Den blev stor

Det lönar sig att få inspirationssvackor ibland, då blir saker klara. Koftan från förra posten startade jag ungefär samtidigt som den här sjalen, och båda blev liggande när det var mörkt. När jag nu har saknat inspiration (men inte sticklust) ett tag så har alltså först koftan, och nu sjalen blivit klara! Mönster: Mahy Garn: Navia Uno (som har legat länge i lagret). Stickor: 5 mm. Mina projekt kan ligga till sig länge och väl under stickfasen, men när de väl är klara, då blir de inte liggande. Jag stickade klart sjalen sent i går kväll och nu har jag spänt ut den. Och den blev jättestor! Bordet är ca 180 cm långt, sjalen är bredare! Det blir en riktigt ordentlig sjal att svepa in mig i (lagom tills våren börjat komma, men det blir ju vinter igen). Och inspiration kom tillbaka. Den fick lite hjälp på traven av...

Blå

Den är färdig! Det fungerar tydligen att köpa knappar för att få klart en kofta. Det hjälper ju att jag är inne i en inspirationssvacka, så jag stickar på det som finns istället för att komma på nåt nytt. Nu har jag i alla fall äntligen en marinblå kofta, den passar bra in bland mina andra kläder. Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Visjögarn och jag stickade med storlek 3,75 mm på stickorna. Och den blev så mjuk och härlig efter att jag tvättade den (och dessutom blev av med all överskottsfärg).    Så nu skulle jag ju kunna börja på nåt nytt…. om jag bara kunde komma på nåt jag vill göra. Jag har ingen som helst inspiration, fast det finns mycket som jag vill sticka så hittar jag inte en kombination av mönster och garn som lockar. Och jag har så himla mycket jag har...

Nämen…

…dra på trissor, det verkar fungera. Om man inte har speciellt mycket fantasi, och inte hittar nåt nytt som bara måste stickas, då kan det faktiskt hända att nya, fina knappar ger en tillräcklig inspiration för att bara sticka på (den inte så intressanta) koftan.  Det hade man ju aldrig kunnat tro. Men hur ska man kunna ta några intressanta bilder på blåa tarmar? Mörkblå slätstickning är verkligen inte särskilt upphetsande. Men det blir snyggt! Och vriden resår är alltid rätt val.  Nu har jag 75% kvar på sista framstycket, och sen ska det bara stickas kanter och sen har jag en blå kofta! Dags att börja fundera på nästa stickprojekt, med andra ord, särskilt eftersom inspirationen går på lågvarv just nu. Men Emma av Linnea Öhman eller Braid Hills av Kate Davies ligger rätt bra till. Japp, jag är rätt sugen på småflätor....

Scroll to top