En vecka senare

Koftan växer, och jag är ännu mer övertygad om att det kommer att bli en favorit-kofta. Det blir så bra!


Ljuvligt garn, ljuvligt resultat. Jag är snart uppe vid ärmhålen på bakstycket, så särskilt långsamt går det inte heller. Vissa saker känns bra redan från början.

Igår passade jag på att färga lite, vad gör man inte för att slippa städa…
Jag köpte 2 härvor röd cashmere på Tradera för ett litet tag sedan, och det var så väldigt mycket mer tomat-rött än vad bilden på Tradera visade. Tomat-rött är inte en favorit, jag ser sjuklig ut i allt som drar det minsta mot gult, så de fick åka ner i färgbunken tillsammans med en försvarlig mängd blått, och har nu blivit underbart plommonlila, med små röda accenter. Om nu bara ljuset hade varit lite bättre så hade jag kunnat visa ordentligt, men man får ta vad som erbjuds.

Före:

Efter:

Det är viktigt med färg, och jag hör till den delen av befolkningen som behöver ha kalla färger. Yllet säger att 70% av Sveriges befolkning behöver varma färger, och hon och jag hör därmed till en minoritet.
Det kan vara subtilt, men vissa färger trivs man bara inte i, men om de skulle varit en aning kallare eller varmare skulle det varit perfekt. Spännande! Det kan vara kul att ställa sig framför en spegel och hålla upp olika färger framför sig och kolla hur det känns.

Nu ska jag övergå till min bruna kofta (som kanske har lite för varm färgton, men man kan förändra tonen med de andra kläderna man har på sig) och titta på ishockey tillsammans med sambon.