Väldigt mycket cerise

Att cerise är en av mina favoritfärger undgår nog ingen…och inte nog med att Bohuskoftan (jag har börjat om på den, men det går inte fort) är rosa/cerise, det blev en hel tröja till i cerise.

Jag hade en idé om att sticka en kofta i Malabrigo Rios, med en knäppkant med fläta på och jag funderade och tänkte och provstickade… och bestämde mig sedan för att sticka en tröja av Åsa Tricosa istället. Det har jag aldrig gjort tidigare och det kändes roligt att prova lite nya saker.

Valet föll på Chatoyant, en superfin tröja med roliga detaljer. Den är stickad uppifrån och ner men inte med raglan, vilket i mina ögon är perfekt, jag gillar inte raglantröjor, de sitter inte speciellt bra på mig. 😉

Ja, jag gillar att matcha mina kläder 😉

Det är mycket ovanligheter i den här tröjan. 😉 Till att börja med är det ju just en tröja, och jag brukar ju oftast sticka koftor. Sen är den då stickad uppifrån och ner, och jag har stickat kortvarv över bysten, jag tror faktiskt inte att jag har gjort det tidigare. Dessutom har den kanter med foder upplockat på insidan, som sedan är avmaskat ihop med utsidans maskor.

Jag slog till med illgröna insidor, jag tyckte det var lite kul att ha en avvikande färg. Kanterna blev väldigt snygga, jag tror att jag kommer göra liknande lösningar fler gånger.

Men jag måste medge att jag tycker det är lite knöligt med uppifrån och ner-tröjor…man måste ju ha hela tröjan i knät när man stickar på den, och det är klart svårare att ta med sig än något som är stickat i delar. Nåja, jag kommer nog att sticka uppifrån och ner då och då, när jag hittar nåt jag verkligen vill ha, men jag föredrar fortfarande att sticka i delar.

Lite fakta då.
Mönster: Chatoyant av Åsa Tricosa. Min är lite längre än originalet och jag har gjort halskanten annorlunda eftersom jag inte ville ha den så vid. Jag uteslöt också trekanterna som skulle funnits på insidan av ärmen, det blev så fult när jag plockade upp de illgröna maskorna för fodret. Jag har också börjat i en storlek och ökat till en större över bysten. Min stickfasthet stämde inte heller, så jag räknade lite och valde en mindre storlek än vad jag hade stickat om jag hade haft rätt stickfasthet.
Garn: Malabrigo Rios i färgen Hollyhock. Jag gjorde åt 6,5 härvor och har inte varvat härvorna i stickningen. Dessutom ca 18 gram illgrönt sockgarn från Litet nystan (deras egna handfärgade).
Stickor: 4,5 mm till kropp och ärmar, 4 mm till kanterna på utsidan och 3,25 mm till de gröna kanterna på insidan..

Nu stickar jag i ännu mer cerise. 😉 Det här blir en fluffig, lite större kofta med nedhasad ärm (ännu mer av sånt jag inte brukar göra, men va sjutton, man måste utmana sig själv ibland!

5 Kommentarer

  1. Heidi
    22 februari, 2020

    Vilken snygg tröja! Och vilka fina detaljer!! Den sitter så himla bra på dig! Och lite kul är det ju med den limegröna kanten på insidan:)

    Om tröjan är cerise, är koftan i supercerise:) Men nedhasade axlar är ju modernt nu, så det kan ju passa som omväxling till de välsittande koftor du brukar sticka:)

    Svara
    1. Stickeralla
      22 februari, 2020

      Tack! Det ÄR kul med kanten 😀 speciellt att den finns där som en liten hemlighet om man inte viker fram den.

      Svara
  2. Anita Malta
    3 mars, 2020

    En underbar färg och en mycket snygg tröja! Vad duktig du är, det var väldigt länge sen jag stickade själv och idag skulle jag absolut inte klara av det. Dels för att jag inte kan och dels för att jag inte har tålamodet. Färgen klär dig!

    Svara
    1. Stickeralla
      5 mars, 2020

      Nåja, stickning är lite som att cykla, har man en gång lärt sig så finns det kvar i kroppen 😉 Vad det gäller tålamod så har jag heller inget, det är det jag skaffar mig med hjälp av stickningen. Men jag förstår vad du menar 🙂

      Svara
  3. Y
    3 mars, 2020

    Snyggt!!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to top