Det finns en sak som jag fått lära mig med stickningen, även om man inte skulle kunna tro det ibland. Tålamod. Som ni ser är det inte mycket längre nu än på förra bilden. Jag repade upp 8-10 ränder pga en missad avigmaska och lite väl abrupta intagningar. När sådana fel uppstår så har jag en "regel" för om jag ska dra upp eller inte: Kan jag se det (när jag använder plagget) och kommer jag i så fall att reta mig på det? Om jag kan se det så kommer jag antagligen att reta mig på det, så då är det bara att repa upp. Om en maska är fel och den sitter på baksidan, så kan jag förmodligen låta det vara, om det inte syns allt för mycket så att andra upptäcker det med en gång. Men i det här fallet satt den felaktiga maskan mitt fram...
Blått och blandat
Ibland blir det inte riktigt det man tänkt sig, men det blir bra ändå… Mitt nya projekt är precis ett sådant. Jag planerade att använda en massa blåa garner jag hade liggande och göra en swagger (ravelrylänk), men när jag gjorde en provlapp visade det sig att garnet var lite väl tjockt. Istället hittade jag en kofta hos Drops som inte direkt är färsk, men snygg ändå (till skillnad från en del annat i samma nummer). Och nu blir det blått, blandat och randigt. Det vill gärna bli bra, som vännen A brukar säga. Igår, när jag införskaffade ytterligare några blåa garner att komplettera med, så föll jag handlöst för en härva Manos lace. Det var första gången på mycket länge jag sett ett garn och velat ha det omedelbart, utan betänkligheter. Fotot gör det inte rättvisa, det är svårt att ta kort på rött. Det här ska bli...