Snö(-flingor)

Så här nästan en vecka efter Syfestivalen har mosigheten (se Instagram-inlägget från i söndags) så sakteliga övergått i lite lindrigare, ”normal” trötthetskänsla.

Jag kom som vanligt hem med en trevlig liten hög med saker, bland annat garn till 2 koftor (jag behöver alltid en kofta till), lite väskmaterial och ett BH-mönster (nån gång ska jag väl ändå lyckas få till en BH som passar?).

Dagen innan jag åkte var jag ”tvungen” att starta en mössa, så jag hade en liten och lättsam stickning på bussen. Det blev Woolly Wormheads Lenina i Malabrigo Worsted, jag tyckte det kunde passa med nåt som är stickat i moduler, det är ju rätt praktiskt med nåt litet på bussen. Det blev lite stickat på ditresan, men på hemresan läste jag istället. Och nu ligger den och väntar på bättre tider.

Titta det snöar (inte på riktigt, som tur är)

Det blev ju nämligen så att jag såg Kate Davies mössa Snawheid på mässan hos 60 Garner Nord. Mönstret har funnits ett bra tag och jag har tittat på den flera gånger, men inte riktigt fastnat för den. Men att se den uppstickad var ju en helt annan sak! Raskt köpte jag 4 nystan Jamieson & Smith 2 ply Jumperweight och lika raskt startade jag mössan på söndagen (vadå Lenina?). Jag var så otålig att jag till och med stickar mössan med magic loop. Jag menar, det händer ju bara inte att jag stickar magic loop i vanliga fall!

Det går bra. Nä, jag gillar det fortfarande inte (de där looparna är ju i vägen hela tiden!), men jag tror nog att jag kan stå ut så mycket att jag kan använda magic loop vid andra tillfällen. Det är ju trots allt rätt irriterande att sticka på 40-centimetersstickor också (trångt och dant).

Jag har börjat intagningarna för toppen, så snart är den nog klar. Sen ska det bli en jätte-pompom också. Kanske tycker en del att det är lite fånigt med en jätte-pompom på en medelålders tant, men mössan är ju så mycket finare med den på, så det blir en pompom. Förresten så skiter jag i vad man ”kan ha” i min ålder. Om jag gillar det, så tar jag på mig det. Så det så.