, och jag var lite tidig, jag var där redan 10:30. Då var det redan kö! Som tur var så var det en liten kö, den hann bli betydligt längre. Om man ska stå i kö så är det väldigt trevligt att göra det tillsammans med andra stickare. Som ett stickcafé i miniatyr!

 

Det fanns mycket att se, det var som en syfestival med bara allt det gottaste. Allt handlade om att sticka och virka, och lite spinning fanns också med på ett hörn. 

Det fanns toalettpappersgömmare.

 

Det fanns 4 meter långa stickor.

 

Det fanns band.

 

Det fanns spetsstickning.

 

Och Jane Sowerby, författare av boken Victorian lace today.

 

Jag lyssnade på ett föredrag hon höll, tyvärr var det lite svårt att höra eftersom det var så mycket ljud i lokalen och de inte hade någon högtalaranläggning till föredragen. Hon visade varenda sjal som är med i boken, och hon pratade om hur man kan ta sig an spetsstickning som nybörjare. Intressant, även om jag inte känner mig som nybörjare.

Det fanns stor stickning med Ingrid Wagner.

 

Nån mer än jag som tycker hon ser ut som trollen i Trolltider?

Det fanns vackra sjalar, observera att de är handvirkade!

 

Och så Yarn Harlot då!

Kö på vägen in.

 

Stor publik. Jag satt ungefär i mitten, på ena sidan.

 

Hon tog sina sock-kort.

Sedan pratade hon i 90 minuter. Hon är bra! Många författare är inte bra talare, men hon är. Det var fantastiskt, och värt varenda öre jag betalade för att åka. Hon är intressant och hon är rolig. Man kan inte begära så mycket mer, eller hur?

Sedan signerade hon böcker.

 

Kön var lång, och jag väntade lite innan jag ställde mig i den, när jag väl gjorde det så fick jag vänta i en timme innan jag var framme.

 

Kolla! Hon håller i min halsduk!

I kön fascinerades jag av hur man stickar på engelska… så till den milda grad att jag frågade C som stod bredvid om jag fick ta ett kort på hur hon höll stickningen.Tyvärr är den suddig, men man ser ändå hur hon håller.

 

Mer då?

Jo, jag handlad en massa förstås. Ca kl 18:00 gick jag därifrån, åt lite mat, och gick tillbaka till hotellet där jag däckade framför tv:n. 

Fortsättning följer ännu en gång.