Fåfänga förhoppningar

En sommarkofta att ha lite svalare dagar? Jo, pyttsan! Jag tror inte att jag har haft på mig nån kofta sen den dagen jag fotograferade Line-koftan i förra inlägget. Sjalen som jag höll på med har varit klar i en dryg vecka. Jag hade en förhoppning att det skulle svalna av så pass mycket nån dag att jag skulle kunna fotografera den på mig, men ack nej, det är så varmt att jag inte ens vill tänka på att ha på mig en sjal i en kvart en gång. Bäst att dokumentera den ändå, alltså. Vissa sjalar är bara så rätt! Roliga att sticka (fast det bara är rätstickning) och ett slutresultat som känns som en fullträff. Om jag ska vara lite petig kunde jag minskat antalet ränder och ökat den rosa delen, det hade känts lite mer balanserat. Men jag är så nöjd, och ser fram emot att...

Här gick det undan

Att sticka en kofta på stickor 4, med en stickfasthet på 20,5 maskor på 10 cm, är rena sticksemestern. Tunikan tog 2 månader, den här koftan tog 3 veckor! Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Sandnes Garn Line och jag stickade som sagt på 4 mm. När jag kände på provlappen så undrade jag om jag skulle tycka att det blev lite tjockt, men nu när koftan är klar kan jag konstatera att det blev det inte. Det blev en perfekt sommarkofta, att användas när det är lite för svalt för kortärmat och ändå för varmt för en yllekofta. Nåt nytt När jag var nästan klar med koftan behövde jag en flyttbar stickning, och som vanligt kändes inget av det jag hade på gång bra. De var antingen i fel läge (=jag behöver lösa nåt innan jag kan fortsätta) eller för krångliga (=behöver diagram), så självklart startade...

Scroll to top