Ologiskt

Det är sjalarnas år i år, det är tydligt. Visserligen har jag stickat sådär 70% av en kofta, men det enda som har blivit klart är sjalar. Närmare bestämt 5 stycken. 

En zickzackscarf som är kort, eftersom den till slut var så tråkig att sticka på, så jag avslutade den bara för att jag inte orkade mer. Så tråkig så att det inte ens finns en bild på den i färdigt tillstånd. Stickad i Lang Mille Colori Baby.

En halvmånformad Lakes and Rivers, stickad i Malabrigo sock och Cascade Heritage.

En randig på-skrådden-sjal som inte har blivit fotograferad efter den första bilden.  Gjord i Malabrigo sock och nåt udda glittergarn.

En på-skrådden-sjal med blommor efter eget huvud. I Malabrigo sock och Fleece Artist 2/6.

Och ytterligare en på-skrådden-sjal med små prickar, också efter eget huvud. Som inte heller fastnat på bild. Och som också är stickad i Malabrigo sock, den här gången ihop med Moods of Colors Soft sock.

När den senaste sjalen var klar så skulle jag ju ha nåt annat att sticka på, så jag tog fram koftan och tänkte att den kunde bli klar. Det borde ju kunna gå undan, med bara 1½ framstycke kvar…  och dessutom är det småflätor, det borde ju vara lite roligt att sticka på. Nope. Det är s å  t r å k i g t ! ! !

Varpå jag har börjat på ytterligare en sjal. I rätstickning. Enligt alla konstens regler borde det vara betydligt mycket tråkigare än koftan, för det händer ju nästan ingenting, men här styr tydligen inte logiken.

Den här sjalen är åtminstone inte konstruerad som de andra, och borde dessutom svälja en massa garn. Den innehåller konstigt nog inget Malabrigo sock. Dessutom; grått, rosa och lila kan aldrig bli fel, inte i min garderob i alla fall!