Det är svårt med bilder nu när det är så mörkt, men jag lyckades ta en bild på mig själv i den nya tröjan.
Den blev riktigt bra, och kommer antagligen användas mycket.
En halssak blev klar i november. Starkt influerad av Liisa som var inspirerad av Ilsefin så blev det en patentstickad ring, i min version är den stickad i Rowan Felted Tweed. Det gick åt nästan 4 nystan, och jag stickade på 5.5mm stickor.
Eftersom provlapparna jag skrev om i förra posten inte har utfallit till belåtenhet (inte pga färgen, utan pga masktätheten), så behövde jag nåt annat att sticka på. Egentligen ville jag starta något nytt, det drar i startitis-tarmen, men så blev det inte.
Min hjärna är nämligen överbelastad för tillfället och jag behöver nåt enkelt, så – under över alla under – jag tog fram ett UFO ur högen och satte igång.
Det här är Featherweight cardigan av Hanna Fettig, startad i augusti. Förra året. Slätstickning i evigheter, det ska väl hjärnan orka med?
Nu har jag kommit så långt på ärmen som jag ska (innan kanten ska på), så nu ska jag börja på den andra.
Garnet är sånt som legat i lagret i evigheter, en tråd Lorna's Laces Helen's lace (50 ull/50 silke) och en tråd Merinangora cashmere doppio (ren cashmere). Det blir tunt, slätt och mjukt. Det finns vissa indikationer på att detta också kan bli en sån där kofta som används ofta. Om kanten blir bra, vill säga. Jag har en idé om den, men inga lösningar ännu…