Matchnings-möjligheter får mig alltid på fall

OK, så jag är ett matchningsfreak.

Jag trivs bäst när färgerna i mina kläder matchar varandra, när koftor plockar upp färger i t-shirtar och tunikor och det inte skär sig nånstans. Inte så att det ska vara samma färg på allt, det ser ju bara platt ut, utan så att färgerna harmonierar med varandra. 

Eftersom jag syr och stickar mina egna kläder, så ger det ju ännu större chanser att få det som jag vill ha det. Det ger också större chanser (eller ska jag säga risker?) att jag faller för nåt som passar perfekt ihop.

Gårdagens inköp är ett typexempel.

Jag besökte Ohlssons tyger för att köpa overlockstråd. När jag går dit så går jag alltid ett varv och kollar vad som kommit in, och eftersom tyger inte tenderar att återkomma så brukar jag köpa det jag gillar när det finns nåt (för 1 månad senare finns det antagligen inte kvar).

Den här gången hittade jag ett trikåtyg (med "vuxet" mönster, det är klart svårare att hitta än barntyger), och det fick följa med mig hem.

Sen var det dags för stickcafé i garnaffären. Som precis hade fått in lite nya garner. Och eftersom innehavaren vet vad jag gillar så hade hon såklart vett på att styra mig dit (jag var INTE svårövertalad!). Garn i naturmaterial, i fina färger, vad kan man mer begära?

Knappar kanske? Jodå, det fanns det också. Perfekta knappar. Helt perfekta knappar, faktiskt.

Be still my heart!

Trikåskjorta och kofta, det är vad det ska bli. Och jag vill sticka den koftan NU! Dags för en provlapp, med andra ord, för den här koftan vill jag ha mer än den rosa jag redan börjat på (så den får nog hamna lite i skymundan ett tag).

(Tyget är viskostrikå, och garnet är Permin Esther i ull och bomull)